" (Es wird)Zeit das sich was dreht ".. sjöng Groenemeyer på invigningen och menade att det är dags att någinting långsamt ändras och det var precis vad som hände..
J ag stod på ”fan-meile” i Berlin den där kvällen och såg Neuville avgöra mot Polen. Det var ett Berlin i ett hav av schwarz-rot-gold och de tyska örnarna hovrade över staden och landet. Det var sommaren då öst och väst slutligen förenades. 16 år efter murens fall sattes slutligen pusslet ihop. Das Sommermärchen 2006 är för evigt inskriven i tysk fotbollshistoria som sommaren då den nationella känslan återkom och man vågade visa att man var tysk igen. Det har gjorts filmer, skrivits böcker, sjungits sånger och diktats om detta. Nu skall jag ge en version. Välkomna.
Förberedelser
För att rama in denna historia måste vi knalla några år tillbaka. Om ni minns 2002 och avslutningen med Rudi Völler som firad silvermedaljör från VM och "der Aufstieg aus nichts". Tyskland var åter med i leken igen och det blåste lite varm morgonluft i landet igen. Denna morgonluft kallnade snabbt. Under ett EM-kval där det inte gick som media och kritiker önskade så fick Rudi Völler ett fullständigt berömt utbrott( googla gärna Rudi Völler Wutrede från 2003 ) och skällde ut media något fantastiskt. Tio minuters kritik mot media, som han tyckte bara gnällde " Ich kann diesen Scheissdrech niemehr hören ", var en klassiker. Sedan gick man till EM i Portugal, åkte ut i gruppspelet och Rudi Völler avgick. Ende-Schluss-aus.
Förbundet såg tillbaka på det senaste decenniet, de rätt miserabla insatserna sedan 1996, gjorde analyser på hur världsfotbollen förändrats och Tyskland stått stilla. Frågor ställdes till Ottmar Hitzfeld, Mathias Sammer, Otto Rehhagel och Guus Hiddink, men ingen verkade vilja eller kunna. En sak som man man inte ville var att ha Lothar Matthäus som tränare. Han sade sig vara intresserad, men han var osams med Fc Bayern och med större delen av Tyskland efter diverse uttalanden och bråk. Schalke 04s Rudi Assauer var tydlig" Blir Matthäus förbundskapten, så kliver vi ur ligan och anmäler oss i Holland".
Man behövde tänka om väsentligt och utanför boxen. Det började med att Berti Vogts var på semester i Californien och åkte förbi Jürgen Klinsmann i dennes bostad i Huntington Beach. Frågan om landslaget kom upp och den gamle forwarden lyfte fram idéer som fastnade hos Vogts. Han i sin tur tog kontakt med DFB, som satte upp ett möte och vips var Klinsmann tränare. Hösten 2004 fick han jobbet och tog med sig sin schwäbiske kollega Joachim Löw som biträdande. Parallellt ville han ha in en ny Team-chef i laget och då valde han Oliver Bierhoff, sin gamla forwardskollega. Den schwäbiske tränarens val var inte alltid så populärt. Framför allt inte bland vissa gamla Bayern-legendarer. Jürgen Klinsmann ville exempelvis inte helt acceptera att Oliver Kahn var given som förstemålvakt, utmande honom med Jens Lehmann och då fick dåtidens målvaktstränare Sepp Maier nog. Han använde media till sina åsikter och då gav Klinsmann honom sparken och anställde Andreas Köpke som målvaktstränare.
Så, med Löw, Bierhoff och Köpke så startade vägen mot VM på hemmaplan.
Med den nye förbundskapten kom ett nytänkande. Klinsmann och Löw ville forma laget annorlunda, bryta upp gamla normer och rikta spelet mot den moderna fotbollen med mycket löpningar offensivt, rakare spel, snabbare, individuellt starka och konditionsstarkare spelare. Samtidigt ville han bryta upp alla dessa konflikter, clique-bildningar och silverryggar vs nykomlingar. När han anlände till första samlingen gav han varje spelare en ljudbok på "i-Pod" som hette " Denke nach, werde reich ". Så ville han forma laget.Det blåste nya vindar i Tyskland och under 18 månader testades spelare, man spelade en mängd träningsmatcher mot diverse motstånd och byggde ett lag, en trupp, en känsla.Klinsmann med den buddhistiska tanken i grunden såg på gemensamhet, ingen var större än laget och han pratade om " Diese Generation- unsere Generation", "Diese Meisterschaft- Unsere Meisterschaft". Han tog också med sig Eminems Lose Yourself "" Look, if you had one shot, or one opportunity to seize everything you ever wanted – in one moment. Would you capture it or just let it slip ?" och matade in det i sitt lag. Mycket nytt.
Samtidigt var kritiken mot honom som person och hans tankesätt brutal i Tyskland. Inledningsvis var Beckenbauer-den mäktige- positiv, men då han såg hur exempelvis Oliver Kahn ifrågasattes och hur Klinsmanns resultat inte var i linje med vad man trodde, samt allt s.k hokus-pokus, så vände Beckenbauer och började kritisera i de olika boulevardtidningarna. Klinsmanns ärkefiende Lothar Matthäus använde sin krönikepost i Sport-Bild, där han löpande agerade bombkastare mot förbundstränaren med kommentarer om spelsätt, attityd och närvaro. Klinsmann pendlade nämligen mellan USA och Tyskland. Han åkte stadigt tillbaka till Californien, då han inte behövde hänga i Frankfurt, tyckte han.”Jag bryr mig inte om vem som tränar U17-U18-U19, jag ansvarar för A-landslaget” och så satte han sig på planet.
Ett av de stora momenten och en av vändpunkterna var dock Confederations Cup 2005, där Tyskland kom trea men spelade jämnt med Brasilien och Argentina. Nu föddes någon form av morgonluft, men 1-4 mot Italien i mars 2006 kastade honom tillbaka till vargarna i boulevardtidningarna. Det gick så långt att han mer eller mindre hade en avspänningspakt med Bild-Zeitung att de skulle lugna ned sig i kritiken, så att landslaget kunde få lugn och ro före VM.
13 maj 2006 togs VM-truppen ut och det följde ett träningsläger på Sardinien, ett i Genéve och sedan intog man VM-förläggningen i Berlin-Grünwald. Veckorna innan turneringen lades på Team-Building, taktik och teknik och framför allt att bygga laget. Angela Merkel tittade förbi och skakade tass med laget. Det var en trevlig diskussion och stort för många av spelarna Jens Lehmann med några barn i London dryftade sig att ställa frågor om barnbidrag. Intressant.
Nu kunde VM-börja.
Turneringen
Det finns de som säger "a lla mästerskap skall alltid spelas i Tyskland ". Jag är benägen att hålla med. Jag var i Berlin och såg Sverige-Paraguay och såg sedan Togo-Schweiz i Dortmund. Jag följde också matcherna parallellt på dessa "Fan-Meile" som fanns här och var. Berlin 2006 var ett stort mikrokosmos av vad Tyskland kunde leverera denna sommar. En ljudkuliss av Rammsteinsk karaktär, tyska flaggor överallt, tysk musik som dundrade ut från högtalarna. Var det inte Groenemeyer, så var det Xavier Naidoo med "Dieser Weg", Rosenstolz eller Ich&Ich. Tyskland- öst och väst- smälte äntligen samman, flaggorna kom fram och man var verkligen återigen stolt över att vara tysk.
Turneringen var som alltid mästerligt planerad och som alltid i Tyskland är arenorna fantastiska, lätta att nå och runt omkring är logistiken utan större problem. 32 lag skulle spela i VM. Som vanligt fanns Frankrike med- Zidane var sugen på revansch efter debaclet 2002)-, här fanns ett starkt Argentina med en fantastisk trupp, Brasiliens namnkunniga trupp var intressant och de var ju titelförsvarare. Kunde Italien äntligen få ihop det och hur bra var egentligen England? Tyskland fanns med som hemmanation och som outsider. Efter 2004 så kan man inte säga att det var en favoritposition, men de fanns med i någon form av diskussion.,
Laget
När Schwaben Klinsmann byggde sitt lag ville han bygga det från grunden och eliminera gamla strukturer. Samtidigt ville han ha in snabbhet, individualism och nytänkande. Samtidigt ville han ha in ungdomlighet och bibehålla någon form av erfarenhet. Han skapade några olika skikt.
- Ungdomlighet i form av Schweinsteiger, Podolski, Lahm, Borowski, Jansen, Hanke, Huth, Mertesacker, Odonkor och Hitzlsperger (alla 24 år eller yngre).
- Rutin i form av Ballack,Kahn, Lehmann,Klose, Neuville,Nowotny och Schneider - som alla bar med sig minnen från tidigare VM och stora turneringar.
- Ett mellanskikt med individualism, mental styrka, auktoritet men också bra moral och lagspel - Metzelder, Frings, Kehl,Borowski,Hildebrand, Friedrich och Asamoah.
En intressant notabel ändring var den ökande integrationen i laget. Lukas Podolski och Miroslav Klose var båda födda i Polen och uppvuxna i Tyskland. Olivier Neuville var uppvuxen i Schweiz med tyska rötter och tog sig till den tyska ligan sent in på 90-talet; Gerard Asamoah var född i Ghana och invandrad till Tyskland som 12-åring; David Odonkor hade en mamma från Ghana. Det var verkligen början på något nytt.
Det stora frågetecknet var målvaktsvalet och Jens Lehmann, efter ett par lysande år med Arsenal, fick förtroendet och Oliver Kahn fick bita i det sura äpplet. Michael Ballack fick kaptensbindeln.
Gruppspel
På gatorna sjöngs sångerna som ovan nämnts tillsammans med Sportfreunde Stillers "54,74,90,2006" och i München mot Costa Rica skulle gruppspelet börja. Inför matchen var Ballack skadad och satt på bänken, men med Klinsmanns inspirationsprat om "nu är det ert mästerskap" så var det dags. När bussen åkte mot Allianz Arena kantades gatorna av flaggor, poliser som hälsade och ett makalöst liv. Tyskland hade vaknat.
Tyskland - Costa Rica 4-2
Matchen mot Costa Rica skulle bli en rätt enkel munsbit för Tyskland, som inför fullsatta läktare i München såg den Phillip Lahm som senare skulle utvecklas till världens bäste ytterback. Han gled in från sin vänsterbacksplats, växlade över till högerfoten och pricksköt in 1-0 i krysset. Costa Rica kvitterade, men två mål av Miroslav Klose återställde ordningen. Den ena på pass från Schweinsteiger och den andra från Lahm. med vänsterfoten. Wanchope gjorde 3-2. I efterhand ser man att det är offside. Sedan kom Torsten Frings- som i Ballacks frånvaro tog hand om motorn på mittfältet- och pulveriserade målet med sträckt vrist i krysset. Man ser Ballacks knutna näve på bänken och uttrycket "Donnerwetter, ach du lieber.." typ.
Tyskland - Polen 1-0
Tillbaka till Berlin och en svår match mot Polen. Match mot grannlandet Polen i Berlin kan ju innebära en del politiska och historiska kopplingar, men läget på staden var lugnt. Polska och tyska fans festade tillsammans och polska fans fanns överallt. Det blev en tuff match där Tyskland öste på med chanser. De polskättade Klose och Podolski ville göra mål och hade chanser. Två superchanser skapades i första halvlek. Klose missade en nick och "Poldi" sköt rakt målvakte Boruc. I andra halvleken hade man dubbla ribbskott i samma anfall och när minuterna tickade mot slutsignalen började fansen misströsta. Klinsmanns "Fingerspitzgefühl" visade dock upp sig. Inhoppande David Odonkor hade fart på benen, passerade sin ytterback på högersidan hittade inhopparen Neuville som tryckte in segermålet med minuterna kvar. Berlin, Tyskland och spelarna exploderade. "Sieg für Deutschland" skreks det ut över landet och nu var man vidare till nästa omgång.
Tyskland - Ecuador 3-0
Två segrar bärgade och det följdes upp i Berlin av en tredje. Denna gång mot Ecuador som kunde se Tyskland göra mål efter fem minuter- Klose- och sedan följa upp med 2-0 före paus-Klose igen. Efter pausen slog Podolski in sitt första VM-mål och minsann, så fick denna polskättade duon göra tre mål denna match istället.
Tyskland till åttondel som gruppsegrare efter inspirerande och effektivt spel, där lagdelarna samarbetade väldigt väl. Ballack återkom efter första matchen och ledde laget centralt.
Slutspel
Åttondel
Tyskland - Sverige 2-0
Den här matchen är så fulldebatterad och beskriven så att det knappt är värt sina kommentarer. Lukas Podolski gjorde två mål och Henke Larsson missade straff. Men är det allt? Jo, nästan men det skall också tilläggas att Tyskland var överlägsna och spelade sin bästa match på mycket länge. Lars-Rolands lag hade inget att sätta emot när Klinsmans nya garde sköljde över dem med en sådan offensiv att fyrbackslinjen och Isaksson i målet fick slita något oerhört. Att tidningen "Kicker" gav en spelare- Ljungberg- 3,0 och isaksson 1,5, medan resten av laget landade på 4,0-5,5 säger det mesta. Bild-Zeitung skrev" Innerhalb von 12 Minuten vermöbelten Ballack & Co. die Ikea-Kicker.".
Tyskland vidare med ackuratess.
Kvartsfinal
Tyskland - Argentina 4-2 efter straffar (1-1)
Eisbein schlägt rumpsteak stod det på en skylt efter matchen. Längs vägen från olympiastadion gjorde en hel militärklädd bataljon vågen, poliser stod och blinkade med sina utryckningsfordon, flaggor överallt, målade fans, skrikande fans, lyckliga fans. Tyskland hade slagit Argentina och gått till semifinal. Jens Lehmann var hjälte efter en s.k "Spickzettel" och Torsten Frings var avstängd. Hjältedåd och missmod. Hur hade det gått till?
Argentina 2006 var ett rätt enastående lag. Namnkunnigt med Crespo, Mascherano, Heinze, Tevez, Riquelme, Saviola och en väldigt ung Messi. De hade slagit ut Elfenbenskusten och Serbien, samy kryssat mot Nederländerna i gruppen. I åttondelen slog de Mexico efter Maxi Rodriguez fantom-mål i förlängningen. Inlägg-nedtagning-volley och mål. Ett av VMs snyggaste mål.
75000 på olympiastadion, dära 5000 från Argentina. Tät, tuff och hård match som det brukar vara mellan länderna. Ayala nickade in 1-0 efter 20 minuter och sedan följde press från Tyskland. Förbundskapten Pekerman i Argentina gjorde två defensiva byten efter 70 minuter och det var ett misstag, för Tim Borowskis nick hittade Klose och han kvitterade. Efter förlängning blev det straffar. Bilder visar Oliver Kahns klapp och diskussion med Lehmann och trots rivaliteten så visar detta på stort sportmannaskap av Kahn. Lehmann fick också en berömd lapp av Köpke med straffskyttar- vem som slog och hur de slog. Denna lapp finns på "Haus der geschichte" i Bonn idag. När man ser lappen, så hade inte Lehmann mycket hjälp för de straffskyttar som stod uppskrivna..ja de sköt inte straffarna. Ändå, så blev Arsenalmålvakten hjälte efter att han plockade två straffar och när han tog Cambiassos straff, så var Tyskland vidare.
Efter matchen blev det som vanligt gurgel och missnöje. Argentinas spelare, ledare och funktionärer drabbade samman med tyskarna och i tumultet som uppstod så slog Torsten Frings till en motståndare i ansiktet. Detta noterades av FIFA och mittfältaren blev avstängd i semifinalen.
Semifinal
" Schade um diese junge, sympathische Mannschaft aus Deutschland. Sie hat ein brillantes Turnier absolviert und gezeigt, dass sie eine große Zukunft hat. Gegenwärtig aber ist Italien noch besser. Es war ein verdienter Sieg der Italiener. Sie waren in einem Klassespiel einfach abgebrühter .", skrev österrikiska Kurier efter match mot Italien. Sedan listades det avgörande matcher mot Italien- 1970 och 1982, där italienarna helt enkelt varit bättre och vunnit. 2006 blev det tredje spektaktet, då "Gli Azzurri" återigen drog det längsta strået.
Italien - Tyskland 2-0
Michael Ballacks tårar efter matchen fanns på varje löpsedel, minnesbild och foto efter matchen. Hans bottenlösa ögon fylldes med tårar efter att ha konstaterat att hans VM-dröm kraschat. Han fick inte leda ut sitt landslag i en VM-final, utan mål i slutet av förlängningen av Grosso och del Piero sänkte den drömmen långt med en en brunn av besvikelse, som han delade med den tyska nationen och med en stor del av de fans som Tyskland fått under VM. Matchen var dock av absolut högsta klass. Ett unikum att den nästan slutade 0-0. Det var stolpskott av Gilardino, ribba av Zambrotta, friläge för Podolski, nick av Schneider. En nagelbitare med fördel Italien och som 1970 och 1982- samma resultat. Italien segrade och knallade vidare mot högre höjder.
Match om tredje pris
Tyskland - Portugal 3-1
Fast det var ju inte riktigt slut ännu. Först skulle man spela en match om bronset och för Tyskland var det den lilla finalen även fast Portugal, som torskat mot Frankrike, inte helt accepterat just det faktum att de inte spelade final. Stuttgart tog emot laget på något helt enastående sätt. Det var lång parad med flaggor, poliser som åkte i förväg, runt Schlossplatz var det tusentals. Sedan. Inför 55,000 i Stuttgart spelade tyskarna ut och framför allt var det den då unge Bastian Schweinsteiger som kommer att minnas matchen. Tre grandiosa rökare i andra halvleken. Två direkt i mål och det tredje skottet styrdes in. Portugal fick in en boll bakom Ollie Kahn i 87e minuten, men Tyskland firade som bronsmedaljör.
En komforttabel seger. 20 minuters stående ovation från Stuttgarts publik följde. De stod med medaljer runt halsen, såg på fyrverkerierna och såg tillbaka på sju veckor av kamp, kamratskap, moral och teamgeist. Oliver Kahn tog adjö av landslaget och Jürgen Klinsmann, som bara skrivit kontrakt för VM tackade för sig- även han. Dagen efter tog de adjö av Tyskland från Berlins centrum med Sportfreunde Stiller och Xavier Naidoo.Det var sentimentalt, det var enormt ljudligt och ett stort tack till die Mannschaft för en fantastisk turné. Das Sommermärchen 2006 var slutligen förbi.
****
Kunde ett land med en sådan historia, som är byggd genom århundraden av kluriga tänkare, breda filosofier, extrem politik, kusliga sagor och med ett illasinnat rykte som turistland(transitland, va?) skapa en sådan stämning? Det hängde inte ihop. Senast detta land lyfte sin nationalism och patriotism så slapade det historiska vågor. Nu? Helt tvärtom. Den känsla för landet, nationen Tyskland och det tyska svämmade över alla breddar och var inbjudande, lyckligt och glatt. Ordet patriotism var för första gång på länge ingen fientligt. Sponaniteten och otvungenheten under VMs fyra veckor skakade om och lämnade ett bestående intryck. Kort sagt kan man sammanfatta det med några enkla saker
- Ny nationell känsla: En tredjeplats i VM gav landet en patriotisk känsla och en berättigad känsla att vifta med den tyska flaggan.
- Öst och Väst närmade sig varandra: Efter 1990 så var 2006 den enskilt största händelsen som fått delatterna i f.d DDR och de västliga i f.d Västtyskland att växa ihop till en nation.
- Image-vinst: Tyskland visade sig vara ett gästvänligt land, demokratiskt och väldigt sympatiskt och välordnat.
- Vi-känsla: Landets olika skikt närmade sig varandra.
- Landslagets utveckling: Laget rörde sig från en uråldrig spelstil till något modernt och vi såg nya unga stjärnor ta plats.
Eller som Herbert Groenemeyer sjöng..
Wer jetzt nicht lebt, wird nichts erleben
Bei wem jetzt nichts geht, bei dem geht was verkehrt
Die Zahl ist gefallen, die Seiten vergeben
Du fühlst
du träumst,
du fühlst du glaubst,
du fliegst du fliegst du fliegst
Härnäst 2010
