Det finns spelare som ger sken av att vara något mer. Som uttrycker en stor hängivenhet inte bara till klubben och fansen utan till hela staden. Spelare som gör avtryck, inte bara på plan utan även utanför den. Spelare som blir en symbol som supportrar kan knyta an till, men som även marknadsförs extra av klubben. Spelare som vill ta den rollen, lite för ens eget varumärke, men även för att det framstår som äkta. Ge mig rampljuset för jag kan hantera det och mina insatser på plan visar att jag är förtjänt av det.
Fabian Reese har hela tiden uttryckt en önskan om att spela i Bundesliga och det var hans plan när han i januari 2023 gjorde klart med oss för att ansluta på fri transfer under sommaren. I januari 2023 spelade vi i Bundesliga, men det gjorde vi inte den dagen hans kontrakt började gälla med oss.
Målet var att studsa tillbaka upp direkt, men det var aldrig när att ske trots att Tabakovic gjorde 22 mål där känslan var att Reese assisterade till hälften av dom. Reeses första säsong hos oss var riktigt bra. Från sin vänsterytterposition hade han lekstuga med motståndarnas backar och visade att han var en av de absolut bästa spelarna i hela Zweite. Det blev 9 mål och 14 assist på 31 matcher samt fyra mål och tre assist i cupen på fyra matcher. Det var han som kvitterade mot HSV i 90:e minuten av åttondelsfinalen som tog matchen till förlängning. Det var han som slog in den avgörande straffen. Startade han inte en match så hände det något med laget när han byttes in. Så viktig var han. Vi har ett lag utan honom på planen och ett helt annat med honom.
Drömde om att bli en av våra största
Hans insatser var avgörande och blev snabbt fansens favorit. Han ville vara lagets stora stjärna och njöt av att vara det. I en träningsmatch mot Energie Cottbus sommaren 2024 blev han brutalt kapad och missade hela hösten. Under våren visade han hur vital han var för laget även om han inte nådde samma höjder som säsongen innan. Detta berodde på skadan och de problem han drogs med efteråt. Trots att han bara deltog i 18 ligamatcher blev han lagets bästa målskytt med elva mål.
Han talade på arenan inför säsongsavslutningen mot Hannover 96 i maj 2025, då jag själv var på plats, att vi alla bär samma dröm (Hertha till Bundesliga). Han skulle stanna hos oss, för han som kapten skulle ta oss dit vi hör hemma. Han ville bli en ikon för klubben och staden. Han förlängde sitt kontrakt till 2030 med en lön på €150 000 i månaden. Han lade ut ett instragraminlägg med orden:
För Hertha. För dig. För oss. För staden Berlin.
Målet inför den här säsongen var tydligt: vi ska upp. Laget förstärktes, men led av samma tendenser som tidigare säsonger. Dalarna för djupa och insatserna för ojämna. En jättebra halvlek följdes upp av en jättedålig. Ett spel som aldrig klickade och en tänkt toppstrid som aldrig blev aktuell.
”Känslan är att vi har blivit bedragna”
Jag förstår hans frustration över att vi aldrig varit inblandade i toppstriden under hans tid i klubben. Vårt projekt med en snabb återkomst till Bundesliga var en illusion som nästan alla trodde på, men som var just en inbillning. Inför varje säsong bars drömmen, men den sköts i sank illa kvickt. Den här säsongen var Reese återigen den som ledde laget offensivt med 10 mål och 13 assist. En man gör dock inte ett helt lag. Hans individuella skicklighet är med Zweite nivå mätt i det absoluta toppskicket och att han börjat tänka i banorna att han vill lämna oss för en större utmaning har jag full förståelse för.
Ur Herthas synvinkel så tvingas vi mer eller mindre att sälja på grund av våra ekonomiska utmaningar. Vi slipper betala hans lön som är riktigt hög med tanke på att vi spelar i Zweite samt att vi får in en transfersumma på €8M som vi är i stort behov av för att täcka våra hål i ekonomin. Försäljningen är en oerhörd prestigeförlust både sportsligt som varumärkesmässigt. Först Eichhorn och nu Reese. Frågan är vem eller vilka som lämnar härnäst. Den ena bärande spelare efter den andra kommer att följa efter nu. Det sportsliga projektet är över. Det är dött och redo att begravas.
Det kommer säkerligen vara stor omsättning av spelare i sommar då vi tvingas gör en nystart. Även om vi på pappret haft väldigt bra lag har det inte fungerat trots tränarbyten. Om inte den här kärnan kunde ta oss till toppen så befarar jag hur illa det kommer att bli nästa säsong. Den spontana känslan är att om det inte handlar om nedflyttningsstrid så är det en bonus.
Utan att komma från staden så är hela hans stil och utseende synonymt för staden. Hela han var Berlin, hans frisyr, hans klädstil, hans sätt att vara. Han har hela tiden uttryckt en kärlek för klubben och staden. Det var hos oss han skulle lyckas och det var större än allt annat. Det som sticker i mångas ögon är att han inte lämnar för en klubb i Bundesliga utan för en direkt konkurrent som dessutom är VfL Wolfsburg. En klubb vars ekonomi bygger på stödet från Volkswagen som förra säsongen låg på ungefär €80M. Det är en klubb som av många anses vara själlös som dessutom har svårt att fylla sin arena vid återkommande tillfällen. Han lämnar en traditionsförening för det där.
Känslan är att vi har blivit bedragna. Som att vi blivit utsatta för otrohet. En känsla av allt som sagt och gjorts bara har varit falskt. Skenet har bedragits och många känner sig svikna. Hade Wolfsburg klarat av kvalet mot Paderborn och stannat kvar i Bundesliga hade det ändå funnits någon form av förståelse. Valet av Wolfsburg hade ändå ifrågasatts, men hade Reese lämnat för en klubb i Bundesliga hade han uppfyllt en av sina drömmar. Han hade dessutom ansetts hjälpa klubben med att vi får in en övergångssumma för honom samt att vi slipper en stor lönepost.
Personligen har jag alltid uppskattat Reeses insatser på planen och att han uttryckt sin kärlek för klubben. Dock har jag trots detta inte tagit till mig honom så nära inpå hjärtat som många andra. Detta för att jag i grunden alltid är lite restriktiv till att svepas med i saker och ting. Om du är på Olympiastaion ser du fans med Reeses namn på ryggen överallt. Jag är väldigt återhållsam med spelarnamn på ryggen för att jag dels anser att klubben är större, men även för att jag vet hur fotbollsvärlden fungerar. Du kan aldrig ta något för givet och särskilt inte spelare som kommer och går mest hela tiden. Många är definitivt värda att hyllas för det de gör för klubben, men jag vill inte låta all kärlek tas emot eller ges bort för lättvindigt.
Reese kan förvänta sig en enorm visselkonsert när han återvänder till Olympiastadion med sin nya klubb. Han har i och med detta val gjort sig oönskad i Hertha för all framtid och förstört sitt rykte. Det var inte så här det var tänkt att bli, men ingenting är heligt. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, men bara bråkdelen av en sekund att förstöra det.
