Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider |
Graham Potter har gjort ett strålande jobb som på kort tid samlat ihop spillrorna av ett lag som kanske kan bli något. I framtiden. Vi behöver visserligen sätta ett försvar, få ihop delarna mellan anfall och försvar och finna någon form av taktisk ingrediens som håller över tid. Allt detta återstår. Och allt detta är en gigantisk uppgift för Potter. Men det är nog rätt man på rätt plats, då han verkar ha fått ihop en grupp som jobbar för varandra och verkar trivas ihop, vilket är en nödvändig start.
De har alltid tillgång till en högre växel än oss
Men inför ikväll... Jag finner ingenting som som kan ge hopp. Frankrike är just nu som lag och individuellt överlägsna oss i allt. Vi har ett darrigt försvar - de har de absolut vassaste anfallet i världen att utnyttja just det. Koncentrationsmissar straffas direkt, men inte ens med full fokus går vi säkra. Visst, vi har några toppspelare med individuella kvaliteter som kan avgöra stora matcher, vilket exempelvis Victor Gyökeres gjorde mot Polen. Men Frankrike har fler toppspelare - de har de bästa toppspelarna i världen. Så gör vi ett mål lär Frankrike göra två eller fyra. Men de är också starka defensivt... De kan alltid lägga in en högre växel än Sverige.
Samma hopplöshet som när Tre Kronor mötte Sovjet
Det var länge sedan jag kände så här inför en match. Man behöver gå tillbaka till början av 1980-talets hockey-VM då Sovjet hade världens bästa hockeylandslag. Individuellt var de överlägsna, men det jävliga var att de också hade ett oslagbart kollektiv där varje spelare visste sin uppgift. Om Sverige spelade lysande, ja då växlade bara Sovjet upp och genomförde magiska aktioner som slutade i mål som man inte trodde var möjliga. Fart och fläkt. Men som om inte detta vore nog, hade de dessutom världens bästa målvakt i Vladislav Tretjak. En vägg.
Vi var aldrig nära
Vi förlorade nästan alltid med tre eller fyra måls marginal. Någon gång kom vi så pass nära som två mål bort. Men i ärlighetens namn vara vi aldrig nära. De hade alltid ytterligare en växel. De la in den om de behövde. Och även om det naiva hoppet ibland väcktes, såsom i hemma-VM 1981, insåg man rätt snart efter nedsläpp mot Sovjet att man lurat sig själv. Igen. Just i det VM:et tog Sverige silver, men förlorade med 1-4 och 1-13 mot Sovjet som då tog guld.
Men vi kom allt närmare - och gick förbi
Vi kom allt närmare under andra halvan av 1980-talet och den oavgjorda tillställningen i VM 1987 gav oss guld och ett märkbart taget Sovjet som faktiskt aldrig lyckades skaka av sig ett Sverige med en fin generation hockeylirare. I början av 1990-talet var vi till och med förbi.
Potters landslag är dock inte där ännu
Vet inte om det svenska fotbollslandslaget under min levnad kommer gå förbi ett Frankrike där man producerar lysande fotbollsspelare i parti och minut. Men ge Potter tid och vi kan komma närmare. Kanske slå dem i en utslagsmatch som denna. Men vete tusan om det kan hända idag. Det känns mer som ett tidigt 80-tal för Tre Kronor. Hopplöst.
Hoppas vid gud att jag har fel och att vi inte blir stekta i fotbollshelvetet, utan kan kravla oss upp till svalare nivåer och kanske ändå skaka fransmännen. Åtminstone lite.
