Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider |
Bronsmatchen Frankrike - England står för dörren. Vi hoppas att det blir en sevärd match, åtminstone borde skytteligakampen motivera Kylian Mbappé, Harry Kane och Jude Bellingham.
Här är fem av de mest minnesvärda bronsmatcherna i VM-historien:
VM 1958: Frankrike 6-3 Västtyskland
VM i Sverige blev en verkligt klassisk turnering. Pelés genombrott, Sverige i final, Just Fontaines oslagbara målrekord och mer därtill. I skymundan av finalen mellan Sverige och Brasilien på Råsunda så bjöd Frankrike och Västtyskland också på stor underhållning i bronsmatchen på Ullevi den 28 juni. 32 483 åskådare bjöds på ett sprakande målkalas som svängde fram och tillbaka.
Just Fontaine hade gjort hattrick i Frankrikes premiär mot Paraguay. Han gjorde två mål till i andra matchen mot Jugoslavien och ett till i sista gruppspelsmatchen mot Skottland. I kvartsfinalen mot Nordirland gjorde han ytterligare två mål och i semifinalen mot Brasilien ett. Så han ledde redan skytteligan med 9 mål – vilket bara det hade räckt för att vinna den nästan vilket annat VM. Men Fontaine var inte färdig. I bronsmatchen gjorde han hela fyra mål till för att bli skyttekung på 13 mål vilket aldrig varit nära att överträffas sen dess.
Men det var inte bara mål för att dryga ut ledningen i skytteligan, Fontaine behövde göra sitt för att Frankrike skulle få ta hem bronset. Nog märktes det att båda lagen verkligen var motiverade till den här bronsmatchen. Det hade bara gått 13 år sen andra världskriget, sen Nazityskland ockuperade Frankrike, och det var säkert en extra tändvätska för fransoserna.
Fontaine gav Les Bleus ledningen efter en kvart, men polskättade anfallaren Hans Cieslarczyk kvitterade snabbt för Västtyskland. Real Madrid-stjärnan Raymond Kopa återtog ledningen för Frankrike med ett straffmål tio minuter senare, och före halvtid utökade Fontaine till 3-1 med sitt andra mål. Högerinnern Yvon Douis satte 4-1 tidigt i andra halvlek, men tyske högeryttern Helmuth Rahn, som avgjort VM-finalen 1954, reducerade genast till 4-2. I den 78:e minuten dödade Fontaine den sista nerven med sitt hattrickmål till 5-2. Hans Schäfer fick sen in 5-3 innan Fontaine avslutade med 6-3-målet i slutminuten.
Frankrike vann och tog därmed sin första VM-medalj någonsin.
VM 1986: Belgien - Frankrike
På precis samma datum som i VM 1958, 28 juni, men 28 år senare, spelade Frankrike bronsmatch igen. Nu var man tydliga favoriter då Belgien stod för motståndet. Förvisso hade belgarna imponerat med sin första gyllene generation: Enzo Scifo på högerkanten, kapten Jan Ceulemans centralt, Jean-Marie Pfaff i målet och Nico Claesen på topp. Men Frankrike, som varit snubblande nära VM-finalen fyra år tidigare, hade också de en fantastisk generation. Även om Michel Platini stod över bronsmatchen hade Les Bleus värdslirare som målsprutan Jean-Pierre Papin med Bruno Bellone bredvid sig, dynamon Jean Tigana och eleganten Manuel Amoros.
Kapten Ceulemans gav Belgien ledningen, men före paus hade Frankrike vänt genom Papin och Jean-Marc Ferreri. I 73:e minuten utjämnade Claesen till 2-2 och det stod sig 90 minuter ut. Det innebar att bronsmatchen för första – och fortfarande enda gången – gick till förlängning. Där drog Les Bleus ifrån genom mål av Bernard Genghini och straffmål av Manuel Amoros.
Frankrike hade precis som i VM 1982 siktet inställt på guldet och var väl sådär motiverade före match – förbundskapten Henri Michel roterade i elvan. Men i efterhand är nog spelarna glada att de kom hem med en bronsmedalj från Mexiko.
VM 1994: Sverige - Bulgarien
Förstås måste vi ha med vår eviga klassiker. Sverige fick sätta pricken över i:et på en oförglömlig VM-resa med 4-0 mot Bulgarien. Thomas Ravelli förvägrade Hristo Stoichkov ensam seger i skytteligan. Tomas Brolin, spelsugen som alltid, gjorde 1-0. Håkan Mild, vars största individuella ögonblick i VM hade varit straffmissen mot Rumänien, fick göra mål. Stefan Schwarz hade oväntad lekstuga på mittfältet. Henrik Larsson sände bulgar efter bulgar kanande som käglor. ”Och så Kennet Andersson och 4-0!” som Arne Hegerfors kommenterade.
Även bortsett den uppenbara svenska enögdheten med att lyfta fram denna match, så är den också ett bra exempel på det som kan göra bronsmatcher riktigt kul: När minst ett lag väldigt gärna vill vinna bronset. Är det två storlag som möts, som båda bara hade siktet inställt på guld, kan bronsmatchen ofta bli en trist historia. Men för lag som Sverige (och Bulgarien) betyder en VM-medalj oavsett valör otroligt mycket och det syntes denna magiska dag på Rose Bowl i Pasadena.
VM 1998: Holland - Kroatien
Ett till förnämligt exempel på hur olika mycket en bronsmatch kan betyda för olika lag. Holland kom till bronsmatchen knäckta efter en traumatisk semifinalförlust på straffläggning mot Brasilien. Oranje hade ett fantastiskt lag, med Ajax 1995-generation i perfekt ålder, och känslan av en magisk orange sommar steg under turneringens gång inte minst efter Dennis Bergkamps drömmål mot Argentina i kvartsfinalen. Holländarna drömde om att tio år efter EM-guldet äntligen få vinna VM också efter två silver på 1970-talet.
Förlusten mot brassarna tog knäcken på det alltid lika bräckliga holländska laget. På andra sidan stod Kroatien, också de hade fått sina finaldrömmar krossade i semifinalen mot Frankrike, men för kroaterna var det lättare att ladda om. Alldeles nyligen självständiga, med de traumatiska krigen på Balkan i det direkta närminnet, var Kroatiens VM-resa 1998 sagolik. Att få kröna den med en medalj, om än ”bara” ett brons, det ville de gärna.
Robert Prosinecki, den ende att göra mål för två olika länder i VM, tog ledningen för kroaterna efter en kvart. Boudewijn Zenden som fick chansen från start i Holland kvitterade snart med ett snyggt mål – målgesten med en planerad volt som blev ett magplask var mindre stilig. Före halvtid klev förstås ingen annan än skyttekungen Davor Suker fram igen för Kroatien och sköt hem en historisk första medalj för det då så unga landet. Inte kunde de ha räknat med att nu ha adderat ytterligare ett brons och ett silver till samlingen.
VM 2002: Sydkorea - Turkiet
Likt 1994 såg bronsmatchen 2002 två länder som inte tillhörde de allra största jättarna mötas. Turkiet var slutspelets sensation. Med målkungen Hakan Sükür på topp med underbarnet Ilhan Mansiz, målvakten Rüstü Recber som fick sitt internationella genombrott, teknikern Hasan Sas på yttern, mohikanen Ümit Davala, Tugay Kerimoglu, Yildiray Bastürk och Emre Belözoglu hade turkarna ett fantastiskt lag.
För motståndet stod den ena värdnationen, Sydkorea. Omvärlden höll på Turkiet – för sällan har myglet känts så genomskinligt som när Sydkorea tog sig fram genom slutspelet. I åttondelsfinalen mot Italien fick de direkt en billig straff (som missades), Francesco Totti blev kontroversiellt utvisad och i förlängningen dömdes Damiano Tommasis golden goal helt felaktigt bort för en icke-existerande offside. I kvartsfinalen mot Spanien fick spanjorerna två mål felaktigt bortdömda och i straffläggningen som Sydkorea vann stod målvakten Lee Won-Jae konsekvent flera steg framför mållinjen när spanjorerna sköt.
Turkiet fick en pangstart och Hakan Sükür skrev in sig i rekordböckerna med VM-historiens snabbaste mål – 10,8 sekunder in i matchen. Lee Eul-Yong kvitterade för Sydkorea, men Ilhan Mansiz satte Turkiet i förarsätet igen med två mål före halvtid. En sen 2-3-reducering från Song Chong-Gug putsade bara till siffrorna – Turkiet hade sin första och hittills enda VM-medalj, och skönt nog hade Sydkorea inte myglats till en medalj.
