Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider | VM-forum |
När notisen med laguppställningarna till bronsmatchen small till i mobilen var första tanken ”läggmatch?”. England skulle vila sina allra största stjärnor mot ett landslag på förhand starkare än dem själva. En fin gest av Tuchel att släppa fram de landsmän som gnuggat bänk, men de vill väl ha medalj? Ja, bänkvärmarna ville verkligen ha medalj, iallafall i 49 minuter.
Tillbaka ett år senare i Amerika väntade jag mig känslan av klubblags VM. Fotboll som inte känns som den fotboll man ser vecka in och ut. Fotboll som mestadels inte är särskilt välspelad men som ändå lyckas bli sevärd. Det skulle dröja tills bronsmatchen tills den anlände. Fram och tillbaka med så öppna ytor, man knappt förstår blir tillåtna av spelare på den här nivån. På förhand anade jag att bronsmatchen skulle vara en match utan dess like på gott och ont. Det brukar det ofta vara. Ofta förbisedda och utan större betydelse, vilket just gör att misstag och skrällar sker. Titta bara på Sakas 3-0 mål. Tre mot sex fransmän i deras egna straffområde och ändå får Saka stå helt fri bredvid målvakten som är ute och viftar. I en vanlig match ger det kvartsamtal med tränare och supportrar men inte här. 4-0 efter första halvlek mot Frankrike, och de två vassaste framför mål på bänken. Detta kunde inte Frankrike låta sig stå. Allt för många felpassningar av Doué och en helt fel positionerad Konate. Lösningen, in med Upamecano och Barcola.
Det orosmoln jag kände över Konates tillträde i Real Madrid, växte sig bara större. Ville Perez bara ha en till fransman kunde han väl ha värvat Upamecano istället. En försvarare som sett vilka ytor Rashford och Saka fick att leka på, krävdes för att få kontroll och ta över taktpinnen i matchen. Ett mål blev till två, två till tre och plötsligt var Frankrike endast en balja bakom en kvittering. En kvittering som endast blev stoppat av ett hydration break och England bästa spelare i detta världsmästerskap, Jude Bellingham. Med kontroll och ett sånt oerhört lugn tråcklar och trollar han sig igenom fransoser som om England plötsligt var tillbaka till den första halvleken igen.
Trots att en kvittering låg i luften i slutminuterna lyckades engelsmännen med Bellingham som förtjänst ro hem ett brons, och det var nog bra för Tuchels vara eller icke vara som förbundskapten för Three Lions. Den tredje VM valören får Mbappe vänta med, en bronsvalör han såklart helst byter mot ännu ett guld. Stjärnan kan däremot fira att han gått om Messi i totala antal VM mål (22 mål), och står som ensam skytteligaledare på tio mål mot Messis åtta. Vi får vänta och se hur morgondagen slutar, och om Messi mot självaste Spanien tar ännu ett VM guld och tillbaka titeln som mesta VM-målskytt.
20 skott på mål, 10 mål och ofantligt många individuella aktioner man bara njöt av. Denna matchen hade allt. Mötet dessa länder emellan levde verkligen upp till den förväntan jag hade. Lite mer fulspel såg jag framför mig, men samtidigt, detta var endast en bronsmatch mellan två slitna lag. Min enda önskan nu; att Infantino inte förklarar detta som Donald Trumps förtjänst.
