Brighton - Artiklar 2024

Ännu en mellanmånad, där två veckor ägnades åt något slags landslagsfotboll, och bara fyra matcher spelades i Premier League.

En trots allt tämligen poänginbringande månad, som emellertid kunde varit ytterligare något snäpp bättre. Om inte om varit, alltså...

Tecknen fanns där redan före Ipswich-matchen för alla som varit med ett tag. Inte nog med att Fabian Hürzeler korats till »manager of the month» för augusti, Chris Sutton hade på BBC:s sajt tippat att Brighton skulle vinna — det kan ju inte gå annat än åt Häcklefjäll med sådana järtecken.

Jag tror jag börjar få in den rätta supporterandan för en toppklubb nu. Brighton har börjat säsongen med sju poäng mot gamla storklubbar som Everton, Manchester United och Arsenal — och ändå kan jag inte undvika att känna ett visst mått av besvikelse över vår insats.

Äntligen börjar den olidliga väntan på den nya säsongen ta slut efter en sommar nästan helt utan fotboll; jag räknar inte med svenska mästerskapen i bengalkastning, EM i gåfotboll, något slags ungdomsturnering i Paris, eller amerikanska mästerskapet. Nu börjar den riktiga fotbollen.

De senaste veckorna har tidningarna rapporterat att Fabian Hürzeler, manager för nyblivna Bundesligalaget St. Pauli, har varit huvudkandidaten för posten som BHAFC:s manager efter Roberto de Zerbi, och nu har klubben bekräftat att affären är i hamn.

Säsongen har tagit slut, och det stora samtalsämnet i mås-kretsar är naturligtvis den bomb som briserade dagen före den sista matchen — klubben meddelade att Roberto de Zerbi och hans stab skulle göra sin sista match som manager. Det var oväntat, men kanske inte helt oväntat ändå.

För någon timme sedan meddelade klubben att managern, Roberto de Zerbi, och hans team lämnar Brighton efter morgondagens match mot Manchester United.

Tja, vad ska man säga? Ibland saknar man ord. Inte så att mitt ordförråd plötsligt krympt till den tomma mängden; det senare en av de få saker jag kommer ihåg från högstadiets tragglande med mängdlära. Nej, det jag menar är att ibland räcker inte orden till för att beskriva den verklighet man lever i.

»Mars, mars måne, din dumma fåne, jag kan lura dig till Skåne» hette det i min ungdom när man ville lura någon och inte hade tålamod att vänta till första april. Det är inte utan att det känns som man blivit lurad på något, även om jag inte hamnat på sydligare breddgrader.

Februari blev, som klyschan uttrycker det, lugnet före stormen, och nu väntar en spännande avslutning på säsongen. Ska laget åter lyckats kvalificera sig för spel i Europa, och hur långt kommer man att att hänga med i Europaspelet? Om ett par månader får vi svar.

Efter det lätt extatiska året 2023, med både kvalificering till europaspel och ett gruppspel som gav mersmak, blev inledningen på 2024 något av en besvikelse. Tre matcher i PL utan att Brighton förmått att göra ett enda mål? Det är nästan så att man tror att Chris Hughton smugit sig in i omklädningsrummet igen.

Julen har kommit och gått, och nu har det år som för stora delar av mänskligheten varit en katastrof också tagit slut. Som Brighton-supporter var dock året en milstolpe, och man kan inte låta bli att fundera på hur det här ska sluta. Kommer vi att vinna Europa league, eller kommer Putin eller någon annan terrorist att sätta stopp för vidare spel? Den som lever får se.