Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider |
Betydelsen av namn
”What’s in a name?” frågade sig Julia i William Shakespeares pjäs Romeo och Julia . Julia gör det som en del i ett resonemang där hennes poäng är att ett namn egentligen inte betyder något. Att hon heter Capulet i efternamn och Romeo heter Montague, och släkterna Capulet och Montague hatar varandra inverkar inte på kärleken mellan dem.
Jag tycker att Julia var ute och cyklade, lite grann åtminstone. Ett namn betyder mycket. Det är ditt första kännetecken, ofta det första folk uppfattar om dig och formar en bild utav dig ifrån. Ett bra namn kan ge naturlig pondus. Ett dåligt namn kan bli ett tungt ok att bära.
Ibland kan ett namn på ett irrationellt sätt styra hur man förhåller sig till en person. Inte minst fotbollsspelare. Visst är det framför allt vad spelare gör på planen som leder till om man gillar dem eller inte. Men ända sen jag var liten har det alltid funnits en hög spelare jag fastnade för inte på grund av deras spelstil utan för deras namn. När jag var åtta år kunde jag få favoritspelare jag aldrig ens sett spela, endast utifrån att jag läste deras namn i GOAL och gillade det.
Urvalsprocessen
VM-historien kryllar av bra namn. Så det är hög tid att rangordna dem. Min process var sådan att jag började med att gå igenom alla VM-trupper, från 1930 fram till och med 2026, och skrev upp alla spelarnamn som på något sätt stod ut för mig. Bara utifrån själva namnet alltså. Den här listan har ingenting med spelares förmåga att göra. Det handlar bara om hur bra namnet är.
Efter att ha gått igenom alla VM-trupper hade jag en lista på 429 namn. Efter en första gallring var jag nere på 318. Efter en andra gallring 258. I ett fjärde skede sovrade jag ner det till 200 namn och övervägde att hålla mig till det. Men sen efter många noga överväganden och tuffa beslut skar jag i flera sittningar bort hälften tills jag hade dem:
De 100 bästa namnen i VM-historien. Här på SvenskaFans kommer nu den slutgiltiga listan i tio delar.
Listan utgår ifrån två kriterier:
1) Det är bara själva namnet som bedöms. Spelarens faktiska förmåga eller avtryck i VM-historien spelar ingen roll för denna rankning, det handlar bara om namnet.
2) Det handlar om namnets estetik, form och känsla. Det är inte en lista över roliga namn (därför gallrades till exempel Henk Pellikaan, i Hollands trupp VM 1934 bort). Utan över namn som är vackra, stilfulla eller på ett tillfredsställande sätt helt enkelt passande.
VM-historiens 100 bästa namn:
Plats 100 - 91
#100 Iñaki Williams (Ghana, VM 2022, 2026)
Ett ‘n’ med en tilde (som ~ tecknet kallas) är sin egen bokstav i spanskan och flera andra latinska alfabet. Det är en fantastisk bokstav. Det mjuka nj-ljudet är en ren njutning (ñutning?) att läsa, skriva, höra och säga. I namnet Iñaki balanseras det upp med det hårda k-ljudet på ett utomordentligt vis. Kontrasten till det engelskspråkiga efternamnet förhöjer detta namn till något utöver det vanliga.
#99 Nat Lofthouse (England, VM 1954)
Vissa engelska namn har en sån självklar värdighet. Lofthouse är ett sådant. Är det en fotbollsspelare eller en hedersam RAF-kapten i andra världskriget? Vem vet. Förkortningen av Nathaniel till Nat istället för det mer gängse Nathan skänker en trivsamt avspänd androgynitet till namnet.
#98 Bosko Balaban (Kroatien, VM 2002, 2006)
Alliterationer är alltid bra och B är en bra bokstav att upprepa. Namnet har en tillfredsställande rytm. Två stavelser i förnamnet, tre i efternamnet. Namnet vet precis när det ska sluta. Ett ”ba” till hade varit ett för mycket. Nu är det precis lagom. Man gillar att säga det.
#97 Zeffiro Furiassi (Italien, VM 1950)
Zeff är en fantastisk början på ett namn. Det fångar ens uppmärksamhet genast: ”Zeff? Vad är det? Det är en stavelse jag aldrig stött på innan. Var ska det här sluta?” Det slutar i Zeffiro Furiassi. Ett fullständigt unikt och välljudande namn.
#96 Fernando Paternoster (Argentina, VM 1930)
Paternoster, Fader vår. Det signalerar högtidlighet. Ett namn som ingjuter respekt. Kombinerat med ständigt stadiga Fernando, ett av spanskans mest pålitliga namn, blir det särskilt stilfullt.
#95 Preben Elkjær (Danmark, VM 1986)
Ett helt fulländat danskt namn. Danskare än så här blir det inte. Även om danska inte är det vackraste språket finns det något vackert i namnets fullkomliga danskhet.
#94 Jimmy Floyd Hasselbaink (Holland, VM 1998)
Ett riktigt bra långt namn vill man aldrig korta av. Har någon någonsin sagt bara Hasselbaink eller bara Jimmy Floyd? Nej, man säger alltid oavkortat Jimmy Floyd Hasselbaink.
#93 Martin Expérience (Haiti, VM 2026)
Ett namn som lever upp till sitt namn. Martin är en stabil början. Att sen få säga Expérience på franska är helt enkelt en upplevelse. En angenäm sådan. Man känner sig genast något mer kultiverad efter att ha sagt det.
#92 Baltazar (Brasilien, VM 1950, 1954)
Brasilianska artistnamn är sin egna fantastiska genre i sig. Som den här listan kommer visa så är det också en punkt det faktiskt var bättre förr på. De gamla brassenamnen har en fantastisk mystik över sig. Varför blev han Baltazar? Ingen vet. Man behöver heller inte veta. Man behöver bara njuta av det imposanta namnet. Ser man Baltazar i laguppställningen tar man för givet att det är en spelare som tar plats.
#91 Lucien Laurent (Frankrike, VM 1930)
Franskan har en inneboende elegans i sig. Och som sagt, alliterationer är alltid bra. Så en elegant, fransk allitteration blir något alldeles extra. Lucien är ett oerhört vackert namn i sig. Laurent likaså. Tillsammans gör de varandra ännu bättre.
