Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider | VM-forum |
Med en publik iklädd röda matchtröjor till 99% kunde man tro att ett rödklätt Schweiz hade publiken i ryggen. På planen kom de inte lika mycket till rätta. Visst hade Embolo sina lägen att få till något betydelsefullt men slutprodukten gav inte mycket. Kanada lyckades istället hålla ut genom att vara rätt syniska, med allt från förstärkningar till att som i minut 30 sparka iväg bollen precis när Xhaka ska slå iväg en frispark. Xhaka höll sig ovanligt lugn men fick ändå mottaga ett gult kort för sparken på Cyle Larins ben. Fortsättningsvis bjöd den första halvleken på en ganska ruffig tillställning. Hårda tacklingar och lite väl onödiga dueller kan jag tycka från två länder som redan innan matchstart var klara för slutspel. Känslan var att en skada inte var långt borta.
En annars rätt intetsägande match skulle få en tvär vändning redan den första minuten av den andra halvleken då Vargas placerade in bollen vid den första stolpen. Lagets mest spännande spelare Johan Manzambi skulle få stå för assisten, men det räckte inte där. 10 minuter senare stod han i målprotokollet efter att Crépeau inte klarade att styra iväg ett hårt skott längs marken. Manzambis tredje mål redan denna turnering. Det mesta en spelare gjort i VM för Schweiz sedan Shaqiri stod för samma antal i Brasilien 2014.
Matchen skulle komma att tappa tempo och farligheter tills en Promise David slängde sig fram på en sidledspassning och stänkte in sitt första VM-mål. Smart av Kanada att få igång sin andra David väl till slutspelet. Kanske en kombination som kan förvirra de som har i uppgift att försvara en David. Målet gav Kanada momentum och det var inte långt ifrån ett kvitteringsmål. Men närmare än ett par nickar som Kobel plockade ganska bekvämt, skulle kanadensarna inte komma. En överlag välförtjänt seger för gruppvinnarna som får ett par extra lediga dagar jämfört med Kanada som redan på söndag ställs mot tvåan från grupp A.
Svårt att säga exakt vart Kanada står
Kanada känns mer effektiva än vad jag på förhand hade trott utan sin självklara stjärna Alphonso Davies. Ett kryss mot ett supertaggat Bosnien tycker jag ändå var starkt att klara av, och en islossning mot Qatar men med två man mer. Idag är de inte långt ifrån ytterligare poäng mot Schweiz och hade de kommit till några kvalificerade avslut hade första platsen varit deras. Det som får en att tvivla lite kring styrkan av denna nation, är det faktum att lagen de mött inte kommit upp i den nivå man hade hoppats på. Bosnien var lite för spända av det faktum att de var i VM igen. Qatar drog på sig två onödiga utvisningar och gav det därmed aldrig en chans, och Schweiz så vanligtvis säkra Embolo fick inte till det alls idag. Mot bättre motstånd och länder som spelar på deras egentliga nivå så ser det svårt ut för Kanada att kunna hota om att komma särskilt långt i denna turnering. De ska vara nöjda med sin slutspelsplats. Tvåan i grupp A kan de slå men så mycket längre än det ska det krävas mirakel för att de ska nå.
Manzambi har fått det genombrott man hoppades på
Inför turneringen var Manzambi utpräglad som den största talang Schweiz haft på ett tag. Men att han redan efter gruppspelet skulle stå på 3 mål och 1 assist trodde nog inte många. 20-åringen har inte ens spelat 130 minuter än detta VM. I sextondelsfinal när Schweiz ställs mot ett tredjeplacerat lag är han precis den joker dem kan slänga in för att förvirra försvaret och t.o.m. överraska dem själva. Schweiz har i Freuler och Xhaka två riktiga dirigenter som dirigerar tempot efter exakt hur dem vill ha det. Får man dessutom igång Embolo samtidigt som Manzambi bara blir bättre och bättre är det inte många länder som knäcker Schweiz.
