Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider |
Detroit, Pontiac Silverdome. Midsommar.
Förväntan. Drygt 71 000 på läktarna. Sverige kommer från en tuff premiär där man kvitterat till 2-2 mot ett starkt Kamerun. Jag var 24 år. Hemma i Boden på sommarlov från studierna i Uppsala. Det var en varmt, det var underbart och vi som var hemma njöt av varje sekund. En rykande het match mot Ryssland i midsommarnatten. Det kunde inte bli bättre än så.
Sverige - för litet, för dåligt
Men också nervöst. Visst, Sverige hade visat framfötterna i hemma-EM 1992, men svensk fotboll var inte vad den hade varit. Låga publiksiffror i Allsvenskan, ett landslag med intressanta men sannolikt alldeles för dåliga spelare och det var länge sedan vi kunde konkurrera med de största nationerna i de stora mästerskapen. Sverige var för litet. För dåligt.
Brolins kvittering och midsommarnattens leende
Ryssland gör dessutom mål på straff redan i den 4:e minuten. Godnatt, kändes det som. Men det fanns något i Sveriges spel som gav hopp. En energi som jag inte sett på många år, möjligtvis mot England i EM 1992 eller i träningsmatcherna inför fiasko-VM:et 1990. Men nä... det här var något annat.
Det skapades chanser och anfallaren Martin Dahlin såg oerhört het ut. Kommentatorn Arne Hegerfors ryste när Dahlin fixade en straff som Tomas Brolin förvaltade. 1-1 och midsommarnatten visade sitt leende.
En het Martin Dahlin
Undan för undan växte känslan att Martin Dahlin kommer göra mål. Aldrig hade jag väl sett honom så rörlig, så på hugget och så het, något som gav honom ett gult kort och en avstängning i nästa match, eftersom han hade fått ett även mot Kamerun. Men det tycktes sporra honom än mer. Och till slut...
Sverige leker fotboll - vi upplever lycka
I den 60:e minuten. Mittfältsgeneralen Jonas Thern slår ett inlägg. Dahlin kastar sig fram och nickar bollen i knähöjd. Den letar sig in i nätmaskorna. 2-1 till Sverige.
Tomas Brolin och Kennet Andersson leker nu fotboll och till slut får just Kennet bollen på högerkanten. Skickar in den mot straffområdet. Och där kommer han... som skjuten ur en kanon. Flygandes i luften nickar Martin Dahlin in 3-1 till Sverige. Jag minns det som igår, och jag har sällan sett något mer märkvärdigt - varken förr eller senare. Det handlar inte om att han hänger i luften eller att han språngnickar eller något annat mediokert. Nä, han flyger fram. Sverige flyger fram. Det är ett lir som ingen av oss framför tv-apparaterna trodde Sverige vara kapabla till. Kreativt och respektlöst. Vad är det som är på väg att hända..?
Hegerfors bevingade ord
Det är nu - precis efter Dahlins 3-1 - som Arne Hegerfors kommer med de bevingande orden:
"Och nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdome."
Jag får fortfarande rysningar när jag spelar upp klippet på YouTube. Eftersom det är midsommar när jag skriver dessa rader väller minnena över mig. Jag sväljer. Håller tårarna borta. Jag kan ju inte sitta och lipa framför en dator i min ensamhet en midsommarförmiddag 2026!
Sverige firar segern mot Ryssland.
Livet låg framför oss
Men det var ord som satte fingret på hur hela Sverige kände just då och jisses vilket midsommarfirande! En magisk sommar, som aldrig tog slut. Sommarlov från studierna, ett Sverige som spelade en fotboll jag aldrig trodde vi skulle klara av i modern tid. Vi fikade, spelade Beachvolley, drog ihop spontana fotbollsmatcher, festade och följde Sveriges framfart i VM. Livet låg framför oss, men just där och då ville vi bara vara i nuet. För nuet var alldeles underbart.
Eller för att upprepa Hegerfors bevingade sammanfattning av läget just där och då:
"Och nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdome."
Jag var nöjd - behövde inte mer
Sverige var i princip vidare till åttondelsfinal, hur det än gick mot Brasilien i den sista gruppspelsmatchen. För min del var det alldeles tillräckligt. Förbi var den tid då vi kunde mäta oss med världens bästa och sikta mot semifinaler. Det var inte 1930- eller 50-talet. Eller ens det stora undantaget 1974, då vi var nära. Fotbollen var mycket större och Sverige - relativt sett - alldeles för litet. Midsommar 1994 var en underbar tid. Jag var nöjd. Sverige hade visat att vi kunde lira boll, även om vi aldrig skulle nå de högsta höjderna.
Det skulle visa sig att jag hade helt fel. Sveriges marsch mot framgång och berömmelse hade inte nått sin högsta höjd. Den var inte slut. Den hade bara börjat.
Sveriges laguppställning
Thomas Ravelli - Roland Nilsson, Patrik Andersson, Jocke Björklund, Roger Ljung - Tomas Brolin, Jonas Thern, Stefan Schwarz, Klas Ingesson - Kennet Andersson, Martin Dahlin. Avbytare: Henrik Larsson och Magnus Erlingmark. Förbundskapten: Tommy Svensson
