Djurgården gick in till mötet med Malmö på 3Arena i omgång tre som fullpoängare. Malmö kom samtidigt med fyra poäng på kontot, efter att överraskande ha spelat oavgjort mot nykomlingen Örgryte i premiären. Var Djurgården favorit? Nja.

Svagt facit i Stockholm

På senare år har visserligen skåningarna haft det tufft i Stockholm och i synnerhet på Stockholmsarenan, där underlaget jämförts med en badrumsmatta. Det är förstås något som fått många att dra på smilbanden i fler läger än det blårandiga. För faktum är att spel på konstgräs inte är något undantag utan något man måste kunna förhålla sig till i dagens Allsvenska.

Men med tiden har Malmö lyckats skaka av sig sitt 08-spöke lite grann. Man åker aldrig upp och vinner stort, men man har lyckats täppa till svängdörrarna bakåt och får nu i regel med sig poäng, även om man på sistone haft svårt att fylla ut storlagskostymen rent generellt.

I omgång 2 hade Malmö någon sorts tillbakastuds. Man mönstrade ett lite annat manskap och fick utdelning när man släppte fram unga spelare. Skulle det bli receptet även mot Djurgården?

Tappade mittfältet tidigt
I matchinledningen kändes det disciplinerat och chansfattigt, som två lag med mycket att förlora där ingen ville riskera för mycket. Lagen bytte chanser med varandra några gånger, men ganska snart stod något klart. Gästerna höll på att helt tappa greppet om mittfältet. 17-årige Theodor Lundbergh var inte alls lyckad – och Otto ”Lill-bagar’n" Rosengren stod inte att känna igen.

Samtidigt såg Djurgården, anförda av en för dagen superladdad Oskar Fallenius, redigt påkopplade ut. Man spelade med energi och frenesi, både i återerövningsspel och i offensiv. Särskilt väl kombinerade ”Falle” med parhästarna Patric Åslund och Bo Hegland. Ett mål började snart hänga rejält i luften och merparten av publiken på utsålda 3Arena var som barn på julafton i väntan på tomten. Hur skulle det se ut? Vem skulle göra det? Malmö verkade så avhängda så det kändes mest som en formalitet.

Men något mål kom inte före paus. Och inte efter heller, trots att Djurgården klev ut och fortsatte med sin sambaföreställning, som när Hegland precis i öppningen av den andra halvleken dansade fram i boxen och så när kunde bjuda på ett enkelt mål.

Allt utom slutprodukt
Men det skulle visa sig vara en sådan där dag. En sådan där dag där allt stämmer, utan den där lilla detaljen med målen. Ett MFF i brygga fortsatte freda sig så gott man kunde. Sedan hände det. I den 60:e minuten fick man en frispark på egen planhalva som lyftes långt på vinst och förlust. Piotr Johansson hamnade i duell med Sead Hakšabanović efter att ha släppt bollen förbi sig och gästerna fick då en hörna. På hörnan tappade DIF-försvaret bort samme Hakšabanović, som löpte in i boxen och omarkerad kunde avsluta. Hade inte bollen styrts på en framstucken tå från Kristian Lien hade Rinne i målet kanske haft en chans. Nu var i stället årets mest oannonserade ledningsmål ett faktum.

Den mentala bryggan kom förstås som ett brev på posten och tog udden av hemmalagets fina anfallsspel. Visst kom man till lite chanser, men inte lika ofta. I samma veva började domsluten gå emot Djurgården allt mer samtidigt som allt fler av gästerna satte sig i gräset och behövde behandling. Särskilt Robin Olsen bjöd på en enmansföreställning i den högre teaterskolan – och de många spelavbrotten gjorde det svårt att få till ett ordnat spel.

Spel eller poäng – ett omöjligt val?
När stopptiden infann sig spelade det mindre roll att domaren lagt till nio minuter. Det blev avbrott efter avbrott – och när hemmalaget väl hade bollen verkade man övertygad om att långbollar riktade mot “Ponne” och övriga mittförsvaret var framgångsreceptet.

Kanske ska man inte vara förvånad över att det inte blev några poäng idag. Det är helt enkelt en logisk följd på en hittills rätt ologisk säsong. För när Djurgården inte riktigt förtjänar att vinna verkar man göra det ändå, av bara farten. Och när man verkligen förtjänar att vinna, då blir det inga poäng alls. Uppfriskande? Kanske lite. Men är det så här det ska vara nu?

Man får väl hoppas att svaret är nej. Dagens match var början på en tuff period där DIF på en dryg vecka även ska hinna med att möta Elfsborg på bortaplan och spela derby mot Hammarby. Då får vi hoppas att man både kan spela bra och ta tre poäng – inte bara det ena.

Vad ger du Djurgården för chanser i de kommande matcherna? Gör gärna din röst hörd i kommentarsfältet, men tänk på att hålla en god ton!