Värnamo-Brage: 0-0

Värnamo spelade 0-0 senast mot Brage och utfallet kan tolkas både positivt och negativt. Den långa trenden innehållandes förluster är äntligen bruten och det var länge sedan man höll nollan. Den defensiva insatsen höll således hög kvalité. Problemet är dock att Värnamo är i ett desperat behov av vinster för att en degradering ska undvikas. Vinsterna lär dock lysa med sin frånvaro om offensiven fortsätter vara trubbig. Det ska dessutom påpekas att Brage saknade flera startspelare.

Bergstrand mönstrade denna elva:

Keto
Rapp – Andersson – Bergqvist – Björnström
Bozicevic – Kujundzic – Claesson – Mella
Meriluoto – Antonsson

Ett antal förändringar görs om man jämför med Ljungskile-matchen. Rapp går in som högerback i stället för Motaraghebjafarpour som inte ens var med i truppen. Jag antar att det beror på en skada? Även Zulovic och Johansson var utanför elvan denna gång. Så som jag har förstått det var Zulovic bänkad på sportsliga grunder medan Johansson var avstängd pga för många gula kort. Det ledde i sin tur till en del rotation: Meriluoto gick från ytter till anfallare medan Claesson skiftade från anfallare till central mittfältare. På kanterna var Bozicevic och Mella nya.

Matchen kommer behandlas och analyseras halvleksvis. Trots att Brage börjar matchen piggast är det i slutändan en jämn första halvlek. Exempelvis är antalet målchanser 6-6, om jag inte missminner mig. En sak som båda lagen gjorde sig skyldiga till var slarv i passningsspelet vilket gjorde drabbningen temposvag. Det är dock Brage som har mer boll, 63% totalt. Det kan i sin tur kopplas till duellspelet där Brage vann merparten. På mitten vägde exempelvis Mella, Kujundzic och Bozicevic lätt. Många gånger var det tämligen enkelt för motståndarna att ta sig från halvplanslinjen till straffområdet och därifrån mata inlägg samt instick i boxen. Inuti eget straffområdet är dock Värnamos försvar hyfsat trots att man går bort sig vid några tillfällen. Ett exempel på det är i den 17:e minuten när ett inlägg kommer från deras vänsterkant. I straffområdet tränger sig anfallaren Sise framför Bergqvist och styr bollen mot mål. Turligt nog för IFK går bollen utanför stolpen.


En annan målchans äger rum i den 26:e minuten när Trpcevski tar emot bollen efter ett inlägg. Anfallaren är förvisso felvänd och har Rapp i ryggen men genom att ha Rapp som stöd lyckas han ”vrida om” och komma rättvänd mot Keto. Avslutet är dock för tamt och går rakt på målvakten. Utöver detta fanns ett hårt långskott från Mortensen i den 28:e minuten och en farlig omställning i den 33:e minuten där Okeke driver bollen framåt och slår den i djupet mot Mortensen. Rapp och Bergkvist är på efterkälken men ytterns avslut går utanför. Med detta i åtanke går det att påstå att Brage var värda minst ett mål. För deras del var det mittfältaren Okeke och Mortensen som imponerade mest. Det som gästerna från Dalarna saknade var teknisk skicklighet och även kreativitet.

Värnamos offensiva spel mot Brage skiljde sig om man jämför med prestationen mot Ljungskile. I den sistnämnda matchen var det mycket kortpassningsspel, platsbyten och många som deltog i anfallen. I den matchen var dessutom flera av attackerna långvariga. Mot Brage blev det mer ”hafsigt omställningsspel” som var rakt och direkt. Det kan delvis förklaras med bollbehandlingen på defensiv planhalva. Flera gånger såg man nämligen försvararna ”tjonga” bollen, i stället för att ta sig fram genom kortpassningsspel, vid bollvinster i de defensiva zonerna. Slutsatsen är att Bergstrands försöker förbättra försvarsspelet på det ”enkla och primitiva sättet”. Att rensa är något som alla kan, och att passa runt bollen på egen planhalva är som bekant riskabelt. Det ska dock påpekas att det inte endast förekom ”tjong-bollar” men jag uppfattade det ändå som en del av Värnamos taktik.

Denna strategi påverkade anfallsspelet negativt. Attackerna blev nämligen korta, stressfyllda och relativt få spelare hann ta sig till de offensiva zonerna. En oroande aspekt kopplat till offensiven var svagt passningsspel, många anfall rann nämligen ut i sanden pga bortslagna bollar. En spelare som bidrog till frustration ur det perspektivet var Meriluoto som uppvisade otrygga passningsfötter. Ibland lyckades IFK komma loss på kanten, oftast på högersidan där Bozicevic och Rapp var positionerade, men de flesta inläggen hade Brage kontroll på. Inte heller de fasta situationerna förvaltades på ett vettigt sätt.

Trots dessa brister skapade ett gäng chanser. I den 19:e minuten slår Kujundzic in en boll i straffområdet och Bozicevic hoppar över den så att den kommer perfekt till Antonsson som är ensam framför målvakten. Han styr dock bollen rakt på Frodig men får tillbaka returen som han dock också bränner. En annan hyfsad chans sker i den 37:e minuten då Bozicevic slår ett inlägg som en Brage-spelare nickar i sidled så att den kommer till Mella. Den inlånade spelaren är omarkerad inne i boxen men volleyförsöket går utanför. Till Mellas försvar ska det påpekas att Sporrong stod mellan honom och målet vilket gjorde skottöppningen mindre.

En svårighet för IFK var det individuella beslutsfattandet och det kollektiva samspelet mellan de offensiva pjäserna. Det bidrog till att många potentiella målchanser stannade vid ”nästan-chanser”. Ett exempel sker i den 12:e minuten när en Brage-försvarare slarvar i uppspelsfasen efter att Värnamo pressat högt. Det slutar med att bollen hamnar hos Claesson som passar till Kujundzic. I den sekvensen är det tre grönklädda försvarare på rätt sida medan Kujundzic har fyra lagkamrater med sig i anfallet. Jag vet inte vad Kujundzics intention är, men det slutar med en lös lob som går till en ofarlig yta mellan Antonsson och Mella, och studsar ut över kortlinjen.

I den 30:e minuten får IFK återigen bett i sin press vilket leder till en felpass från Brage som hamnar hos Claesson. Spelaren tar några steg uppåt och slår en passning mellan Brages mittback och ytterback. Han söker Antonsson men bollen blir lite för hård, i stället når den Bozicevic som har farten uppe. Förvisso är inte Bozicevics vinkel ideal men utifrån tevebilderna så såg det ut som det fanns en skottyta som han borde siktat på. Han tar dock ett annat beslut: en passning i sidled till en stående samt hårt markerad Antonsson som avväpnas direkt.

Den andra halvleken ter sig annorlunda än den första. Värnamo gör säsongens bästa 45-minutersperiod ur defensivt hänseende. Brages offensiv framstår som både fantasilös och oteknisk. Emellanåt testar de grönklädda med höjdbollar men försöken fångas i Värnamos press. Djupledsbollarna längs marken är också ineffektiva. Värnamos mittfält är tight vilket gör det svårt för motståndarna att ta sig igenom. I det bakre ledet är det stabilt. På kanterna gör Rapp och Björnström, samt inbytte Freij och Ohlsson, finfina insatser. Samtidigt är Bergqvist och Andersson felfria under den andra halvleken.

De offensiva problemen är dock desamma under båda halvlekarna. Värnamo har svårt att vårda bollen under längre perioder vilket gör att anfallsspelet känns stressfyllt. Ett undantag från det var en period som varade ungefär från den 50:e till den 60:e minuten där IFK hade något form av momentum. Men, som så många gånger förut, så har inte Värnamo förmågan att omsätta momentumet till mål. I stället för mål upprepas tekniska misstag och felbeslut.

Bland de bättre chanserna finns ett i den 57:e minuten. Ett inlägg blir slaget från vänsterkanten och hamnar hos Mella som är inne i straffområdet och står några meter från den bortre stolpen. Hans volleyavslut är dock uselt och går inte rakt mot mål utan i sidled. I den 85:e minuten kom Värnamos chans att avgöra tillställningen. Det börjar med att Freij och Mella kombinerar på högerkanten vilket gör att Freij kan driva boll med mycket yta. Han slår därefter en fin sidledspassning som Björnström hoppar över så att Antonsson kan drämma till. Antonssons avslut räddas dock av Frodig.

Det finns också nästan-lägen att rapportera om. Strax före Mellas miss har han en annan möjlighet. Han får bollen på kanten och kommer in samt tar sig förbi sin gubbe. Förvisso finns det Brage-spelare mellan honom och målet men med facit i hand borde han skjutit. Om han avslutat hade bollen kunnat styrts på ett lurigt sätt och letat sig in i mål, kanske via en retur. I stället slår han en sidledspassning till en stillastående Björnström som får en ivrig försvarare på sig. En annan situation uppstår i den 67:e minuten då Antonsson har bollen utanför boxen. I straffområdet finns Meriluoto som är felvänd. Antonsson passar till den finske medspelaren och påbörjar en löpning in i boxen. Om Meriluoto slagit en enkel passning tillbaka så hade Antonsson fått ett fint avslutsläge men i stället blir det en felpass och möjligheten rinner ut i sanden.

Känslan efter matchen var besvikelse. Värnamo borde fått ut mer än ett ”krampaktigt 0-0” mot ett skadefyllt Brage. Återigen hamnar Antonsson i fokus. Med en pålitlig anfallare hade IFK vunnit en match som denna. Frågan är om Bergstrand vågar bänka honom? Och hur hade Antonsson i så fall reagerat på det? Med tanke på sin erfarenhet så lär han ha status i gruppen och en självbild där han ser sig som ett startnamn. En annan fråga är dock, finns det något bättre alternativ i truppen? Claesson har spelat som anfallare i FC Köpenhamn men han är nyttig på mitten med sin teknik och arbetskapacitet. Eventuellt skulle Meriluoto kunna lira ”nia” i ett 4-3-3 med två löpvilliga yttrar, men även han har en dålig säsong i ryggen. Om jag fattat det rätt så kan också Zulovic spela som anfallare men det är ett oprövat kort.

Avslutningsvis vill jag beskriva några positiva spelarinsatser. Jag tycker att Björnström har två bra matcher bakom sig. Han bidrar med mycket energi och utgör ett passningsalternativ med sina offensiva löpningar. Även Mella har fått beröm för sin prestation. Det syns att det är en teknisk spelare som är bra på att kombinera och kan finta sin gubbe. Även Claesson har börjat sina Värnamo-sejour bra, det är en lirare med klass.