Från Tufegdzic till Bergstrand.

Värnamo har, för fjärde gången på mindre än tre år, bytt tränare. Det är Srdjan Tufegdzic som lämnat och Kim Bergstrand som tagit över rodret för IFK Värnamo. I denna text behandlas Tufegdzics tid i klubben, Bergstrands bakgrund och slutsatser som dragits efter vänskapsmatchen mot Naestved. Den nämnda drabbningen, som var Bergstrands första, slutade med en 2-0-förlust.

Tufegdzics tid:
Serben blev klar för Värnamo i december 2025 och på förhand var det en intressant rekrytering. Tufegdzic hade nämligen gjort det hyfsat i Öster samt hade mångårig erfarenhet från isländsk fotboll. Försäsongen bjöd på både ris och ros vilket hör till vanligheten. Cupspelet var dock godkänt. Det blev förvisso bara en poäng men man spelade mot tre allsvenska motståndare; Örgryte, Kalmar och Mjällby. Under dessa matcher såg laget ramstarkt ut och spelarna fysik samt kondition var på topp.

Det första varningstecknet var premiären mot Norrköping där Värnamo förlorade med 6-0. Efter det följde dock tre raka vinster och när omgång fyra var färdigspelad ledde Värnamo serien. Under den tre-matcher-perioden hade det förvisso funnits brister i spelet men försvaret inuti eget straffområde imponerade. Den defensiva trion med Keto, Andersson och Bergqvist gav ett tryggt intryck. Det sägs dock att underbart är kort och det var något som IFK skulle få uppleva. Från omgång fem till omgång 14 blev det noll vinster, ett kryss och nio (!) förluster. Poängen kom mot Norrby.

Till Tufegdzics försvar ska det poängteras att den segerlösa sviten inte enbart innehöll klappkassa prestationer. Mot exempelvis Örebro, Norrby och Landskrona gav IFK ett stabilt intryck och man borde fått med sig mer än en poäng från dessa tre matcher anser jag. Samtidigt finns det också rejäla bottennapp, som mot Nordic, Falkenberg och Östersund, i den nämnda matchserien. Utifrån det klassiska uttrycket, tabellen ljuger aldrig, är det svårt att motivera varför Tufegdzic skulle få fortsätta vara Värnamos tränare.

På planen har det funnits konkreta brister i alla lagdelar. Backlinjen har både haft svårigheter med att försvara sig mot kontringar och mot inlägg samt inspel. Försvaret i egen box har många gånger varit för passivt och för bolltittande, samt misstagsbenäget. På mitten har det varit svårt för Värnamo att etablera snabbt passningsspel och pressingen har varit tam. Offensiven har varit otroligt blek. Vidare lär spelarnas förtroende för Tufegdzics vara kört i botten. Det är därmed svårt att hitta argument för att en fortsättning för Tufegdzic vore att föredra.

Det som möjligen kan användas till Tufegdzics fördel är det faktum att alla kan utvecklas. En dålig start betyder inte nödvändigtvis att det kommer fortsätta att vara lika dåligt framöver. För exakt ett år sedan var exempelvis Sirius tränare Andreas Engelmark ifrågasatt och det fanns avgångskrav i supporterled. Idag leder han klubben mot det som väntas bli ett historiskt SM-guld. Det finns något ledsamt i att tålamodet är så kort i toppfotbollen parallellt med att kontinuitet betraktas som en framgångsfaktor.

Kim Bergstrands biografi och taktik:
Vår nya tränare är från Stockholm och under spelarkarriären, som varade från 1986 till och med 2002, befann han sig endast i huvudstaden. Klubbarna han spelade för var AIK, Hammarby, Brommapojkarna och Nacka FF. Med den förstnämnda klubben blev det dessutom ett SM-guld 1992. Han spelade för övrigt som anfallare.

Det som dock är mest relevant i det här sammanhanget är vad han åstadkommit som tränare. I början av hans tränarsejour coachade han BP:s ungdomar och det dröjde fram till 2008 innan han blev seniortränare för de rödsvarta. Brommapojkarna var i Superettan vid det skeendet och det blev succé direkt. Första säsongen gick man nämligen upp till Allsvenskan efter en kvalvinst mot Ljungskile. 2009 höll han kvar BP i Allsvenskan medan det gick sämre 2010. Den nämnda säsongen fick han dessvärre sparken när de var fyra matcher kvar.

Inför säsongen 2012 tog han över Sirius tillsammans med Thomas Lagerlöf. Sirius var i division 1 då och under hans styre avancerade de först upp till Superettan och sedan till Allsvenskan. Duon stannade i klubben till och med säsongen 2018 och de fick beröm för att sätta en tydlig spelidé, utveckla oslipade diamanter och professionaliserade allt runt om i klubben. Sirius är som bekant i toppen av Allsvenskan just nu och Bergstrand var med och satte grunden för detta.

Nästa utmaning för tränarduon var Djurgården. Där stannade de från 2019 till och med oktober 2024. Perioden i Djurgården var också framgångsrik. Samtliga säsonger var man ett topplag i Allsvenskan och 2019 tog man guld. Den bästa cupplaceringen var en finalplats 2024 där man dock föll på straffar mot Malmö. Bästa Europa-resultatet under Bergstrands tid var en åttondelsfinal i Europa League 2022-23.

I både Sirius och Djurgården brukade ”Kim och Tolle” utgå från en 4-3-3-formation. Under tiden i Djurgården var man dock mer flexibla och kunde växla under matchernas gång till 3-4-3 eller 5-2-3 beroende på matchutveckling. I båda klubbarna värderas högt bollinnehav och snabbt passningsspel. Man försökte oftast spela från backlinjen och det var tydligt att man ville att spelarna skulle röra sig så att det fanns många alternativ för bollhållaren. Viss förändring skedde dock i Djurgården där spelet emellanåt var rakare med djupledsbollar på kanterna vid bollvinster för att kontra. En annan sak som utvecklades i Djurgården var just kantspelet där man försökte överbelasta för att få numerära övertag och öppna upp ytor centralt. Därmed fick ytterbackarna mandat att kliva högt samtidigt som yttrarna kunde ha mer flexibla roller.

I försvarsspelet försökte man centrera och ligga kompakt för att krympa ytor. Det bidrog i sin tur till att klubbarna som de tränade var svåra att göra mål på. I pressen försökte man kliva högt och återerövringen var aggressiv. I backlinjen var det primärt zonförsvar som man ägnade sig åt. Det som duon har fått beröm för är att de har förmågan att sätta en spelidé, dvs få alla spelare att förstå sin roll samt anamma den. Vidare har Bergstrand i flera intervjuer betonat vikten av att skapa en konstruktiv och positiv träningsmiljö.

Vid den första anblicken är detta en spännande rekrytering som ger hopp om en fortsättning i elitfotbollen. Bergstrands erfarenheter vittnar om att han vet vad han gör. Därutöver känner han till svensk fotboll väl och har, som tidigare nämnt, coachat i Superettan. En detalj som dock inte har offentliggjorts är längden på hans kontrakt. Om kontraktet endast är skrivet över säsongen riskerar det att bli en situation där Värnamo är tillbaka på ruta ett i december, dvs söker en ny tränare.

Reflektioner efter träningsmatchen mot Naestved:
Bergström har redan en match under bältet. I måndags åkte nämligen Värnamo till skånska Höllviken för att mäta krafterna med danska Naestved. Det nämnda laget spelar i den danska tredjedivisionen och de förbereder sig just nu inför säsongen 2026-27. Det danska seriesystemet organiseras som bekant enligt principen höst-vår.

Så som jag tolkade startelvan så såg den ut så här (4-3-3):
Keto
Motaraghebjafarpour – Andersson – Bergkvist – Björnström
Kujundzic – Claesson – Johansson
Zulovic – Antonsson – Meriluoto

Anledningen till att det är intressant att nämna elvan är därför att Bergstrand rimligen borde vilja ge den startelva som han vill starta mot Ljungskile minst en halvleks speltid. Om han tänker på det sättet, så är det den nämnda elvan som kommer starta på söndag. Noterbart är dock att det görs många byten under matchen i båda lagen. På grund av det är det svårt att dra för långtgående slutsatser utifrån träningsmatcher. Det primära målet är inte alltid att vinna och det kan bli väldigt rörigt när det är många som är ovana vid att spela med varandra.

Det är därmed på tok för tidigt för att tända några varningslampor trots att det blev en 2-0-förlust och att svagheter uppvisades i Bergstrands första match. Den första halvleken är ganska jämn där det är chansfattigt och mycket spel på mitten. Initiativet skiftar mellan lagen. Målet som danskarna gör är via hörna. I den andra halvleken kliver Naestved högt och Värnamo har stora problem med att hantera deras press under perioden från 46:e minuten till (ungefär) den 70:e minuten. Under slutet av matchen är det dock IFK som är bättre och man får bett i sin pressa samt skapar en del möjligheter. Man var värda att få in minst ett mål. Det är dock Naestved som avgör tillställningen efter en snabb omställning (det klingar bekant).

Spelmässigt påminner Bergströms spel om Tufegdzics dito ur flera aspekter. Klokt på så sätt att det är svårt att göra några större förändringar ”mitt under säsongen” samtidigt som den eftersträvansvärda ”kontinuiteten” värnas. Nackdelen är dock att de problemen som fanns under Tufegdzics styre riskerar att återupprepas med Bergström. Det märktes mot Naestved.

I den matchen ville Bergström att Värnamo skulle dominera bollinnehavet och spela längs marken. Emellanåt förekom dock bollar i luften, bla vid utsparkarna, men det hörde inte till vanligheten. Om ett lag ska vara bollförande så måste spelarna vara bolltrygga, synkade och rörliga så att man öppnar upp spelalternativ för varandra Det kan man dessvärre inte påstå att Värnamo var. Man hade nämligen svårt att ta tag i matchen ordentligt och styra tempot. I stället förekom många bolltapp på mitten, bla från Claesson. Som tidigare nämnt var IFK som sämst under den andra halvlekens början och under den perioden kunde man inte ens slå tre passningar inom laget.

I ett possession-inriktat lag blir en av innermittfältarna särskilt viktig i rollen som spelfördelare. Det är spelfördelaren som har mest boll och ska styra tempot. För att det ska få träff krävs det att den spelaren är teknisk och passningsskicklig. Mot Naestved så var det Kujundzic som hade den uppgiften och hittills har han visat sig vara alltför misstagsbenägen för att göra det på ett bra sätt.

När Värnamo försvarade så stod man i ett 4-1-4-1 och man försökte kväva ytorna. Positionsmässigt såg det bra ut men man var för passiva i duellspelet. Trots att man klev högt hade man svårt att avväpna danskarna som lugnt kunde passa bollen mellan varandra (i alla fall under 70 första minuterna). Naestved var som mest produktiva på deras vänsterkant där Zulovic och Motaraghebjafarpour försvarade för Värnamos räkning. För sakens skulle ska det nämnas att Naestved inte radade upp högkvalitativa chanser men det såg knappast stabilt ut.

Ett problem med Tufa var att den höga pressen bidrog till att ytor öppnades upp i defensiven och det kunde motståndarna utnyttja. Det var exakt det som skedde vid Naestveds 2-0-mål. Det börjar med att Jansson slår en dålig passning som en grönklädd får tag på. Bollvinnaren slår upp den till en lagkamrat och en två-mot-två-situation uppstår där endast Freij och Johansson (d.y) är de enda Värnamo-spelarna på rätt sida. När Värnamo anföll så var det för övrigt tydligt att Bergstrand ville ha med många spelare i anfallen, det såg ut som ett 2-4-4 när IFK attackerade.

Det offensiva spelet gick alltså oftast längs marken. Under de första 70 minuterna såg det väldigt tamt ut samtidigt som IFK knappt skapade något konkret. Man försökte anfalla längs båda kanterna och genom de centrala korridorerna. Det var som mest lyckosamt på Värnamos vänsterkant där Björnström kom loss och fick slå flera inlägg samt inspel. Efter den 70:e minuten skapades dock fler chanser. IFK fick nämligen bättre bet i pressen och man vann bollen högt upp vilket man kunde utnyttja. Antonsson, Meriluoto och provspelaren Zongo har konkreta avslut. Enligt mig var Värnamo värda minst ett mål.

En olycklig aspekt som man kan peka på är ineffektiviteten från de offensiva spelarna. Om exempelvis Antonsson fortsätter sumpa målchanser under hösten så kommer förändringen på tränarposten att vara lite värd. Chanserna som Värnamo skapar uppstår i huvudsak genom bollvinster högt upp eller enkla misstag från Naestved-spelarna. Man skapade ingenting via långa sekvenser med kortpassningsspel eller på de fasta situationerna.

Slutsatsen av detta är att det finns tydliga utmaningar för Bergstrand. Men med en ny röst i omklädningsrummet, kvalitativa nyförvärv och välplanerade träningar får kanske Värnamo att lyfta trots att taktiken är sig lik. Fortsättning följer…