Det har blivit dags för final i UEFA Women’s Champions League. För första gången spelades turneringen den här säsongen med ligafas – precis som på herrsidan – och personligen tycker jag att det blev ett mycket roligare upplägg. Fler stormatcher, fler lag som fick mäta sig med varandra och ett större intresse redan från start.
Den nya ligafasen visade dessutom hur jämna topplagen är. Barcelona och Lyon slutade etta och tvåa och skildes bara åt på målskillnad. Det känns därför ganska rimligt att det är just de två som står kvar när vi nu är framme vid finalen.
Innan vi fördjupar oss i finalen vill jag nämna att jag upplevde semifinalen mellan Barcelona och Bayern München på plats i Barcelona, på ombyggda Camp Nou.
Här kan ni läsa om den upplevelsen.
Om jag ska sammanfatta semifinalen kort så var det en otroligt fet upplevelse. Drygt 40 000 på plats, bra match och dessutom front row. Det var svårt att ta in alla intryck och det tog faktiskt ett tag att landa i allt efteråt.
Förra årets final var i Lissabon, och där var jag också på plats. Samma känsla där egentligen, 38 000 i publiken och en riktigt bra final med en vibe som gick att ta på.
Och ja, jag kommer även vara på plats under finalen i Oslo.
Räknar kanske inte med exakt samma tryck i Oslo. Arenan är mindre och det är svårt att se att publiken kommer vara lika investerad som Barcafansen var på hemmaplan. Däremot förväntar jag mig fortfarande en riktigt bra final. Förutsättningarna finns definitivt där.
Världsstjärnor och en modern rivalitet
Varför då?
För att det handlar om världsstjärnor på varje position. En historisk final. Och framför allt: det känns väldigt öppet.
Barcelona och Lyon har nästan blivit damfotbollens stora moderna rivalitet. De har sprungit in i varandra flera gånger de senaste åren och redan vunnit varsin final mot varandra. Nu möts de igen och det säger ganska mycket om vilken nivå båda klubbarna hållit över tid.
Det enda smolket i bägaren ur svensk synvinkel är att vi inte har någon svensk spelare att följa i finalen. Elma Junttila Nelhage tillhör visserligen Lyon, men hon är skadad och har dessutom inte fått särskilt mycket speltid under säsongen.
Men om vi ska unna våra grannar något så är det ändå rätt kul att norskorna får en final på hemmaplan. I Lyon finns Ingrid Engen och Ada Hegerberg och i Barcelona hittar vi Caroline Graham Hansen samt Martine Fenger. Det finns dessutom något rätt mäktigt i att Graham Hansen får spela en Champions League-final hemma i Oslo samtidigt som Hegerberg jagar ännu en europeisk titel. Det lär inte direkt minska trycket på Ullevaal.
Taktiken kan avgöra finalen
Barcelona kommer vilja rulla mycket boll, spela sitt kortpassningsspel i trianglar och försöka trycka ner Lyon direkt. Det är inte omöjligt att vi får se den där gyllene diamanten igen med Patri Guijarro, Aitana Bonmatí och Alexia Putellas centralt.
Lyon kommer däremot vara väl förberedda på Barcelonas spel. De har dessutom Jonatan Giráldez på bänken, alltså tränaren som tidigare ledde just Barcelona till flera Champions League-finaler. Han kan laget utan och innan och vet vilka få svagheter som faktiskt finns.
Nu ställs han dessutom mot sin tidigare assisterande tränare Pere Romeu, som tagit över Barcelona. Det ger finalen en extra dimension även taktiskt och det finns nog en hel del prestige mellan tränarbänkarna också.
Jag tror faktiskt att just det kan bli avgörande. Omställningsspelet lär väga tungt och där är Lyon verkligen inte dåliga.
Håll koll på Melchie Dumornay i Lyon säger jag bara. Där går det undan. Hon bjuder ofta på riktigt fotbollsgodis.
Det är egentligen svårt att hitta två bättre lag just nu. Barcelona har fortfarande sin offensiva stjärnglans med Bonmatí, Putellas och Graham Hansen medan Lyon känns breda och rutinerade. Det är lite två olika sätt att bygga ett topplag, men båda fungerar uppenbarligen rätt bra.
Det känns verkligen öppet på förhand. Innan turneringen drog igång i höstas hade jag Lyon och Barcelona i final, men då tippade jag Barcelona som vinnare. Under säsongen har jag dock svängt lite och just nu lutar jag mer åt Lyon.
Oavsett vem som lyfter pokalen känns det här som en final som har alla ingredienser för att bli riktigt bra. Två topplag, världsstjärnor över hela planen och mycket prestige. Nu återstår bara att se vem som faktiskt kliver fram när det gäller som mest.
