I Blårändernas första veckomatch för säsongen (fredagar räknas inte) ställdes man mot obesegrade Elfsborg på Borås Arena. Djurgården hade en tung förlust mot Malmö FF med sig i bagaget och ett derby på horisonten. Mitt emellan de bataljerna ställdes man mot nytt starkt motstånd, och det kändes på förhand viktigt för laget att få poäng med sig tillbaka till huvudstaden.
Asoro, Marques och Langhoff in
Med tre matcher på en dryg vecka, och ett stundande derby till helgen, var det inte helt oväntat att dagens startelva skulle innehålla en del rotation. Att Jacob Rinne tagit ett kliv över Filip Manojlovic blir allt tydligare, även sett till att svensken startade mot Elfsborg. Framför sig hade han Miro Tenho samt Mikael Marques, som ersatte Jacob Une på mittbackspositionen. Max Larsson och Piotr Johansson fick, föga förvånande, förnyat förtroende på vänster- respektive högerbacken.
Ny rotation kunde ses på innermittfältet då Hampus Finndell utgick ur startelvan för första gången den här säsongen. In kom istället danske Peter Langhoff som kamperade tillsammans med Matias Siltanen. Tian Bo Hegland startade återigen - precis som Patric Åslund, för dagen vänsterytter. Lånet, samt hemvändaren, Joel Asoro har sett hungrig och spelsugen ut under sina inhopp, vilket uppenbarligen gett resultat då han fick inleda på högerytterpositionen. Norrmannen - Djurgårdens Viktor Gyökeres från Temu - Kristian Lien inledde som central anfallare.
Händelserika minuter i mitten av halvleken
Djurgården inledde med en tydlig spelmässig dominans. Man lyckades skaka fram en del riktigt bra lägen under de första 10-15 minuterna, men sådär riktigt farligt blev det inte just då. Bland annat testade Hegland ett par långskott och Johansson (!) tog sig djupt in i offensivt straffområde för att testa ett avslut. Vid flera av tillfällena fanns det, med facit i hand, bättre passningsalternativ för de blårandiga spelarna. Utan att ett ledningsmål riktigt hängde i luften, Elfsborg var knappast helt ofarliga, var det tydligt att Djurgården hade bibehållit sitt fina kombinationsspel sedan Malmö-matchen.
I den 19:e minuten skulle också ett ledningsmål komma då Johansson nickade in en hörna, signerad Hegland. Hemmamålvakten, Isak Pettersson, var egentligen helt chanslös och hann inte reagera innan bollen hade passerat mållinjen. De efterföljande minuterna var minst sagt kaotiska. Johansson, uppbackad av Tenho, blockerade öppet mål djupt inne i Djurgårdens straffområde. Bollen gick ut till hörna, efter vilken Siltanen brottade ned Elfsborgs Sebastian Holmén. Finländaren fick gult kort och en straff dömd emot sig, vilket var långt från ett felbeslut från domarens sida. Fredrik Ihler förvaltade straffen på ett bra sätt, ur de gulkläddas perspektiv, och kunde kvittera i den 25:e minuten.
Chanslöst under långa stunder
Baklängesmålet innebar inte att Djurgårdens spelövertag avtog, men chanserna kom att utebli åt båda håll under en längre period. Det var först när Hegland totalt frispelade Åslund på en frispark några minuter innan pausen som dödläget såg ut att brytas ånyo. Åslund avslutade med ett volleyskott som inte var riktigt nära att träffa mål, men även om Lien fanns tillgänglig för en parallellpassning är det svårt att säga att vänsteryttern inte borde testa avslut i det läget. Några minuter därefter var det återigen samma trio som skulle kombinera sig fram till ett riktigt bra läge. Hegland lyfte upp bollen till Lien som bröstade ned den till Åslund, som i sin tur sköt ett tungt skott precis utanför straffområdet.
Efter halvtidsvilan var det tydligt att Elfsborg hade knåpat ihop en plan på hur man skulle stoppa Djurgården från att trycka sig in på offensiv planhalva mest hela tiden. Gästerna hade fortsatt bollen i långt större utsträckning än hemmalaget, men man tog sig sällan in i motståndarnas straffområde. Elfsborg stod lågt och gick för kontringar, vilka man också lyckades provocera fram några gånger under den andra halvlekens första tio minuter. Det blev aldrig särskilt farligt, men känslan var att hemmalaget käkade sig allt mer in i matchbilden samtidigt som man lyckades oskadliggöra de blårandiga anfallen effektivt.
Elfsborg fick matchbilden dit de ville
Med en dryg timme spelad hade Djurgården lyckats vaska fram några rätt bra lägen, utan att det blev så farligt då heller. Det var ganska passivt åt båda håll i ärlighetens namn. Hampus Finndell och Jeppe Okkels ersatte Langhoff och Asoro i den 63:e minuten och en knapp kvart senare höll det också på att ge utdelning. Hegland petade fram bollen till Okkels som frispelades inne i straffområdet. Tiden var däremot knapp och hemmamålvakten Pettersson kom ut väl för att stänga ytorna.
Känslan var att matchbilden i den andra halvleken inte riktigt passade Djurgården. Elfsborg hade en helt annan förmåga att skapa rätt dugliga lägen snabbt, utan att behöva etablera spelet på offensiv planhalva innan det dök upp. Djurgården spelade egentligen rätt bra även under den andra halvleken, men man lyckades inte förvalta bollinnehavet till kontinuerliga, farliga lägen. Tränaren Jani Honkavaara var inne på att det varit lite grann samma visa under hela den allsvenska inledningen, vilket inte är svårt att hålla med om.
Ny onödig förlust
Djurgården kunde trycka på ordentligt under de avslutande tio minuterna. Först kom man till ett nytt, riktigt bra, läge genom inbytte Ahmed Saeed som inte avslutade i tid utan bara träffade gula spelare. Kort därefter damp bollen ned framför Marques som stod för en liknande aktion - även om han hade väldigt lite tid att reagera. Plötsligt var Djurgården riktigt farliga, men det kändes nästan som att det var de blårandiga spelarna själva som blev mest förvånade över det. När klockan tickade upp mot 90 spelade minuter skulle istället Elfsborg hitta ett ledningsmål när Larsson missade Julius Magnussons inlägg - och bollen hittade in mellan benen på Rinne.
Blåränderna tryckte på så hårt man kunde, men Elfsborgs försvar föll allt lägre och de få ytorna man lyckades hitta tidigare hade stängts. I mångt och mycket påminde matchen mycket om förlusten mot Malmö. Djurgården spelade riktigt, riktigt fin fotboll. Djurgården förvaltade inte sina chanser. Motståndarna gjorde ett ganska slumpartat mål. Djurgården orkade inte resa sig igen. Spetsar man till anfallen kan säsongen bli väldigt bra för Blåränderna, men den här typen av förluster blir snabbt allt mer tröttsamma.
