Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider |
I mina ögon är Diego Armando Maradona den bäste fotbollsspelare världen har skådat. Någonsin! Punkt. Var och vareviga dag går jag i clinch med de yngre generationerna som lyfter fram spelare som Lionel Messi, Cristiano Ronaldo eller till och med Zlatan Ibrahimovic. De vet ingenting, för de har inte sett Maradona när han var som bäst. Ostoppbar. En enmansshow som inte gick att hindra. Han vann VM 1986. Inte Argentina. Maradona vann VM 1986.
England hade funnit trollformeln
Ett VM jag som 16-åring följde med passion. Mitt älskade Everton hade fyra spelare på plan i ett engelskt lag som började uselt, men sedan fann en fantastisk form vilket resulterade i två raka segrar med 3-0. Gary Lineker sprutade in mål och det såg verkligen ut som om förbundskapten Sir Bobby Robson hade funnit trollformeln som skulle ta dem hela vägen. VM-bucklan skulle äntligen komma hem.
Bakgrunden till rivaliteten mellan England och Argentina
Men så väntade en kvartsfinal mot Argentina. I VM 1966 slog England ut Argentina med 1-0 i en extremt infekterad tillställning. De engelska tidningarna såväl som spelare och förbundskaptenen Sir Alf Ramsey gick ensidigt ut och menade att argentinarna betedde sig som djur på plan. På grund av två varningar blev lagkaptenen Antonio Rattín den förste spelare i en internationell match att bli utvisad, men vägrade att lämna planen, då han ansåg varningen som felaktig, och fick eskorteras bort av polis. Sir Geoff Hurst mål avgjorde en tillställning som i Argentina kallades för "århundradets rån", där utvisningen sannolikt påverkat matchen i allra högsta grad.
Falklandskrigets påverkan
Men även händelser utanför plan låg som ett mörkt moln över matchen. 1982 invaderade Argentina de brittiska Falklandsöarna. En gammal tvist mellan länderna, då Argentina var där först men blev bortkörda av engelska legosoldater på 1800-talet. Argentina med stora ekonomiska problem på hemmaplan, tänkte att det vore en politisk smart ide att återta dessa. Men de brittiska trupperna gjorde processen kort med den svaga och illa förberedda argentinska militären.
Sannolikt påverkade nog inte någon av ovan händelser de engelska spelarnas förberedelser, medan Maradona själv lyft fram Falklands-kriget som en motivationsfaktor för Argentina, men frågan är om inte det ändå blev lite av en efterhandskonstruktion. Däremot bidrog dessa händelser och kvartsfinalen 1986 samt kommande infekterade tillställningar till att ytterligare surna till rivaliteten mellan länderna.
Maradonas uppvisning på uppvärmningen
Nästan 115 000 åskådare på Azteca-stadion i Mexico City. Världens blickar var riktade mot den hetaste kvartsfinalen av alla. Underlaget var uselt, men redan på uppvärmningen förstod de engelska spelarna vad de hade emot sig. De skulle ju inte titta. Men det gick inte att undvika.
Flera är de spelare som berättar hur de stretchade, lekte lite med bollen och förberedde sig när de plötsligt såg honom... Diego Maradona skickar upp bollen högt i luften. Om och om igen. Kontroll och lekfullhet. Det naturliga i något som ingen annan på planen - ja, eller i världen - skulle kunna klara av. Eller som Englands mittfältare Peter Reid konstaterade:
"Vi hade alla sett skicklighet förut och några av oss hade även lite av det själva, men aldrig någonsin hade vi sett någon så helt utan ansträngning visa upp det inför en så oerhört viktig match."
Robson tal - och fokus på det egna spelet
Sir Bobby Robson håller ett tal som mittbacken Terry Butcher än idag minns hur det höjde moralen i omklädningsrummet. De var redo att bli historiska och trodde på sig själva när de gick ut på plan. Robson ville att de skulle spela sitt eget spel, som tagit dem till kvartsfinalen och inte ägna någon extra fokus på Maradona. Något som nog de flesta i omklädningsrummet höll med om. Närmsta kille tar hand om den lille argentinaren.
Argentina låg tätt på Englands anfallare
Argentina - däremot - fokuserade på man-man med särskild fokus på att ta bort anfallsparet Gary Lineker och Peter Beardsley samt avskärma yttermittfältarna Trevor Steven och Steve Hodge, vars inlägg och rörlighet både inåt och utåt i plan varit central för framgången på sistone. På mitten slet därmed mittfältsgnuggaren Peter Reid för att ge speluppläggaren Glenn Hoddle det stöd han behövde. Men... det fanns inga ytor att spela på.
Frustrerande första halvlek
Första halvlek blev därmed frustrerande intetsägande. I halvtid snackar en uppskruvad Reid om att "nu tar vi dem, vi klarar detta". Det var dags att öka rörligheten och höja nivån på spelet. Det var nästan som de glömt Maradona...
Diego Maradona uppvaktad av 16. Peter Reid och 18. Steve Hodge.
Guds hand
Det är då det händer. När den 51:a minuten närmar sig avancerar Maradona och spelar den vidare. Den tycks dock vara på väg bort, ut från straffområdet. Tyvärr får Steve Hodge en felträff när han sedan ska rensa och bollen kommer åter in centralt i straffområdet. Målvakten Peter Shilton kommer ut för att boxa bort den, men även Maradona går mot bollen. Och kommer först. Med sin hand. Guds jävla hand, som han sedan skulle kalla den. 1-0 till Argentina, trots att en hel värld kunde se att det var hands. De engelska spelarna är galna av ilska, förbundskaptenen likaså. Men målet är godkänt.
Peter Reid konstaterade att Peter Shilton och England kanske var lite väl snälla mot ett cyniskt Argentina. I VM 1982 hade den västtyske målvakten Harald Schumacher gått med vansinnig kraft rakt på Frankrikes Patrick Battiston i ett inte helt annorlunda läge. Battiston fick åka in på sjukhus, medan Schumacher undgick varning och Västtyskland vann. Shilton gick på bollen, medan Maradona boxade in den.
Guds hand av Maradona.
Det vackraste målet genom tiderna
England är chockat, vilket utnyttjas av Maradona bara några minuter senare. Nummer 16 Peter Reid har gått till historien som den som aldrig kommer ikapp. Han kan än idag drömma om sekvensen. Reid var en hårding, men varför kapade han inte bara Maradona? Det ser ut som om han inte ens försöker. Men sanningen var att Maradonas skicklighet gjorde att oavsett hur nära Reid försökte komma, var argentinaren det där extra steget före. Ökade Reid, ökade Maradona lite till. Sedan tar sig Maradona förbi mittbacken Terry Fenwick, sedan Terry Butcher och till slut Peter Shilton. 2-0 och världens vackraste mål någonsin var ett faktum. Av en fuskare.
Maradona passerar alla och gör sitt magiska 2-0.
England och jag kokade
England kokade och jag kokade. Sverige var inte med i VM 1986 så jag var helt inriktad på att följa England med mina Everton-idoler i form av Peter Reid, Gary Stevens, Trevor Steven och Gary Lineker. Dessutom hade jag imponerats av den unge Peter Beardsleys rörlighet och spelintelligens samt hur Glenn Hoddle växte som dirigent när den skadade kaptenen Bryan Robson och den tidigare avstängde - nu petade - Ray Wilkins inte var med. Hoddle var Englands enmansshow och passade inte som en bifigur.
England kommer tillbaka i matchen
Av någon anledning kommer England ändå tillbaka i matchen. Med cirka en kvart kvar att spela gör en ung ytter från Watford entre - John Barnes. Argentina hade koll på de övriga, men inte Barnes. Han gjorde slarvsylta av det argentinska försvaret. Gång på gång. De var chockade och tappade sin spelplan. Lineker reducerar och det skapas fler chanser, varav en riktigt stor och hade England kvitterat låg momentum helt hos dem i en förlängning. De hade vaknat, de var mycket bättre än Argentina, men det var för sent.
Maradona vann kvartsfinalen
Argentinas mer taktiskt cyniska inställning hade lönat sig, det vill säga, isolera de engelska spelarna och invänta magi från Maradona. Det funkade och skulle funka under hela VM, men faktum var att England nog skakade dem mest av alla. Ett England som jag och många med mig verkligen trodde skulle gå hela vägen. Nu åkte de ut i kvartsfinalen, vilket som alltid leder till att man förblir en historisk parentes.
Och allt var Diego Armando Maradonas fel. Fuskaren, magikern och världens bäste spelare genom tiderna.
Laguppställning
England: Shilton (Southampton) - Stevens (Everton), Butcher (Ipswich), Fenwick (Queens PR), Sansom (Arsenal) - Steven (Everton), Reid (Everton), Hoddle (Tottenham), Hodge (Aston Villa) - Gary Lineker (Everton), Peter Beardsley (Newcastle). Avb: Chris Waddle (Tottenham), John Barnes (Watford). Förbundskapten: Sir Bobby Robson
