Rasmus Fredriksson på West Ham-redaktionen fick se sitt West Ham krascha ut från Premier League. Efter degraderingen ligger mycket av skulden på Graham Potter, som skapade riktningen som gav denna degradering.
Efter 38 omgångar står det klart att West Ham United lämnar Premier League. Hur känns det? – Naturligtvis känns det surt. Men med tanke på den riktning klubben färdats i under de senaste tio åren känns det samtidigt som att det varit oundvikligt. Bortsett från åren under David Moyes med Declan Rice har det varit en stadig nedgång. Styrelsens oförmåga att planera mer än ett par säsonger framåt har synts i varje beslut. De har gång på gång visat sig vara oförmögna att styra en fotbollsklubb, och kanske är det först den här nedflyttningen som kan få dem att inse det. 
Sociala medier flödar av hat mot ägarna och mot Graham Potter, som gjorde sig av med flera rutinerade spelare. Vart riktar du dina känslor idag?
– Som jag var inne på i mitt tidigare svar är det framför allt David Sullivan som bär det yttersta ansvaret. Hans konsekventa nedmontering av klubbens kärnvärden och jakt på kortsiktiga vinster är det som försatt klubben i den här situationen. Potter fattade flera bedrövliga beslut, men han påskyndade snarare en process som redan var i rullning.
Vilket är ditt starkaste minne från säsongen?
– Mitt starkaste minne är 0–3-förlusten borta mot Brentford. Det var matchen då jag insåg att nedflyttningen var oundviklig. Alla Brentfords mål var sådana som enkelt hade kunnat undvikas. Samtidigt träffade West Ham målramen minst tre gånger och gick miste om två straffar som borde ha tilldömts laget. PGMOL medgav dessutom efter matchen att West Ham borde ha fått båda straffarna. 
Vad får tränarna för betyg?
– Graham Potter (0/10). Han gjorde ingenting rätt.
– Nuno Espírito Santo (6/10). Han hade fått ett högre betyg om det inte vore för den första periodens uppvisade inkompetens och experimenterande.
Med facit i hand – hur skötte sig nyförvärven?
– Nyförvärven var som helhet en ljusglimt. Samtidigt fungerade de mest som ett plåster på ett alldeles för stort sår. Mateus Fernandes var en av ligans bästa U21-spelare. Castellanos och Pablo tillförde energi och ett mycket behövligt jävlar anamma. Disasi var mycket bra. Hermansen och Kyle Walker-Peters växte också in i säsongen och blev bättre ju längre säsongen gick. Även Callum Wilson och Diouf får godkända betyg. Magassa och Adama når precis upp till godkänt, men godkänt är det ändå.
Vem är säsongens största flopp?
– Säsongens största flopp var utan tvekan Graham Potter. Han skickade bort lagets ledare för att bara några veckor senare klaga på bristen på ledarskap i truppen. 
Säsongens mest positiva överraskning?
– Den mest positiva överraskningen är för mig Pablo och Castellanos. Tillsammans utgjorde de den spjutspets som gav West Ham en chans i nedflyttningsstriden.
Avslutningsvis: Hur ser den ideala silly season-sommaren ut med dina ögon?
– Den ideala sommaren vore att få behålla de spelare som utgjorde stommen under lagets bästa perioder den här säsongen: Castellanos, Jarrod Bowen, Soucek, Mavropanos och Hermansen. Utöver det vore det ett styrkebesked att förstärka truppen med framstående spelare från andra Championship-klubbar i det övre skiktet av tabellen.
