Gustaf Nilsson har minst sagt haft en händelserik säsong bakom sig. Från att få knapert med speltid i klubblaget till att nu ha fått representera Sverige i VM, beskriver ganska väl hur säsongen svängt för Falkenbergaren. Det var inte många som trodde att just Gustaf skulle få vara med i Graham Potters VM-trupp med tanke på den bristande speltiden som han fått, och det var inte många som trodde här hemma i Falkenberg för tio år sedan att han skulle få vara med, men här står han med ett inhopp i sextondelsfinalen mot Frankrike och en sommar som han sent kommer att glömma. Nu minns han tillbaka på tiden i Falkenberg och de första åren inom fotbollen.
-Falkenberg har betytt jättemycket för mig. Jag började att spela fotboll i staden när jag var 5-6 år och har gått hela vägen från fotbollslekis till A-laget i föreningen. Även all hjälp som jag fått och alla tränare genom åren i staden har verkligen hjälpt mig när jag var där, så det betyder jättemycket, säger han och fortsätter:
-Det jag minns mest från ungdomsåren därifrån var att man ju åkte från skolan till Falkenbergs IP varje dag och hade en fantastisk gemenskap med andra spelare och ledare. Sedan också att jag fick göra min första träning med A-laget som 16-åring och att ha fått spela med P-19 och varit med hela vägen helt enkelt.
Han beskriver Falkenbergs FF som en väldigt trygg miljö och han tycker att det är en fördel att växa upp i en mindre fotbollsstad som vi ändå får kalla Falkenberg, jämfört med andra städer. Något som han delade erfarenhet med andra spelare under VM också.
-Vi pratade faktiskt mycket om det nu under VM, alltså hur det varit för de andra spelarna och vilka vägar de har tagit. Men i Falkenberg är det en trygg miljö. Man har nära till allting, det är trevliga och bra ledare och spelare och sedan skulle jag också säga att det inte är samma konkurrens som om man hade varit i BP till exempel. I Falkenberg känns det som att man får chansen att spela oavsett och ha roligt, samtidigt som det är en bra nivå på det.
I Falkenberg gick resan spikrak för forwarden. Han gick från ungdomslagen till att kliva in i akademi-miljön och gjorde ju sin första A-lagsträning i klubben som 16-åring. Han berättar att han redan som ung var säker på att han skulle bli bra inom fotbollen och att han drömde om någonting större än bara Falkenbergs FF.
-Som ung skulle jag väl säga att jag var duktig. Jag har alltid tränat med de som varit ett år äldre än mig och började tidigt även med det. När jag kom in i puberteten växte jag väldigt mycket, var kanske inte lika bra och började där tveka lite och tvivla på mig själv, men jag fortsatte bara att jobba och sedan när jag blev 16 kom jag in mer i hur min kropp fungerar och allt lossnade mer när jag dessutom fick spela med ungdomslandslaget. Väl där började jag känna att jag verkligen hade chans att ta mig vidare, men som sagt har det alltid varit målet.
FLYTTEN TILL DANMARK OCH FÖRSTA UTLANDSSEJOUREN
Efter att ha fått göra A-lagsdebut i FFF och även fått speltid i laget i så ung ålder, var det ingen chock när det stod klart att han skulle lämna staden för en större klubb, i detta fallet Brøndby IF. Så här beskriver han flytten utomlands och omställningen från Sverige till Danmark:
-Det var väldigt speciellt att göra den flytten. Man har alltid bott hemma i Falkenberg med sina föräldrar, och att jag då skulle flytta själv till ett annat land och vad det nu innebär var tufft speciellt där i början. Jag skrev ju också på med Brøndby i januari och spelade med FFF till sommaren där jag bröt foten och spelade bara ett par matcher i Falkenberg. Jag kom ju då till Danmark med en bruten fot och det var uppförsbacke direkt. Sedan lämnade också tränaren som plockade in mig klubben under våren så det var en helt annan tränare när jag kom som kanske inte riktigt ville ha just mig, så där blev det ännu mer motgång. Men ser man tillbaka på det nu var det en väldigt bra läxa och man kan känna att man gått igenom det också, säger han.
Hur hanterade du den tuffa starten i Brøndby?
-När jag tänker tillbaka på det så var det ändå helt okej. Jag deppade inte ihop helt och jobbade stenhårt trots att det hade kommit in en ny tränare som jag inte blivit ditkallad av och som satte väldigt mycket krav. Det är klart att det var tufft i perioder men jag är stolt över att jag gjorde det så bra som jag ändå gjorde det och inte deppade ihop helt enkelt, säger Gustaf.
Att den egna pressen och att motgångarna där skulle tacklas var en sak att tänka på för Nilsson. Sedan ökade också pressen på honom utifrån med tanke på att han flyttade utomlands vid så ung ålder och fick många ögon på sig direkt från olika håll. Så här tycker han själv att han hanterade just den biten när han tänker tillbaka:
-Jag kom till en större klubb när jag lämnade Falkenberg och måste prestera direkt. På det är det jättemycket fans och det gör också att pressen utifrån stiger och det känner man av och det tyckte jag var påtagligt dessutom i Brøndby där i början.
Tiden i Brøndby varade i två år och tiden för Gustaf var som sagt inte så rolig. Inte nog med att han fick en tuff start med skador och en ny tränare med ett annat tänk, fick han även under de två åren endast spela 11 matcher för klubben där han stod för ett mål. Den tuffa perioden i Brøndby skulle dock få ett slut när han lånades ut 2018 under en säsong till danska klubben Silkeborg IF. En utlåning som många såg komma och en utlåning som Gustaf själv tydligt förstod varför den skulle komma:
-Utlåningen till Silkeborg skedde just för att den nya tränaren i Brøndby inte riktigt ville satsa på mig och ha med mig i hans bygge. Jag behövde helt enkelt komma bort från klubben för att få spela fotboll igen och fortsätta utvecklas, säger han och fortsätter:
-Valet av att fortsätta i Danmark var ganska självklart med tanke på att jag hade gjort mig hyfsat hemmastadd vid den tidpunkten i landet. I Silkeborg fick jag även ut mycket mer av min fotboll och kunde utvecklas mer. Jag fick spela mer och visa vem jag faktiskt var på den höga nivån som det är i den ligan.
Han betonar även att flytten till Silkeborg var avgörande för hans fortsatta karriär och att den kunde fortsätta i samma riktning.
-Man behöver spela fotboll för att bli bättre och hela tiden utvecklas helt enkelt. Det var också det jag fick göra i Silkeborg så det klart att den flytten var jätteviktig och ändå avgörande för min framtid vid det tillfället.
Efter en fin säsong i Silkeborg där han stod för 26 framträdanden och 4 mål var det dags att återvända till Brøndby. En återkomst till den tränare som tog över klubben innan Gustaf anslöt till Danmark 2016 och som fortsatt inte hade med svensken i hans planer. Han hade därmed gjort sin sista match i klubben och inför säsongen 2018 stod det klart att han då lämnade klubben på ett permanent avtal. Nästa klubbadress Vejle BK:
-Tiden i Vejle var väldigt knackig även där, där jag var skadad mycket och inte gjorde så mycket mål så det var en tuff period. Men samtidigt var det också lärorikt. Jag var väldigt ung fortsatt och det gick inte så bra kanske, men när man nu ser tillbaka på det lär man sig av de tuffare perioderna också, säger han.
Tiden i Danmark var ju väldigt tuff för dig med lite speltid och många skador. Hur nära var du att känna att den karriär du drömt om inte blir som planerad?
- Det är klart att jag tvivlade på mig själv när det gick tyngre där i Danmark och när det var som tuffast. Samtidigt kände jag att jag hade det i mig och att det var andra förutsättningar som gjorde att jag inte fick till det, men jag vägrade att ge upp och bara fortsatte.
COMEBACKEN TILL SVENSK FOTBOLL
Vejle BK blev inte heller klubben där det skulle lossna för honom och efter endast en säsong i klubben stod det klart att nästa flytt väntade. Men nu till Sverige, närmare bestämt BK Häcken.
-Vejle åkte ur högsta serien den säsongen och när det hände så kände jag väl direkt att jag ville vidare igen. BK Häcken hörde av sig då och jag kände att det var ett perfekt steg att ta i min karriär. Efter några tuffa år i Danmark var det skönt att komma hem till Sverige och börja om någorlunda på nytt igen.
Väl i Häcken blev det 19 matcher där han nätade två gånger i den Allsvenska klubben och därefter lånades han ut till moderklubben Falkenbergs FF. Gustaf Nilsson stod nu på en välkänd mark och var redo att representera klubben där allting började igen.
-När jag lånades in av Falkenberg var jag väldigt trött på allting. Det var tufft för mig i Häcken också och jag kände bara att jag ska komma hem, börja om och helt enkelt hitta glädjen i fotbollen igen, säger han och utvecklar:
-Det blev bara sex matcher där och en misslyckad sejour igen där jag blev skadad i min hälsena och jag var borta nästan hela tiden där i FFF. Det blev inte alls bra det heller så det var tufft mentalt även hemma trots att jag hade andra planer och förhoppningar.
Vad gjorde du för att inte ge upp vid den här tiden?
- Näe, vad gjorde jag egentligen? Antingen är det så att man ger upp eller så fortsätter man bara att jobba på. Jag kände väl att jag ville spela fotboll och kände att jag var för bra för att lägga av och att jag hade nivån, säger han.
Drivkraften i honom och kämparglöden tog honom till en oväntad, men som sedan skulle visa sig bli en lycklig, flytt till Tyska tredjedivisionen och Wehen Wiesbaden. En flytt som många såg som högst otippad men för Gustaf handlade det om att bara köra och få speltid i ett lag i en lite lägre division dessutom. Det var även där han kände att det vände för honom och att målskyttet framför allt började komma på plats. Totalt blev det 45 matcher och 18 mål för honom under året han var nere i Tyskland. Han berättar när det verkligen kändes som att det började släppa för honom:
-Jag kom dit i januari och fick även där en tuff start där jag bröt näsa efter någon match och fick spela med match hela våren. Men trots det började det trilla in några mål där just under våren och det var då jag kände att det här kan bli bra igen med tanke på att jag får en försäsong också, säger han och lyfter fram vikten av att få igång målskyttet:
-Det var jätteviktigt att börja komma igång med målskyttet. Jag tvivlade ju mycket på mig själv innan Tyskland-flytten, men att få komma dit och känna förtroendet från tränaren och att få göra målen plus att kroppen var tillbaka var såklart riktigt skönt och det höjde självförtroendet oerhört mycket igen.
SUCCÈN I TYSKLAND LEDDE TILL EN STÖRRE FLYTT TILL BELGISKA UNION SAINT GILLOISE OCH SEDAN VIDARE TILL CLUB BRUGGE
- När jag fick erbjudandet kände jag att jag var riktigt taggad på det. De hade ju kvalat in till Champions League och hade gjort det bra i ligan samtidigt som det var en relativt ny klubb i de sammanhangen. Det kändes som att de hade koll på grejerna och de ville köra på mig så det valet var självklart för mig då, säger han om flytten till Belgien.
Började du känna här att landslagstiden började närma sig?
- Ja, efter ett tag gjorde det det. Första året var jag mest inhoppare och spelade lite matcher då och då. Sedan under andra året spelade jag nästan hela tiden och gjorde det väldigt bra där jag också spelade i Europa och hela den biten. Jag började känna då att de började finna möjligheter att få chansen i landslaget, säger Gustaf.
I Union Saint Gilloise blev det två år för honom där han spelade hela 65 matcher och stod för 21 mål. En statistik som skulle få honom att ryckas i, och 2024 stod det klart att han skulle flytta på sig ytterligare en gång. Nu var det Club Brügge som ju även är hans nuvarande klubbadress.
-Det var såklart häftigt att få skriva på för den klubben. Det är Belgiens största klubb som spelar i Champions League där de också gör det bra, så jag var otroligt taggad på att få komma dit, säger han och fortsätter:
-Första året spelade jag väldigt mycket men fick tyvärr en skada som satte lite stopp för mig då jag var borta i två månader och missade en del där. Det gjorde också att min startplats försvann lite men annars var det självklart och jätteroligt att få skriva på för den klubben såklart.
Samtidigt som klubben har haft en succésäsong med ligatiteln och fina prestationer i Champions League, har det varit tufft för Gustaf Nilsson i Belgien. Utan någon riktig anledning har han fått knappt med speltid och säsongen har varit tuff för honom personligen:
-Det har varit en väldigt frustrerande säsong för mig av många olika anledningar. Jag har inte fått spela mycket i år av olika anledningar så det blir väldigt frustrerande såklart. Det har egentligen inte spelat någon roll vad jag gjort, utan jag har inte fått spela ändå, säger han.
Du har två år kvar på kontraktet i Brügge. Hur känner du inför framtiden?
- Jag vill ju spela fotboll såklart och får jag inte göra det här är det bästa att jag hittar någonting annat, säger han och svarar skrattandes på frågan om han är kvar nästa säsong:
-Det får vi se…
TROTS FRYSBOXEN I KLUBBLAGET FICK HAN FLYGA MED DET SVENSKA LANDSLAGET TILL NORDAMERIKA FÖR FOTBOLLS VM I SOMMAR
- Jag spelade ju inte så mycket under mästerskapet, utan det var bara några minuter så det är väldigt svårt att utvärdera det men det var jätteroligt att få göra debuten och få spela lite. Annars tycker jag att jag tränade på bra under den perioden och gjorde mitt bästa under varje pass. Jag har även försökt hålla humöret uppe och stötta de andra killarna också liksom. Gyökeres och Isak är två bra anfallare så det är inte så konstigt att de startar, så jag har varit okej med den situationen och tyckte det var en härlig sommar överlag, säger han när han utvärderar sin egen insats och det stora äventyret han varit med om denna sommar.
Hur underhöll ni er när ni inte spelade fotboll?
- Det är mycket dötid, men jag tycker att vi haft det väldigt roligt och det har varit mycket pingis, sällskapsspel och golf bland annat. Själv hängde jag mest med Eric Smith från Halmstad som jag spelade med i Hallandslaget när jag var femton så honom känner jag bra, säger han.
Utöver sin egen insats, summerar han även Sveriges insats i sin helhet och tycker väl att utfallet var rätt väntat med tanke på hur vägen såg ut till detta mästerskap:
-Det är väl det man förväntade sig av oss. Att vi ska vinna första matchen vilket vi också gör, att det sedan är en tuffare andra match och att vi gör en helt ok insats mot Japan där jag tycker att vi gjorde en bättre andra halvlek i den matchen och visade att vi lärt oss någonting av Nederländerna-matchen. Sedan när vi skulle möta Frankrike visste vi om vad som väntade och det finns egentligen inte så mycket att säga om matchen, säger han.
Sammantaget var det såklart ett otroligt äventyr för Gustaf Nilsson att få representera Sverige i ett VM och att han fått vara med om det han fått vara med om denna sommar. Nu ska han vara kvar i Falkenberg i en vecka innan han återvänder till Belgien där vi får se vad som händer med honom. Antingen fortsätter han att kämpa i Brügge, eller så är det kanske dags för nästa flytt för honom. På frågan om att en dag återvända till Falkenberg och svensk fotboll stänger han inga dörrar trots att en sådan flytt såklart är långt borta i nuläget:
-Vi får väl se. Just nu är det såklart inte läge för det känner jag utan jag vill vara ute i Europa i några år till, men sedan vet man aldrig när man blir äldre om man vill komma hem och få komma tillbaka utan det får vi se helt enkelt, säger han avslutningsvis.
LÄS OCKSÅ:
FALKENBERGSKOLLEN #1: OLIVER MÅNSSON
FALKENBERGSKOLLEN #2: Nesrin Akgün
