Det var vinna eller försvinna som gällde när Bosnien och Hercegovina klev ut till den avslutande gruppspelsmatchen mot Qatar. Efter premiärkrysset mot Kanada och den tunga förlusten mot Schweiz fanns det inget utrymme för misstag. Tre poäng var ett måste för att säkra ett historiskt avancemang till VM-slutspelet.

Redan från avspark märktes allvaret. Bosnien tog initiativet, pressade högt och försökte etablera ett spel på Qatars planhalva. Till skillnad från matchen mot Schweiz vågade laget flytta upp positionerna och sätta press på motståndarna från första minuten.

Under den första kvarten hade Bosnien ett spelmässigt övertag, men Qatar försvarade sig disciplinerat och lyckades hålla de riktigt farliga målchanserna borta. Matchen behövde en injektion - och den kom efter den första vätskepausen.

Bosnien kom ut med ny energi och bara några minuter senare spräcktes nollan.

Kerim Alajbegović tog emot bollen utanför straffområdet, utmanade ett par qatariska försvarare och avlossade därefter ett välplacerat skott som letade sig in bakom målvakten. Ett individuellt nummer av högsta klass som gav Bosnien ledningen och fick de bosniska supportrarna på läktarna att explodera av glädje.

Målet var dessutom historiskt på flera sätt. Alajbegović (18 år och 276 dagar) blev den åttonde yngste målskytten någonsin i ett världsmästerskap och passerade därmed precis namn som Lamine Yamal (18 år och 343 dagar) och Lionel Messi (18 år och 357 dagar) på den prestigefyllda listan. Samtidigt blev han, sedan FIFA började föra detaljerad statistik 1966, den yngste spelaren någonsin att göra mål utanför straffområdet i ett VM.

Efter två matcher där utdelningen stundtals varit begränsad fick "Zmajevi" äntligen betalt för sitt spelövertag.

Bosnien fortsatte att trycka på, och kort därefter kom också 2-0. Lagkaptenen och ledaren Edin Džeko skapade oreda i Qatars straffområde när hans avslut tog på en qatarisk försvarare och styrdes in i eget mål. Det var nära att Džeko själv fick skriva in sig i målprotokollet - och i historieböckerna som den tredje äldsta målskytten någonsin i ett VM, efter Roger Milla och Cristiano Ronaldo.

Plötsligt såg Bosnien ut att ha full kontroll över både matchen och avancemanget.

Men precis när det verkade som mest stabilt kom kallduschen.

Men precis när Bosnien såg ut att gå till pausvila med full kontroll kom kallduschen. I den 42:a minuten reducerade Hassan Al-Haydos till 2-1 och gav Qatar nytt liv. Målet förändrade inte bara resultatet utan också känslan inför den andra halvleken. Från ett till synes komfortabelt utgångsläge gick Bosnien till paus med en oväntad nerv.

Den andra halvleken blev därför en prövning.

Qatar flyttade fram sina positioner i jakt på en kvittering medan Bosnien försökte hitta balansen mellan att försvara ledningen och fortsätta hota offensivt. Under vissa perioder blev spelet nervöst och varje fast situation kändes som ett potentiellt bakslag.

Samtidigt visade Bosnien prov på den mognad som stundtals saknats tidigare under turneringen. Laget höll ihop lagdelarna, vann viktiga dueller och lät inte Qatars reduceringsmål påverka självförtroendet.

Och när matchen gick in i sitt avgörande skede kom det mål som hela Bosnien hade väntat på.

Efter en hörna hamnade bollen hos Dennis Hadžikadunić, som spelade fram Ermin Mahmić. 21-åringen gjorde inget misstag utan skickade in 3-1 och utlöste ett enormt jubel. Målet punkterade matchen och släckte definitivt Qatars hopp.

Mahmić har på kort tid blivit en av turneringens mest oväntade bosniska utropstecken. Den offensive mittfältaren, som inte ens var med under kvalspelet och gjorde sin landslagsdebut så sent som för ett par veckor sedan mot Nordmakedonien, har redan hunnit göra två mål i VM. Det mest imponerande är effektiviteten: två mål som inhoppare, på totalt 27 spelade minuter. Från outsider i truppen till publikfavorit på bara några veckor.

De avslutande minuterna blev därför ett enda långt firande.

När domaren blåste av matchen visste spelarna exakt vad de hade åstadkommit. Bosnien och Hercegovina hade inte bara vunnit matchen - man hade skrivit historia.

På läktarna fortsatte festen långt efter slutsignalen. De bosniska supportrarna har under hela gruppspelet fått beröm världen över för sitt stöd, och Seattle blev ännu en stad som färgades blå och gul. Precis som tidigare i Vancouver och Los Angeles hade bosnier rest in från hela Nordamerika och skapat en inramning som snarare påminde om en hemmamatch än en neutral VM-match. Bilderna från läktarna spreds snabbt över sociala medier och hyllningarna lät inte vänta på sig. Än en gång visade den bosniska diasporan varför den räknas som en av världens mest passionerade.

Firandet stannade inte heller i Seattle. Under natten fylldes gator och torg runt om i Bosnien och Hercegovina av jublande supportrar, samtidigt som bosnier i Sverige, Europa och resten av världen firade ett historiskt avancemang. Från Sarajevo och Stolac till Norrköping, Göteborg, München och Chicago blev kvällen ännu ett bevis på den särskilda relationen mellan landslaget och den bosniska diasporan. Bilder på bilkorteger, fyrverkerier och spontana folkfester spreds från stad till stad - en glädjeyttring som sträckte sig långt utanför Bosniens gränser.

Tolv år efter VM-debuten i Brasilien har "Zmajevi" för första gången tagit sig vidare från gruppspelet i ett världsmästerskap.

Det här var inte bara en seger mot Qatar.

Det var en seger för alla som följt landslaget genom år av kvalmissar, hjärtskärande playofförluster och uteblivna mästerskap. Under Sergej Barbarez har Bosnien byggt upp en ny tro på sig självt, och mot Qatar visade laget att det kan hantera pressen när insatserna är som allra högst.

Nu väntar den största utmaningen hittills. I sextondelsfinalen står hemmanationen USA för motståndet i San Francisco. Avspark sker klockan 02.00 svensk tid natten till torsdag - en tid då stora delar av Bosnien och Hercegovina och den bosniska diasporan lär vara vakna. Från Mostar till Melbourne, från Tuzla till Trollhättan kommer miljontals bosnier att följa sitt landslag i den första utslagsmatchen i ett världsmästerskap någonsin.

Det är svårt att tänka sig en större scen. Mot värdnationen, på amerikansk mark, inför en världspublik - och med en bosnisk diaspora som redan visat att den kan förvandla Vancouver, Los Angeles och Seattle till blågula hemmamatcher.

Historien är redan skriven. Men för "Zmajevi" känns det som att den bara har börjat.