Inför matchen var nervositeten påtaglig men magkänslan var ändå förhållandevis bra, trots att den inte alltid går att lita på.
Men skitsamma, matchen drar i alla fall igång och det var full patte på direkten (som vanligt). Aaronson öppnar målskyttet redan efter tre minuter. Leeds kunde knappast ha önskat sig en bättre start.
Inför mötet sa jag att det gäller för Leeds att ta fullt kommando och få in 1–0 så snabbt som möjligt. Och baske mig, det gjorde de också.
Den tidiga ledningen ger Leeds momentum och ett helt annat fokus präglar spelarna under första halvlek jämfört med vad vi sett tidigare. De är på tårna, vinner närkamper och Aaronson springer bokstavligen hjärtat ur sig. West Ham får någon enstaka chans när Bowen skickar iväg en cykelspark som Perri räddar. Men annars är det inte mycket action från motståndarna.
I den 14:e minuten får Leeds en hörna. Rodon är bäst placerad och nickar in sitt andra mål för säsongen. En våg av jubel sveper över Elland Road medan Espirito Santo står med handen i skägget och ser fundersam ut. 2–0 till Leeds.
Efter målet tvingas West Ham till byte på grund av skada och plötsligt ser motståndarna lite farligare ut. Runt minut 33 får de till en bra spelsekvens och vänder spelet snabbt. Leedsförsvaret hinner inte med och Lucas Paqueta trycker in bollen via ribban. Efter VAR-check står det klart att målet döms bort – helt rätt – men en väckarklocka för Leeds att man inte kan slappna av än.
Samtidigt tvingas Leeds också till ett byte när Gabbe Gudmundsson tycks ha ont i svanskotan. Vi får hoppas att det inte är något allvarligt för svensken. Bytena och VAR-checken leder dessutom till hela 13 minuters tillägg innan domaren blåser av första halvlek.
Efter pausen finns det egentligen inte så mycket att säga. Det var ingen toppenhalvlek från något av lagen. Leeds skapade fortfarande de bästa småchanserna här och där men motståndarna såg fortsatt bleka ut. Ju närmare slutet vi kommer, desto mer tycks dock Leeds falla tillbaka. West Ham tog över utan att egentligen göra mycket med bollen men de tilläts ändå krypa in i matchen. Ett onödigt taktiskt drag av hemmalaget.
Leeds passivitet innebär att matchens slutskede blir mer spännande än nödvändigt. Det är typiskt för vårt lag. Matheus Fernandes skarvar in Jarrod Bowens inlägg med huvudet och plötsligt står det 2–1. Men det sker inte mycket mer efter det.
Matchen blåses av med slutresultatet 2–1. Det var en stabil och professionell prestation av Leeds som gör helgens tentaplugg betydligt lättare.
Tack Leeds, bra jobbat.
