Jaha, då står vi här återigen efter en match där vi haft första halvlek, och matchen vad det verkade, i en fin liten säck för att sedan tömma ut allt dess innehåll i andra halvlek och orsaka en enda stor röra för oss själva. Det börjar bli ett tråkigt mönster det här och hade det inte varit för att Sandviken siktade på stjärnorna, bildligt talat, med sitt skytte så hade inte ens haft med oss en poäng efter denna match. Tur var det att Sandviken kände att ett mål var nog för dagen för annars hade varningslampan börjat blinka igen.
Men varför, varför ser det ut på detta vis gång efter gång? Jag vill tro att det har att göra med lagets fysiska status och en brist på bredd i truppen. Det var ju inte så att Sandviken dominerade direkt från 46:e minuten, det var när Kusu gick ut som saker började gå snett och tyvärr är hans ersättare, Ibrahimbegovic, helt enkelt lite för fysiskt underlägsen motståndarna för att hävda sig på samma sätt. Kusu gick ut på grund av skada och då tvingas vi använda av oss av vår tunna bänk. Just Edwins inhopp var iögonfallande svårt att ta in, han kändes stressad med bollen och inte enbart för att de rödvita jagade våra spelare likt hundar jagar katter utan för att han helt enkelt kändes otajmad.
Sen är det det fysiska. Yasin känns som att han har tappat den där % i kvickhet som gjorde att han kunde komma till skott så ofta från sin vänsterkant. Ortmarks batterier verkar ta slut runt 75-minutersstrecket och Kalle, fin som han kan vara med boll i sin roll som spelfördelare på sista tredjedelen, har ett ansiktsuttryck när han ska sprinta i djupled som vittnar om att det inte är en kul uppgift för honom.
I övrigt fick vi se inhopp från Dana, Ghasem, Wahlström och Astvald där den sistnämnde fick spela längst och gjorde det bäst. Ghasem däremot, nej, han kan gott få sitta kvist framöver.
De säger att unga spelare har sina dippar och är ojämna i sina prestationer och kanske är det en synkroniserad kollektiv dipp vi ser bland våra unga just nu, en dipp som kommer följas av en ny topp. Vi kan alltid hoppas.
Vi måste också lyfta första halvlek - den var fin. Vi tryckte på som om motståndarna vore koner, statister i filmen om oss. Redenstrands gyllene vänsterfot matade in boll på boll och till slut gav det resultat när Yakoub nickade in 1-1 på hörna och den där första halvlekens forcering, med Yasins ribbträff som kulmen, förtjänade mer mål än så. Nu i efterhand är vi som sagt glada att det slutade 1-1 men hade båda lagen varit lite mer effektiva hade det kunnat sluta 4-4.
Den fysiska statusen, ovan nämnd, kombinerat med ackompanjerande tunn bänk gör tydligt att laget behöver en sak just nu: sommarlov.
Sommarlov för att ge kropparna tid att läka (kom tillbaka snart, Kusu!) och för ungdomarna att hitta tillbaka till sig själva igen efter en semi-turbulent vår men viktigast av allt, tid för Enes att jobba. Det är nog många spelare som skulle må bra av att hitta en ny klubbadress samtidigt som vi skulle må bra av att ta in ersättare som passar Norlings system bättre. Får jag lägga till en önskan? Ta in en högerback med bra passningsstatistik, det är väldigt underskattat idag.
Sommarlovet får dock vänta, vi ska på klassresa först, till Bohuslän och Ljungskile för en tuff bortamatch på Skarsjövallen. Jag vill förövrigt tro att vi inte har spelat på Skarsjövallen sedan den där magiska dagen 2013 när Shpetim Hasani sköt upp oss i allsvenskan. Kanske kommer spelarna känna att det är helig mark för oss svartvita, en plats vi besöker under våra pilgrimsfärder i landet och kanske kan denna helighet smitta av sig på dem. För kanske är det det heliga, det mirakulösa, som krävs för att vi ska få se en bra svartvit prestation i två halvlekar och inte bara en.
