Johanna Rytting Kaneryds flytt till Lyon har framför allt väckt frågor om vilken roll hon kommer att få. Enligt den franska lokaltidningen Le Progrès , som följer klubben nära, ser Jonatan Giráldez och hans ledarstab henne som wingback på högerkanten. Tanken är att utnyttja hennes offensiva egenskaper och låta henne bli den naturliga motpolen till Selma Bacha på vänsterkanten.
Det har fått en del att reagera. Wingback låter som ett tydligt steg bakåt i planen, men jag tror att det är lätt att fastna i namnet på positionen i stället för att titta på själva rollen.
Rollen är viktigare än positionen
Jag tror inte att skillnaden blir så stor som många verkar tro. Lyon lär spendera merparten av matcherna med bollen högt upp i planen och då blir en wingback nästan en ytter. Rytting Kaneryd kommer fortfarande att göra det hon är bäst på; utmana sin försvarare, skapa ytor och sätta lagkamrater i bra lägen. Det är framför allt i försvarsspelet som rollen förändras, men den delen lär bli ganska begränsad i ett lag som ofta har bollen.
Det gör också att jag tycker att Rytting Kaneryd passar ganska naturligt i rollen. Hon är som bäst när hon får använda sin fart, attackera ytor och utmana en mot en. De egenskaperna försvinner inte för att hon startar tio eller femton meter längre ner i planen.
Dessutom finns det en tydlig taktisk tanke bakom valet. Med Selma Bacha på vänsterkanten och Rytting Kaneryd till höger får Lyon två spelare som kan ge laget bredd och hot från båda sidor. Det gör laget svårare att försvara sig mot och skapar större ytor för spelarna centralt.
Giráldez har gjort det tidigare
Det är inte heller första gången Jonatan Giráldez väljer att ge en offensiv kantspelare en annan roll. Fridolina Rolfö fick också anpassa sig till en position längre ner i planen under honom. Det fungerade väl och gjorde inte att hennes offensiva kvaliteter försvann. Det är förstås ingen garanti för att samma sak händer med Rytting Kaneryd, men det visar att Giráldez har ett tydligt sätt att tänka kring den här typen av spelare.
Ingen anledning till oro
Jag har också sett en oro över att konkurrensen i Lyon skulle göra det svårt att få speltid. Den oron delar jag inte riktigt. Konkurrensen är tuff, men det är den för alla spelare på den här nivån. Dessutom värvar man sällan en spelare från Chelsea utan att ha en tydlig idé om hur hon ska användas. Lyon har flera offensiva alternativ och Giráldez har tidigare visat att han inte är rädd för att flytta spelare mellan olika roller om det gynnar laget.
Vad betyder det för landslaget?
Den intressanta följdfrågan handlar snarare om landslaget. Det är sällan en fördel att ha olika roller i klubb- och landslag, men just övergången mellan högerytter och wingback är förmodligen en av de minst komplicerade. Rollerna överlappar mycket, särskilt i lag som dominerar bollinnehavet.
För Sveriges del handlar det nog mest om att använda Jojo utifrån hennes styrkor. Gör man det ser jag ingen anledning att ett positionsbyte i klubblaget skulle behöva bli ett problem. Tvärtom kan erfarenheten från Lyon göra henne till en ännu mer komplett kantspelare.
Jag är därför mer nyfiken än orolig inför det här positionsbytet. Om uppgifterna från Le Progrès stämmer handlar det inte om att flytta Rytting Kaneryd bort från hennes styrkor, utan om att bygga en roll kring dem.
På pappret känns det därför som ett positionsbyte som passar både spelaren och sättet Jonatan Giráldez vill att Lyon ska spela. Hur väl det fungerar återstår att se, men utgångsläget ser betydligt mer spännande än bekymmersamt ut.
