Då har vi gått i mål med vårsäsongen i Damallsvenskan. Det vore smått otroligt om tabellen ser likadan ut när vi går i mål i november.
Vi börjar i botten.
IK Uppsala
Under våren har Uppsala spelat bättre än vad tabellen visar. Det tror jag inte att de kommer göra i höst.
Det är en klubb i kris. Frågan är om de åker ur av spelmässiga eller ekonomiska skäl. Tyvärr känns det som att det blir något av det.
Samtidigt kan övriga klubbar passa på att plocka russinen ur Uppsala-kakan, för visst finns det guldkorn i den här truppen. Jag skulle bli förvånad om inte Djurgården plockar minst en spelare från Uppsala.
Djurgården
På tal om Djurgården, vi fortsätter till Stockholmsklubben som har det tuffast just nu.
Ni undrar vad som hänt. Och ja, det gör jag också.
Att gå från en supersäsong 2025 till en usel vårsäsong och ligga näst sist i tabellen är svårt att förstå.
Man bytte tränare från Marcelo till Willie. Två bra tränare, ska sägas. Samtidigt tappade man spets i Rubin och Wahlström.
Klubben är inne i ett förändringsarbete. Men vad är det egentligen man ska förändra när man precis gjort en så bra säsong?
Och om det nu är så, varför spelar laget utan hjärta och vilja? Problemet är inte att de förlorar, utan hur de förlorar.
Nu börjar supportrarna ropa efter både tränarens och sportchefens avgång. Jag tror inte att det är lösningen.
Dels finns inte spelarmaterialet där, dels saknas känslan av att spelarna verkligen spelar för skölden.
Och varför spelar de utan en riktig forward?
Watanabe är en grym spelare, men får för lite boll och kommer inte riktigt till sin rätt.
Renmark tillsammans med Watanabe skulle kunna bli en riktigt intressant duo i en sådan uppställning. Annars måste Djurgården värva in en anfallare i sommar.
För fortsätter det så här spelar Djurgården inte i Damallsvenskan nästa säsong.
IFK Norrköping
På kvalplats hittar vi Norrköping.
Peking har på pappret en helt okej trupp, men har alldeles för svårt att göra mål.
Emma Engström har tryckt in några mål och gör det som förväntas av henne. Men det räcker inte.
Var är de övriga målskyttarna? För mig känns det nästan som att de väntar på att någon annan ska kliva fram bredvid Engström. Det har inte hänt under våren, och därför står de där de står.
Hittar de en målskytt till kan de lyfta, annars blir det en lång höst.
FC Rosengård
Vidare ner till Skåne och Rosengård.
Ännu ett lag i förändring. Mästarlaget jobbar på och har fortfarande spelare i truppen som håller en relativ hög nivå.
Dessutom har man värvat australiska Gomez och lär säkert plocka in ytterligare någon spelare.
Men vad spelar det för roll om man ändå inte får ihop kollektivet? För mig är det Rosengårds stora problem. De får inte ihop laget.
Det känns fortfarande som att Rosengård består av bra spelare, men inte av ett bra lag.
Växjö
Växjö har ekonomiska problem och borde nog sälja Maja Bodin.
Det hjälper kanske inte hela ekonomin, och knappast laget heller, men det hjälper åtminstone lite ekonomiskt.
Djurgården har visat intresse tidigare. Kanske gör de det igen. Och lär inte de göra det finns det säkert fler klubbar som gärna har en Bodin i sitt lag.
Det lär bli en tuff höst för Växjö, som kommer få kriga för att hålla sig kvar i Damallsvenskan.
Brommapojkarna
BP har tagit ett steg framåt jämfört med förra säsongen, framför allt offensivt.
Man har fått in bra värvningar som snabbt kommit in i laget.
Men fortfarande släpper man in alldeles för enkla mål, och det kostar poäng.
Frågan är hur stora konsekvenser det får om man inte täpper till defensiven under hösten.
Täpper de till bakåt spelar de i Damallsvenskan även nästa år.
Vittsjö
Vittsjö är ett svajigt lag.
Vad är egentligen grejen med Skånelagen i år? Ingen levererar riktigt.
Vittsjö kan vara otroligt passiva under långa perioder, nästan som om hela laget hamnar i kollektiv låsning.
Sedan kan de plötsligt vakna och vända en match.
Det gör dem väldigt svårbedömda. Ingen vet riktigt vilket Vittsjö som dyker upp efter sommaren.
Piteå
Piteå var det få som trodde på inför säsongen.
Svag ekonomi, långa resor och små resurser.
Men här har vi en klubb som fortfarande visar vilja och hjärta. Det resulterar i poäng här och där, vilket kanske räcker till slut.
Många klubbar pratar om hur dyrt det är att resa till Piteå. Det är EN resa per säsong.
Men kom ihåg en sak.
Piteå måste resa långt på varje bortamatch.
Ekonomin är fortfarande ett frågetecken. Spelmässigt kommer de däremot fortsätta ta poäng på ren envishet.
Kristianstads DFF
KDFF, hej och hå vad de har varit blandat och gett.
De är otroligt ojämna. Stundtals briljanta framåt, stundtals alldeles för läckande bakåt.
I Skånederbyt i sista omgången läckte det som ett såll.
Att gå in i ett sommaruppehåll efter en 0–6-förlust i ett Skånederby hade åtminstone fått mig att fundera en hel del.
Eskilstuna United
Nykomlingen Eskilstuna.
Tabellen är så jämn att inget lag egentligen kan luta sig tillbaka under sommaren. Men Eskilstuna är nog ett av lagen som ändå kan andas ut lite.
De är vårens positiva överraskning.
De har tuffat på hela våren utan någon egentlig press som nykomling och kan gå in i hösten utan några större förväntningar utifrån.
Det kan bli deras största styrka.
AIK
Gnaget tappar anfallaren Olivia Garcia, som varit på lån från Brighton.
Garcia har verkligen gjort avtryck i Damallsvenskan och kommer att vara saknad.
Samtidigt är det knappast en nyhet för AIK, så jag utgår från att det finns en plan för att ersätta henne.
Har de det kan hösten bli riktigt intressant, för AIK har kapacitet att slåss om topplaceringarna.
Det mest fascinerande är ändå mittfältet.
Två kids, Junetoft och Selin, styr och dominerar matcher.
Det är två namn jag tror att vi kommer få se i A-landslaget inom en inte alltför avlägsen framtid.
De är kreativa, vill ha mycket boll och det händer saker så fort de får den.
Två poängspelare som blir helt avgörande för AIK under hösten.
Dessutom har AIK ligans kanske snabbaste omställningsspel.
Ett annat tapp är Linda Sembrant, som valt att lägga skorna på hyllan.
Den rutinen och erfarenheten går inte att ersätta rakt av.
Malmö FF
Vi tar oss ner till Skåne igen och Malmö FF, som står på samma poäng som AIK.
Ytterligare ett Skånelag som faktiskt är en besvikelse, trots att de ligger trea.
MFF är vårens negativa överraskning.
Kanske handlar det om den höga svansföringen och den trupp de värvat ihop.
För här kommer min stora fråga:
Vad är egentligen Malmös spelidé?
Med den truppen borde de dominera betydligt mer och inte behöva struggla på det sätt de gjort.
Bredd och spets finns. Men uppenbarligen räcker inte det.
Jag vill se mer kemi och kreativitet, mindre instruktioner och data.
Visst avslutade de våren med att köra över Kristianstad med 6–0 i Skånederbyt.
Imponerande.
Men två av målskyttarna kommer att lämna klubben. Det är klart att Ivanović lämnar och med stor sannolikhet även Kanutte Fornes.
Samtidigt har Malmö varit skickliga på att plocka russinen ur den damallsvenska kakan, så ersättare lär finnas.
Hammarby
Kvar har vi de två väntade topplagen.
Hammarby tappar Emilie Joramo, som skrivit på för Brighton.
Det är ett tungt tapp.
Joramo har varit motorn i det här laget och det ska bli väldigt intressant att se hur Bajen löser det.
Jag tycker att Hammarby känns ospetsigt.
Kanske beror det på att de tidigare varit extremt spetsiga, vilket gör kontrasten så tydlig.
De har ett väldigt bra kollektiv.
Men de saknar den där självklara spetsen.
Visst finns det kvalitet, men uppenbarligen inte tillräckligt mycket.
De har många olika målskyttar.
Men ibland blir det också för få mål.
Vem är egentligen Hammarbys självklara poängspelare i år?
Den stora frågan är:
Vem ska kliva fram och göra dem när det verkligen gäller?
BK Häcken
Sist men inte minst, serieledarna BK Häcken.
Kommer de fortfarande leda serien i november?
Kanske.
Nu står det klart att de tappar sin stora stjärna och målskytt Felicia Schröder, som skrivit på för Real Madrid.
Det här är förstås ett tungt tapp.
Samtidigt har Häcken vetat om det länge, så någon plan finns garanterat. Frågan är bara hur den ser ut.
Min känsla är att målen kommer fördelas på fler spelare.
Till skillnad från Hammarby har Häcken fortfarande spets även utan Schröder.
Jusu Bah är än så länge kvar och kommer behöva ta ännu större ansvar.
Sedan finns Thelma Palmadottir, Paulina Nyström och glöm inte Tuva Ölvestad, som kanske kommer tillbaka från korsbandsskada under hösten. Där finns mycket outnyttjad klass.
Anvegård blir också en nyckelspelare.
Kan hon hålla sig skadefri tror jag faktiskt att Häcken tar guldet igen.
Nu väntar höstens stora frågor
Bajen tappar sin motor.
Häcken tappar sin målskytt.
Min känsla är ändå att Hammarbys tapp kommer påverka laget mer än Häckens.
Eller är det nu Malmö tar chansen och springer om båda?
Vi får se.
Vi har en otroligt jämn Damallsvenska där egentligen inget lag kan känna sig säkert, varken i toppen eller botten. Om våren var så här stökig finns det all anledning att tro att hösten blir ännu bättre.
