Efter att säsongen slutat med klang och jubel efter att Inter vunnit den inhemska dubbeln, började vi titta framåt och drömma om nästa steg. Juve och Milan missade CL-spel i sista omgången, samtidigt som det stormade kring Napoli.
Vi skulle sikta på att bli konkurrenskraftiga i europa igen genom att ersätta gammalt med nytt och bättre, medans konkurrenterna skulle få koncentrera sig på att hitta budgetspelare för att ersätta högavlönade och dyra floppar men att ändå på något sätt hitta tillbaka till trupper som leder till topp 4-placeringar.
Det såg så lovande ut i början när intensiva rykten sade att Marco Palestra i stort sett var klar, det var "bara" en fråga om förhandling med Atalanta. Oaktree gjorde undantag i sina begränsningar och gav den sportsliga ledningen, med Marotta och Ausilio i spetsen, en ovanligt stor påse pengar att förhandla med. Percassi och Atalanta gjorde det Atalanta och Percassi alltid gör med italienska klubbar när det ska förhandlas, dvs dom förhalar tiden och gör allt i sin makt för att trycka upp priset. Vem som helst förstår att dom väntar in PL-klubbarna och deras feta plånböcker. Hade inte Inter erbjudit 55 miljoner euro med bonusar inräknade, så hade Chelsea inte betalat 60. Vet man att PL-klubbarna alltid kan betala mer och att 60 miljoner euro är kaffepengar för dom, då är det nog ganska bekvämt att använda t.ex Inter för att trycka upp priset. I ett absolut värsta scenario hade dom fått 55 miljoner euro och finna sig i att spelaren hamnade hos en konkurrent, men jag tror nog att man såg den risken som minimal i just det här fallet. Problemet handlade snarare om spelarens egen vilja.
Palestra har sedan en längre tid enligt alla rapporter varit helt inställd på att gå till Inter och att inte lämna Italien och mammas pasta. Förhalar man dock förhandlingen tillräckligt länge och låter agent och PL-klubb marinera spelaren med löften och 2-3 gånger så hög lön så riskerar frestelsen att bli tillräckligt stor. När enligt samtliga rapporter bara detaljer gällande bonusar återstod i förhandlingen mellan Atalanta och Inter, då svepte Chelsea in och tog honom.
Jag vet inte riktigt på vilken fot jag ska stå. Min åsikt är att Atalanta inte är en klubb vi någonsin ska förhandla med igen. Det är andra sommaren i rad vi blir utnyttjade, BASTA! Å andra sidan så måste den sportsliga ledningen hållas ansvarig. Antingen förhandlar man aggresivare och lägger sig närmare Atalantas värdering direkt, eller så får man skylla sig själv när man återigen går i fällan. Det är rent ut sagt pinsamt.
När det gäller Nico Paz så var det alltid mer dröm än en reel möjlighet. Real Madrid har alltid haft sista ordet och även om dom hade lagt ut honom på marknaden, så kan jag garantera att Inter inte hade haft dom ekonomiska musklerna som krävts för att värva honom. Det hade inte handlat om några 60 miljoner euro, utan troligtvis närmare det dubbla.
Oumar Solet verkar ha problem med ett knä som avskräcker givet det intensiva matchandet kommande säsong.
Curtis Jones är ett annat typ av problem då Inter värderar honom väldigt lågt pga utgående kontrakt, men tycks ha glömt att dom försöker köpa en engelsk fotbollspelare från PL. Curtis Jones inom PL kommer aldrig att säljas för 20 miljoner euro oavsett om han skulle ha 6 månader kvar på kontraktet. 20 miljoner är inte ens kaffepengar där, det är en summa som sportchefen i typ Hull hittar i sina gamla badshorts från förra årets semester. Dessutom för en engelsk spelare där värdet alltid är högre pga regler gällande minsta antalet inhemska spelare. Här har Liverpool kallat Inter oseriösa, och det är väl tyvärr bara att hålla med.
MEN Ivan Provedel, en av förra säsongens bästa målvakter i Serie A då? Ja honom skulle vi ju värva för 3 miljoner euro och placera som andra målvakt bakom Martinez? Nej även här ser Inter ut att gå bet pga att Lotito höjt priset till 5 miljoner, vilket Inter inte tänker betala.
Därmed har det fullständigt skitit sig med dom prioriterade transfermålen. Spelare som ryktas in nu känns rent ut sagt som sorgliga namn. Vi har Chalobah från Chelsea som varit intressant förr, men som inte blommat ut till någonting annat än en svagare version av Bisseck. Vi har någon högerback från Union SG som, enligt den statistik jag sett, är som mest en bänkspelare i en topp 4-klubb i Italien. Sedan är det Kepa från Arsenal, vilket jag tror blir helt omöjligt med tanke på löneanspråket han förmodligen kommer ha. Motiveringen för Kepa är att han inte fått speltid i Arsenal, men det ska han ju förhoppningsvis inte heller ha i Inter då jag verkligen hoppas att han ses som andramålvakt.
Jag har länge försvarat Ausilio på grund av att han fått trolla med knäna alla år under banter-eran, men nu har det gått för långt och även jag kliver ur den sjunkande båten.
Spelare Inter tappat hittills i sommar är bl.a Acerbi, de Vrij, Sommer, Darmian och, framförallt, Dumfries. Dumfries var en startspelare som måste ersättas av en spelare av antingen minst samma kaliber, eller en spelare med potentialen att bli ännu bättre långsiktigt och det ser Ausilio onekligen ut att misslyckas med.
Dom andra spelarna som lämnat var till åren och bara Sommer var en kandidat för startelvan. Dom andra hade redan blivit ersatta där. Däremot så är det spelare med pondus och respekt i omklädningsrummet som behöver ersättas.
Vi ska troligtvis även förlora Frattesi, samtidigt som Hakan och Bastoni omgärdas av rykten.
Just nu är läget som så att vi missat alla stora transfermål, samtidigt som VM rullar in mot upploppet. Jag kan nästan lova att dom rika PL-klubbarna håller i plånböckerna något medans man scoutar VM, men att när det är över så kommer det att kastas pengar hej vilt. Jag vet att det redan spenderats en hel del, men jag tror inte att det är någonting i jämförelse med vad som komma skall.
Det är inte en fördelaktig marknad att verka på för Inter. Det är läge att skärpa sig ordentligt nu, annars så behöver Ausilio kastas över bord.
Jag skrev den här artikeln i ren frustration och har säkert missat någonting. Lägg gärna till ytterligare åsikter i kommentarsfältet!
Forza Inter!
