Fabio Grossos första presskonferens bjöd egentligen inte på några större överraskningar. Att han vill spela 4-3-3 visste vi redan, precis som att han föredrar en modig och offensiv fotboll. Det mest intressanta var i stället hur tydlig han redan verkar vara kring spelartruppen. Flera av svaren handlade mindre om enskilda namn och mer om vilken typ av lag han vill bygga.
Ett uttalande säger kanske mer än något annat om hur han ser på uppdraget. Grosso pratade om att bygga ett Fiorentina som inte bara ska vara konkurrenskraftigt, utan också hållbart över tid. Efter en säsong där klubben tvingades kämpa för att säkra kontraktet känns det som ett viktigt perspektiv. Fokus ligger inte på en snabb lösning eller en enskild bra säsong, utan på att skapa något som kan bära frukt under flera år.
Arthur Atta var den spelare som gav oss det tydligaste beskedet. Grosso ser honom på vänster sida i ett tremannamittfält, vilket också förklarar varför Fiorentina varit beredda att investera så mycket i honom. Rollen verkar redan vara definierad innan försäsongen ens hunnit börja. Atta ska bidra med energi, löpningar och bolltransporter, egenskaper som passar väl in i den fotboll Grosso vill spela.
Den som läst mina senaste artiklar vet att jag tjatat hål i huvudet på er om behovet av en defensiv mittfältare. Tyvärr måste jag fortsätta lite till. Om Atta redan är tänkt som vänster innermittfältare blir jag snarare ännu mer övertygad om att Fiorentina fortfarande behöver en naturlig balansspelare framför backlinjen. Fagioli, Mandragora och Atta har alla sina främsta styrkor längre fram i planen. För mig är det fortfarande den största pusselbiten som återstår innan truppen känns komplett.
Moise Kean fick också ett tydligt förtroende. Grosso berättade om deras tid tillsammans i Juventus och hur han redan då såg en spelare med potential att nå världsklass. Det lät inte som en tränare som hoppas få behålla sin anfallare, utan som någon som redan planerar sitt lag med Kean i centrum. Samma sak gäller Nicolò Fagioli, som Grosso beskrev som en spelare med stor kvalitet och ännu större utvecklingspotential. Det känns som två spelare han ser som självklara byggstenar i sitt projekt.
Betydligt mer försiktig var han när Albert Gudmundsson kom på tal. Grosso konstaterade att islänningen är svår att placera i ett 4-3-3. Han är varken en naturlig ytter eller en ren nia, samtidigt som tränaren inte ser honom som mittfältare. Däremot stängde han inga dörrar. Tvärtom betonade han att han först vill arbeta med Gudmundsson på träningsplanen innan han drar några slutsatser. Det är kanske inget dramatiskt besked, men det säger en del om Grosso. Han verkar vilja skapa sig en egen uppfattning innan han fattar beslut om en spelare.
En annan sak som stack ut var hur ofta Grosso lyfte fram Fabio Paratici. Han berömde sportchefen öppet och betonade att han har fullt förtroende för de värvningar som görs. Det kan låta självklart, men det signalerar också att tränare och sportchef verkar dra åt samma håll redan från start. Efter några år där Fiorentina ibland känts splittrat är det ett besked som inger visst hopp.
Det citat som stannade kvar hos mig längst var ändå ett av de enklaste. Grosso sa att Fiorentina behöver handling mer än ord. Det är svårt att invända mot den beskrivningen efter fjolårets säsong. Presskonferensen gav en tydligare bild av vart klubben vill ta vägen och hur Grosso ser på sin spelartrupp. Men nu börjar den del som faktiskt betyder något. Orden är sagda. Nu ska de omsättas i handling.
