Helgens stora ödesmatch i kampen om salvezzan spelades på Sardinien mellan Cagliari och Cremonese. Med Cagliaris stora formtapp de senaste veckorna har man dragits in i bottenstrid jag inte trodde man skulle befinna sig i efter en fin säsong med nya tränaren Pisacane.
Inför matchen var förutsättningarna tydliga. Cremonese behövde vinna och Cagliari fick inte förlora. Det syntes tydligt i matchinledningen då Giampaolos Cremonese var dominanta och i ärlighetens namn borde tagit ledningen. Men ju längre matchen led åt sig Cagliari in i den och tillslut lyckades Sebastiano Esposito nicka in 1-0 till hemmalaget. Det var faktiskt ett välförtjänt resultat då Cagliari var helt dominanta i andra halvlek och visade upp en imponerande mentalitet efter den svåra perioden och starten på matchen.
Detta är något som imponerat på mig med Pisacane och hans Cagliari. De tappar aldrig en match och oavsett hur tufft det ser ut tar de alltid sig tillbaka. Det visar på en stor mognad från ligans yngsta trupp och ligans näst yngsta tränare. Cagliari har nu i och med detta resultat avlägsnat sig från bottenstriden och ser i princip säkra ut. Detta är väldigt imponerande av en tränare som gör sin första säsong som a-lagstränare. En extra detalj i matchen är att Davide Nicola som nyligen fick sparken av Cremonese, tränade Cagliari förra säsongen.
Hela Cagliaris projekt ska som sagt hyllas. Pisacane fick förtroende och har visat att han är en tränare för framtiden. Samtidigt har Cagliari helt satsat på ungt och italienskt vilket ska hyllas i tider då landslaget går så dåligt som det gör. Symbolen för detta Neapel-infuerade Cagliari blir Sebastiano Esposito. Han är född i Castellammare di Stabia precis utanför Neapel och har gjort en fantastisk säsong i Cagliari. En mångsidig och inte speciellt flashig spelare, men en sån som alltid är nyttig i ett lag. Taktiskt skicklig, stark, snabb och farlig när det behövs som mest. Efter målet kramade han om sin tränare Pisacane som också kommer från Neapel. Tillsammans med spelare som Gaetano, Esposito och tränare Pisacane har Cagliari en fin mix av Kampanien och Sardinien i sitt lag som jag gillar.
Samtidigt dras snaran åt i bottenstriden. I och med resultatet räknar jag med att det blir Cremonese eller Lecce som gör Hellas Verona och Pisa sällskap till Serie B. Något som visserligen varit tydligt i några veckor men som nu fastslogs i och med Cagliari vinst och Fiorentinas tunga seger mot Lazio i måndags. Trenden pekar mer åt att stackars Cremonese åker ned igen med tanke på att de knappt vunnit en match sedan årsskiftet. Tråkigt med tanke på vilken frisk fläkt de var under hösten, men samtidigt behövs de syditalienska lagen i Serie A. Därför hoppas jag att det blir tredje gången gillt för Di Francescos Lecce och att han lyckas rädda kvar dem efter sina misslyckanden med Frosinone och Venezia. //Torsten Armini
Det har inte varit brist på drama inom Calcion under veckan som varit. Roma tog emot Oscar Hiljemarks Pisa på Olimpico under fredagen förra veckan. Och dammade av dem lekande lätt. Donyell Malen kapitaliserade på misstag från Pisa försvaret redan efter tre minuter och tjongade med kvalité in bollen i mål. Pisa kom därefter aldrig in i matchen. Efter lite vaksamt spel från Romas håll skruvade man upp nivån mot slutet av den första halvleken. Pellegrini smeker en frispark klockrent i ribbkrysset. Blott två minuter senare utökas ledning, återigen med Malen sist på bollen. Roma lyckas på något sätt bita fast bollen i Pisas straffområde där Pisas försvarare misslyckas med att få undan bollen och Roma-spelarna i princip tip-tap spelar sig igenom tills det att Malen avslutar det hela. 2-0 och matchen kändes avgjord.
Liten chans till att spänning skulle uppstå skedde omgående under den andra halvleken när Höjholt kom helt fri med Svilar som på autopilot stängde av vinklarna som en prime Casillas eller Canizares och räddade skottet med provocerande enkelhet. Cirka fem minuter senare dödade Roma matchen officiellt. En fin passning av Soulé fram till Malen som fortsätter att imponera i Roma-röjan. Han är så direkt och dödlig i sin spelstil och påminner en om många tidigare Gasperini-anfallare. Han fulländar sitt hattrick och trots att han anlände i januari så befinner han sig nu mitt i kampen om titeln som Serie A:s skyttekung.
Med en sådan stabil insats tänkte man att tonläget i Rom skulle vara lite gladare åtminstone för den dagen. Men tänkte man så tänkte man fel. Sonen av Rom, Mister Claudio Ranieri hamnade framför mikrofonen och beslöt sig för att tända en rejäl brasa. Han riktade skarp kritik mot Gasperini på flera håll. Han pratade om hur Gasperini i princip var fjärde eller femte valet och hur Gasperini inte har rätt att klaga över värvningarna som gjordes under sommaren då han godkände dem. Ranieri framstod inte som den kompetenta och visa handen man hade hoppats att han skulle bidra med i direktörsrollen. Och när rapporterna sedan släpptes om att det var främst spanska tränare som Fabregas, Valverde och Emery som Roma egentligen ville anställa började man förstå deras virriga mercato från i somras.
De ville anställa en annan tränare än Gasperini och var sedan ovilliga att ändra strategi för att maximera möjligheterna för Gasperini. Detta får ju en att fråga varför de ens anställde Gasperini från början? Gasperini till skillnad från Ranieri uppträdde med värdighet framför kamerorna vilken var en smula komiskt med tanke på dessa herrars rykten där Ranieri är den romanska gentlemannen offentligt medan Gasperini är den lite smutsiga vargen som inte går att tämja. Snacket om att Gasperini förtjänar skuld för att han godkände spelarna faller pladaskt i mitt tycke. Gasperini är en fotbollstränare och ingen scout eller sportchef. Att han gjorde misstaget att lita på att en klubb som Roma skulle besitta folk med kompetensen att göra sina jobb får inte honom att se dålig ut. Däremot Ranieri faller från sin piedestal och man blir nu påmind om kritiken han fick under tiden i Nantes där deras president anklagade honom för att vara omogen och oprofessionell. Ranieri brukade delegera träningen till sin assisterande för att ta ledig och åka och kolla på fotboll i Premier League till Nantes supportrarnas och presidents stora ilska.
När Roma sedan valde att faktiskt leta efter Gasperini-kodade spelare i januari så hittade de holländaren Malen som såg medioker ut i Premier League precis som en viss Lookman gjorde tidigare. Och precis som Lookman har Malen exploderat på en gång och bara vräker in mål i Serie A. Detta får en att undra vilken säsong Roma faktiskt hade haft om man gjorde den här typen av värvningar i somras redan? All skuld faller på Ranieri och Massara och absolut ingen på Gasperini. För Gasperini är den han är, han har aldrig påstått någonting annat och Roma har inga ursäkter. De borde ha vetat vad Gasperini skulle försöka göra och justerat rekryteringstrategin därefter.
Det är som att klubbar som Milan, Juventus och Roma har anställt fina tränare men sedan gett dem rollen som en slags vaktmästare som bara är där för att försöka kortsiktigt gömma undan röran som skapats av deras klubbledningar. Det är inte seriösa fotbollsklubbar just nu.
Och när vi nämner Milan. Allegri föll för trycket från massorna och beslöt sig för att frångå sin ondskefulla 3-5-2 som enligt många är roten till hela Italiens problem, allt från semi-fascist politiskt styre till Italiens bristande talangutveckling inom fotbollen. Allt beror på 3-5-2 tydligen. Han skiftade till en slags version på 4-3-3 som Milan testade under fjolåret med Fonseca vilket slutade med en väldigt lyckad 8:e plats. I intervjun inför matchen tändes en glöd i Kosta Runjaic blick när intervjuaren frågade om han planerade för Milans potentiella formationsskifte. Kosta sade att det kvittade men hans ögon ljög. Han såg ut som ett rovdjur med rovbytet i sikte. Och matchen reflekterade detta.
Udinese skar Milan sönder och samman med sitt kontringsspel och utnyttjade Milans brist på organisation och defensiv soliditet som Allegri hade fruktat skulle inträffa om man gick för hårt på en 4-3-3 uppställning.
Zaniolo framstod som en teknisk orkan, omöjlig att sätta stopp för. Den eviga italienska supertalangen väller fram efter en dryg halvtimme spelad och släpper bollen till Atta som via en misslyckad blockering från Bartesaghi får se bollen dyka in i nätet bakom Maignan. Milan skrapade fram ett par lägen några minuter senare. Men Leaos och Pulisics avslut var alldeles för dåliga. Och konsekvens blev kalldusch när Udinese drygar ut ledningen bara minuter efter Milans missade lägen. Zaniolo igen i protagonist när han smeker in ett inlägg där Ekkelenkamp slaktar Milans backar i luftrummet och nickar in 2-0.
Den andra halvleken en deprimerad syn likt den första om du var milanista. 3-0 målet kommer runt 70:e minuten av Atta efter ytterligare exempel på bedrövligt försvarsspel från Milan. Och kritiken Allegri fått för hur han under säsongen har prioriterat att skydda backlinjen börjar helt plötsligt eka tomt.
De dåliga nyheterna har inte slutat för Milan. Den gamla OS-organisatören Giovanni Malago kommer med största sannolikhet bli vald till Gravinas efterträdare som president för FIGC. Det ryktas starkt att han vill tillsätta Allegri som förbundskapten på heltid vilket skulle försätta Milan i en situation där de återigen måste börja om från noll. Lägg dessutom till att tränarna som ryktas till Milan som Allegris efterträdarna är profiler som inte delar någonting gemensamt med Allegri. Om dessa rykten stämmer bekräftar det hur Milan opererar utan någon klar eller långsiktig strategi överhuvudtaget. Ingen röd tråd i arbetet. Milans lokala rival kan anställa en nybörjare som Chivu som tränare och leka hem seriesegern därför att de har sådana starka strukturer och präglas av strategiskt tänkande på toppen. Man behöver inget geni till tränare om man har en kompetent strategi, och en idé som genomsyrar sättet man bygger en spelatrupp på.
Milan befann sig där Inter är ganska nyligen faktiskt. Med Pioli som tränare vann man ligan på 86 poäng med den femte högsta lönebudgeten i serien som var i paritet med Lazios. Man hade ingen dyr trupp eller speciellt imponerande geni till tränare men man hade en smart strategi och en röd tråd i arbetet. Och detta ledde till seger. Kan ni tänka er vad Milan och Roma skulle kunna åstadkomma nu när de har betydligt bättre tränare på bänkarna än Pioli om de präglades av likartat strategiskt tänkande som Milan hade den säsongen?
Allegri precis som Gasperini har blivit reducerad till rollen som vaktmästare eller i Allegris fall kanske han snarare är en brandman. En brandman utsedd för att släcka bränder som startats av klubbledningen. Men kritiken riktas sedan inte åt rätt håll utan det är Allegri som får skulden. Han är trots allt alltid där bränderna är säger folk. En Shakespeare-tragedi i komisk anda där en brandman anklagas för att vara en pyroman.
Nu har den största branden för säsongen spridits genom Milanello. Och det är upp till Allegri att återigen släcka den. Lyckas han så slutar Milan topp fyra men det är logiskt oavsett hur detta slutar om Allegri har tröttnat på den här rollen då han hade den under flera säsonger i Juventus nyligen. Det är tragiskt att se den främsta italienska i sin generation vara reducerad till ett sådant här öde. Ovärdigt är ordet. // Martin Eliasson
Roma - Pisa 3-0
Torino - Hellas Verona 1-0
Cagliari - Cremonese 1-0
Milan - Udinese 0-3
Atalanta - Juventus 0-1
Genoa - Sassuolo 2-1
Parma - Napoli 1-1
Bologna - Lecce 2-0
Como - Inter 3-4
Fiorentina - Lazio 1-0
Tabell: