Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider |
Sverige har deltagit i 13 VM-slutspel. Det första 1934 och det senaste 2026. För att kunna förstå prestationen i årets VM, det vill säga om den var godkänd eller inte, behöver vi se över samtliga 13 VM genom historien.
Låt oss börja i en glad och positiv ände - våra succéer.
Succéerna
Det är faktiskt lite av ett under att en så pass liten nation som Sverige har fått uppleva hela fyra stora succéer i VM-slutspel. Visst, vi kom ur andra världskriget relativt oberörda, vilket nog gav oss ett försprång gentemot övriga Europa när fotbollen tog fart under 1950-talet. Men vi ska heller inte underskatta den enorma satsning som genomfördes från 1920-talet och framåt där vi fokuserade oerhört på föreningslivet och möjligheter att utöva idrott för alla samhällsklasser. Bland annat blev vi världsledande i att bygga idrottsplatser.
Effekten av detta ser vi än idag, men den avtar i allt snabbare takt då vi får allt större fokus på individen, akademier, sälja vidare talanger med anfallskvaliteter och inte alls samma tillgänglighet för alla när det gäller idrottande.
Det är dock väl värt att glädjas över våra fina framgångar.
1.VM 1958
En magisk sommar, där tv:n fick sitt stora genomslag då alla ville se fotbollen och allt fler fick råd att skaffa sig en tv-apparat. Sverige hade givit upp kravet på att endast amatörer fick spela i det svenska landslaget och kunde därmed samla ihop en sällan skådad trupp av stjärnor. Lägg därtill att Brasilien charmade hela Sverige med en 17-årig Pele. De blev populära vart än de var. Dessutom spelade de en magisk fotboll.
När Nils Liedholm ger Sverige en tidig ledning i finalen mot just Brasilien är vi i just då världsmästare. Det skulle inte hålla så länge då Brasilien till slut vann med 5-2. Men vad gjorde väl det... Silver på hemmaplan var en makalös prestation och alla insåg att Brasilien spelade på en annan nivå än övriga lag.
Svenska landslaget 1958. Sannolikt inför semifinalen mot Västtyskland.
Lyssna på: VM 1958: ”Just då var Sverige som vackrast”
2.VM 1994
Om 1958 blev den finaste sommaren för de äldre generationerna, så är det 1994 som gäller för oss som kom därefter. Det finns banne mig ingen som inte har ett varmt minne från denna sommar. Nästan alltid förknippat med Sveriges framfart i USA. Tomas Brolin, Kennet Andersson, Martin Dahlin, Jonas Thern... ja, alla i detta lag växte helt plötsligt till en magisk och nästan oslagbar enhet som dessutom spelade underhållande fotboll. Allt föll liksom på plats under denna underbara sommar. Ärligt talat tycker jag synd om de som inte fick uppleva denna magi.
I truppen fanns tongivande spelare som varit med om fiaskot i VM 1990 samt succén i EM 1992. Skillnaden vara bara att när vi gick till EM 1992 kvalificerade vi oss till slutspelet som värdar och EM bestod då av 8 lag, vilket gjorde vägen fram lättare. Och det tog stopp direkt i semifinalen mot ett för starkt Västtyskland.
Men just den erfarenheten visade sig viktig för att kunna toppa formen i VM 1994. Den kom lite oväntat. Vi hade nog större förhoppningar inför 1990. 1994 slutade med ett magiskt brons där endast mästarna Brasilien stod i vägen. Ett VM där svenska spelare utvecklades från bra till att bli internationella stjärnor. Då vi grävde guld i USA.
Det svenska succégänget med bronsmedaljer runt halsen.
3.VM 1950
En turnering som gick av stapeln i Brasilien och som vi mest fick läsa om i tidningarna. Men prestationen var ändå lika stark då vi tog brons. Även om vi inte fick använda oss av proffsen som hade blivit allt fler sedan Gunnar Nordahl drog till Milan 1949, så fanns där fortfarande en stark stomme av allsvenska spelare på hög internationell nivå.
Sveriges målvakt Kalle "Rio-Kalle" Svensson gör en av många räddningar. Här mot Italien.
Lyssna på: VM 1950: ”Vittjärv och Mona Lisa tar Sverige till brons”
4.VM 1974
Ödmjukheten hade kommit ikapp Sverige, då 1960-talet inte alls blev så ,magiskt som 1950-talet. Vi tappade gentemot övriga länder. Vi hade också svårt att få fram så många magiska spelare som vi hade exporterat till övriga Europa under 1950-talet. Vi missade VM 1962 och 1966 samt ett fiasko i slutspelet 1970. Förväntningarna var låga.
Men... det fanns en ort i Sverige vid namn Åtvidaberg, som hade byggt ett fotbollslag som inte bara spelade underhållande fotboll och vann titlar i Sverige, utan också visade att de kunna hota europeiska storheter som FC Bayern München och Chelsea. Dessutom hade vi en förbundskapten vid namn Georg "Åby" Ericson fostrad i det på 1940- och 50-talen så vinstrika IFK Norrköping. En charmig, positiv herre som älskade offensiv fotboll och kunde dessutom skriva låtar och spela piano.
Kombinationen "Åby", en skarp taktiker i form av Lars "Laban" Arnesson som assisterande och hela sju spelare från eller med förflutet i Åtvidaberg, kryddat med andra stora spelare som Ronnie Hellström, Bosse Larsson, Staffan Tapper, Björn Nordqvist och Ove Kindvall, gjorde att man fick ihop en fantastisk trupp.
Och hade det inte varit för den där olycksaliga straffen av Staffan Tapper i den andra gruppspelsomgången hade man spelat semifinal. Nu blev Sverige femma i hela VM och kom hem som stora hjältar. Att vara nära att nå semifinal i ett VM på 1970-talet var nästan otänkbart. Vi hade tappat så mycket, men här fanns en ny lysande generation.
Ralf Edström var en av nyckelspelarna i VM 1974, då han gick från lovande till en internationell storspelare.
Lyssna på: VM 1974: ”Få VM har haft så stora följder på fotbollen”
