Jag satt hemma i Stadsparken i Katrineholm denna tisdagskväll när det återigen dukades upp för en riktig fotbollsfest. Människor samlades för att stötta vårt landslag i hopp om att få se Sverige ta sig vidare till en historisk åttondelsfinal.
Och jag måste säga att vi nog alla imponerades av Blågults första halvlek. Sverige skapade flera fina målchanser och visade mod mot ett av världens bästa landslag. Men när Kylian Mbappe satte dit 1-0 kändes det som att luften gick ur många svenska supportrar. Som tur var dömdes målet bort för offside - och hoppet tändes på nytt.
Frankrike fortsatte dock att pressa. Jacob Widell Zetterström stod för fler avgörande räddningar och höll Sverige kvar i matchen. När fransmännen dessutom gjorde en cykelspark som träffade i stolpen steg nervositeten ytterligare, både på planen och bland oss som följde dramat. men precis före halvtidsvilan kom ändå ledningsmålet. Kylian Mbappe gjorde 1-0, och då började uppförsbacken kännas brant. Samtidigt var Sveriges insats imponerande - att bara ligga under med ett mål mot Frankrike efter 45 minuter var ett styrkebesked.
Inför den andra halvleken fanns fortfarande en känsla av att Sverige kunde resa sig. Ett kvitteringsmål hade kunnat förändra allt. Men den känslan blev kortvarig. Frankrike tog över matchen allt mer och när Barcola kyligt satte 2-0 kändes det, där var det godnatt. Moralen sjönk hos de svenska spelarna och i den 74:e minuten satte Mbappe även 3-0. Där och då var matchen avgjord och Sveriges VM-äventyr var över.
Många trodde säkert redan på förhand att det skulle bli mer eller mindre omöjligt för Sverige att rå på fransmännen, och den känslan blev till slut verklighet. Trots en stark första halvlek och ett tappert försök räckte det inte hela vägen mot ett av världens bästa lag. Drömmen om ett svenskt VM-guld lever vidare - men just ikväll lämnar vi mästerskapet med stolthet, besvikelse och hopp om en ljusare framtid.
När slutsignalen ljöd tog drömmen slut. Besvikelsen var stor, både hos spelarna och hos alla som följt laget genom mästerskapet. Men samtidigt finns det en stolthet. Stolthet över modet, kämpaglöden och viljan att aldrig ge upp. Ibland handlar fotboll inte bara om resultat - utan om hoppet, gemenskapen och drömmen som förenar ett helt land. Den här gången tog resan slut mot ett världslag. Nästa gång kanske det är Blågult som skriver sagan.
