Redan när domaren blåste igång matchen gick det att ana något speciellt. Bosnien & Hercegovina och Schweiz såg ut att vara redo för en lång kväll.

Efter premiären, som lämnade en del frågor, fanns det en viss oro inför mötet med Schweiz. Det schweiziska landslaget är trots allt en etablerad mästerskapsnation med rutin från de stora scenerna. Det är samma landslag som slog ut Frankrike ur EM 2021 och som under många år visat att de hör hemma bland Europas starkare nationer. Men om det är något det här bosniska landslaget har lärt oss är det att stora matcher sällan skrämmer dem. Det räcker att blicka tillbaka på mötet med Österrike, Wales och Italien.

Första halvlek

Den första halvleken inleddes stabilt. Schweiz hade visserligen något mer av bollen men skapade få situationer som på allvar oroade det bosniska försvaret. Det fanns en trygghet i laget som saknats tidigare och mycket av den kom med Šunjić på mittfältet. Han bidrog med ett lugn i passningsspelet och en defensiv närvaro som gav laget balans.

Bakom honom stod mittbacksparet Muharemović och Katić för en imponerande insats. Gång på gång städade de undan schweiziska inlägg och omställningar. De stod där som två fyrtorn i natten-orubblig och ständigt på rätt plats.

Alajbegović och Džeko fick chansen från start och båda visade varför. Alajbegović bidrog med något som saknades i premiären. Förmågan att hålla i bollen och utmana sin motståndare och ge laget några extra sekunder att flytta upp i planen. Det låter kanske enkelt men det skapade ett lugn som Bosnien hade saknat.

Trots att den första halvleken inte bjöd på särskilt många målchanser fanns det ändå tecken som gav hopp. Bosnien såg mer samlade ut och mer bekväma i sitt eget spel.

Och så var det Džeko!

Det finns fortfarande de som menar att han inte längre ska starta matcher för landslaget. Jag håller inte med. För även när han inte gör mål bidrar han med saker som är svåra att mäta. De små touchen, de smarta löpningarna och den där förmågan att använda sin kropp för att vinna frisparkar och ge laget andrum. Det är detaljer som sällan hamnar i statistiken men som ofta förändrar rytmen i en match.

Första halvlek bjöd inte så mycket mer. Men ibland kan en trygg halvlek vara precis vad ett lag behöver.

Andra halvlek

Sen andra halvleken tog vid ungefär där den första hade slutat. Bosnien såg fortsatt organiserat ut och vågade hålla i bollen lite längre när tillfällena gavs. Det fanns ett större lugn i spelet och en vilja att faktiskt spela sig framåt. Dedić stod för halvlekens första verkliga avtryck när hans avslut fick schweizarna att vakna till. Ju längre matchen gick desto mer började det kännas som en sådan där kväll som skulle sluta 0–0. En disciplinerad tillställning i vilken inget av lagen riktigt lyckades hitta den avgörande öppningen.

Men i matchminut 74’ förändrades allt. En boll som såg relativt harmlös ut slutade med schweiziskt ledningsmål. I efterhand går det att ställa frågan om Amar Memić inte borde ha styrt undan den till hörna. Det som under drygt 70 minuter hade känts som en jämn och kontrollerad match fick plötsligt en helt annan riktning. 0-1. Och värre skulle det bli.

Som om ledningsmålet inte vore nog drabbades Bosnien kort därefter av ytterligare ett tungt bakslag. Tarik Muharemović visades ut efter ett direkt rött kort och lämnade laget med tio man på planen. Från att ha jagat en kvittering på lika villkor tvingades Bosnien nu försöka vända matchen i nämerärt underläge. Där och då blev uppförsbacken betydligt brantare, samtidigt som Schweiz kunde spela med ett lugn som inte funnits tidigare under kvällen.

I den 84:e matchminuten kom också 0-2. Och när Schweiz sedan gjorde 0-3 i slutminuterna var matchen i praktiken redan avgjord.

Bosnien skulle visserligen få in ett reduceringsmål genom Ermin Mahmić efter en hörna. Något överraskande var det egentligen inte. Med en snittlängd på 187,2 centimeter är Bosnien ett av VMs längsta lag och fasta situationer borde vara ett betydligt större vapen än vad de hittills varit.

Skulle Bosnien lyckas lösa ett kryss?

Det var för mycket begärt. Istället fick Schweiz straff i slutminuterna. Fram steg Granit Xhaka och den chansen missar han sällan. 1-4 och punkt för kvällen.

Men speglar resultatet verkligen matchbilden?

Både ja och nej.

Fram till det första schweiziska målet var det en jämn tillställning. Bosnien försvarade sig väl och gav inte bort särskilt mycket. Men när 0-1 väl kom var det som att något brast. Energin och tron försvann och Schweiz kunde spela ut på ett sätt som de inte hade lyckats med tidigare under matchen.

Därför känns 1-4 en aning missvisande. Inte för att Schweiz inte förtjänade att vinna men för att siffrorna växte sig större än skillnaden mellan lagen faktiskt var under större delen av kvällen.

Till nästa match:

Bosnien har varit bäst när man haft två stora anfallare. Österrike, Wales och Italien visade prov på det, där inlägg kunde skickas in till två stora anfallare. Bosnien har en fördel i att anfallarna är långa och starka. Det är något som måste vara ett vapen och nyttjas mer.

Trots resultatet finns det saker att ta med sig. Under stora delar av matchen, åtminstone fram till det första schweiziska målet, stod Bosnien för en stabil insats. Faktum är att det kändes mer sannolikt att Bosnien skulle spräcka nollan än att Schweiz skulle göra det.

Det defensiva spelet är därför något att bygga vidare på. Problemet är inte att Bosnien saknar struktur men man måste kunna behålla den när matchbilden förändras. Ett insläppt mål får inte vara nog för att hela balansen ska försvinna.

Däremot finns det frågetecken kring matchcoachningen. Bytet där Džeko ersattes av en ytter förändrade lagets anfallsspel. Bosnien har varit bäst när man haft stora anfallare på toppen. Det räcker att titta på matcherna mot Österrike, Wales och Italien. Då fanns alltid ett hot i inläggsspelet eftersom det fanns flera spelare att sikta mot i straffområdet. Bosnien har fortfarande en tydlig styrka i sina långa och fysiskt starka anfallare. Det är en egenskap som inte många landslag besitter och därför också ett vapen som måste användas oftare än vad som var fallet mot Schweiz.

Det blev vad det blev. I kväll får besvikelsen ta plats men i morgon är det dags att resa sig igen. Inför nästa match finns det bara ett resultat som räknas. Seger!