Med det lilla vi hittills sett kan nog AIK:s första tre matcher ses som lättare än värmlänningarnas då de mött det Sirius som öppnat serien som om de siktar på att bli årets Mjällby. Både AIK och Degerfors har hittills sluppit de mest förhandstippade lagen som är nämnda Mjällby, Malmö, Djurgården, Hammarby och Gais - som dock inlett seriespelet långt under förväntan.
Ifall det är svårt att uttala sig om de allsvenska lagens styrkor och brister än så är det desto enklare att utse morgondagens motståndare Degerfors till något av ett AIK-light. Laget tränas av Henok Goitom och i hans trupp finns Kazper Karlsson, Daniel Sundgren och Bilal Hussein som samtliga beräknas bli bärande spelare för laget den här säsongen - även om Bilal ligger lite efter med träningen i nuläget.
Historiskt sett brukar mötena med Degerfors på Stora Valla inte bli några klang-ochjubel-föreställningar. Jämnt och småtrist är min bild. Ifjol åkte AIK hem med tre poäng efter en match där Bersant Celina gjort matchens enda mål. Det finns inte mycket som talar för att vi får se en av vårt livs mest underhållande fotbollsmatcher på torsdag heller även om AIK faktiskt vann med 3-0 hemma förra säsongen.
AIK har i och för sig aviserat - och i alla fall delvis försökt praktisera - ett offensivt och framåtlutat spel. Något vi dock inte sett jättemycket av sedan säsongens första halvlek. Senast mot Kalmar fick man snarare 2025-vibbar av AIK:s spel. Laget stod under långa stunder lågt och anfallen gick långsamt.
Man kan hoppas för José Riveiros skull att hans spelidé kommer att bli tydligare ju längre säsongen går. Själv tillhör jag dock den mer cyniska delen av supporterskaran som anser att laget får vara hur tillbakalutat, shape-igt, defensivt, tråkigt eller kalla det vad du vill så länge segrar tickar in. Vill man se målkalas och öppna spjäll ska man nog hålla på Bajen.
Degerfors har gjort tre mål - alla mot Halmstad. I sina andra två matcher har man blivit nollade. Det betyder inte att laget ska underskattas. I allsvenskan kan alla slå alla och det finns spelare i Degerfors som kan utgöra hot. Främst tänker jag på Marcus Rafferty men jag vet också att Henok har stora förhoppningar om nye nian Ludvig Fritzson som gått hyggligt i Polen.
Annars är känslan att AIK har ett bättre lag spelare för spelare MEN, vi ska ha respekt för att årets unga AIK är ganska oprövat mot riktigt bra motstånd. Nu tror jag inte att vi ska räkna in Degerfors i den kategorien men ifall Henok har gjort sin läxa - vilket han givetvis har - bör han ha sett de saker vi AIK-fans kan känna en viss oro kring.
Jag börjar med ytterbackarna. Charlie Pavey är en blivande storback - inget snack om det. Mot Kalmar i söndags hade han dock stora svårigheter och blev överspelad mer än en gång. Sådant får man räkna med när det gäller unga spelare. Tonåringar håller sällan en hög jämn nivå över en säsong utan det dippar ibland.
Min plats i söndags var högt upp på läktaren och med den överblicken blev det tydligt att även Stanley Wilson har brister. Han är inte back i grunden och har svårt att värdera alla situationer och framför allt att falla hem i rätt lägen. Bakom Stanley uppstod stora ytor i söndags och det vet naturligtvis Degerfors om. Frågan är ifall de har spets nog att ta vara på det. Om inte så lär vi snart stöta på lag som har det.
Går vi till mittförsvaret så syntes det tydligt att vice-kapten Sotte saknade matchträning. Jag tror dock att med hans rutin borde det räcka med en match i kroppen för att slipa bort de mindre lyckade ingrepp han stod för och hitta ett säkrare samspel med sina backkolleger och sin målvakt. Osäkert huruvida Sotte startar på torsdag. Det kan bli så att José väljer Csongvai bredvid givne Cissé. Det kan bero lite på hur det är med Besirovic som utgick sist. Saknar vi homom kanske Aron tar plats på mittfältet.
Ett mittfält som känns som vår starkaste lagdel. Nämnde Besirovic är kanske AIK:s jämnaste spelare, Johan Hove verkar trivas väl i det nya spelsättet, Axel Kuoame visade att han vill vara med och konkurrera och Celina är alltid ett hot när han får upp farten. Skulle Besirovic saknas och Csongvai blir mittback är det högst troligt att Amel Mujanic är tillbaka i startelvan.
Sedan har vi Zadok Yohanna som tjusat allt och alla under tidig vår. Senast kunde man dock ana en viss frustration över att ständigt ha två-tre man på sig. Det är nog något Yohanna måste vänja sig vid och lära sig att hantera då det sannolikt är så det kommer att se ut framöver. En inte helt lätt uppgift för en 18-åring. Lär han sig bemästra nämnda läge kan han gå hur långt som helst.
Längst fram har vi dock problem. Ingen av herrar Ayari, Filling eller Flataker har visat upp att de vill vara den givna nian i AIK. Ayari är för omständig, Filling sprang mest upp och jagade spöken i söndags och Flataker har ännu inte bevisat för mig att han håller allsvensk klass. Jag skulle gärna se att Victor Andersson fick chansen i den ganska ensamma rollen som striker i AIK. Han kan mycket väl vara den som ska ha den rollen.
Då återstår att tippa matchen. Efter matchen i morgon stundar ett antal betydlig - i alla fall på pappret - tuffare uppgifter. Det skulle vara väldigt värdefullt att gå in i den perioden med tio av tolv möjliga poäng. Jag tror att det blir så. AIK vinner med 2-1.
