Stefan Billborn ska ha kritik. Det råder det ingen tvekan om.
IFK Göteborg har tagit tio poäng på tolv matcher. Laget ligger på kvalplats, har fortfarande inte vunnit hemma och har släppt in 28 mål. Fem matcher på Gamla Ullevi har gett två poäng och fyra gjorda mål.
Det är inte godkänt. Det är relevanta argument mot tränaren. Resultaten är ytterst Billborns ansvar. Men han kan inte själv sätta avsluten, undvika spelarnas individuella misstag eller rädda bollarna framför det egna målet.
Men den större frågan är om ett tränarbyte verkligen skulle angripa IFK Göteborgs huvudsakliga problem. De underliggande siffrorna har en del att säga om allt detta.
Ett lag för den övre halvan förklätt till ett bottenlag
Den vanliga tabellen placerar IFK Göteborg på 14 plats. Tabellen över förväntade poäng placerar laget på en femte plats.
Blåvitt har omkring 20 förväntade poäng, jämfört med de tio poäng som laget faktiskt har tagit. Skillnaden är enorm, och den är tillräckligt stor för att förändra bilden av säsongen.
Ännu tydligare blir det i målkolumnerna.
IFK har gjort 14 mål och släppt in 28. Lagets chanser motsvarar samtidigt omkring 20 förväntade mål framåt och 20 bakåt. Den verkliga målskillnaden är minus 14. Den förväntade målskillnaden är noll.
Det är svårt att hitta ett tydligare exempel på ett lag vars resultat är betydligt sämre än prestationerna. IFK har producerat siffror som ett lag för den övre halvan, men inte heller som ett självklart kvallag.
Billborns lag har i grunden presterat på en nivå som normalt borde ha placerat dem högre upp i tabellen.
Avsluten har kostat poäng
IFK Göteborg har tagit 168 avslut under de tolv första omgångarna. Av dem har 63 gått på mål.
Trots den volymen har laget bara gjort 14 mål.
Konverteringsgraden ligger på 8,3 procent. Det innebär att ungefär vart tolfte avslut har blivit mål.
Det är för svagt. Det är också svårt att hävda att tränaren är det enda eller ens största problemet när laget regelbundet kommer till avslut men inte förvaltar dem.
Skillnaden mellan 14 faktiska mål och nästan 20 förväntade är stor. Nästan sex mål saknas jämfört med vad kvaliteten på chanserna normalt borde ge.
Heintz statistik säger mycket
Tobias Heintz har gjort sex mål men står på noll assist.
Den vanliga statistiken får honom därför att se ut som en spelare som främst avslutar själv.
De underliggande siffrorna visar något annat.
Heintz har ett förväntat assistvärde på 4,74. Chanserna han har skapat borde normalt ha gett nästan fem assist. Det betyder att han hittar sina lagkamrater i bra lägen. De har bara inte förvaltat möjligheterna. Hans roll fungerar alltså.
Han har dessutom ett sammanlagt förväntat mål- och assistvärde på 9,50. Den faktiska utdelningen är sex målpoäng.
Det betyder att en av lagets viktigaste spelare har producerat aktioner som borde ha gett betydligt mer. Att de möjliga assisten fortfarande är noll kan inte läggas på Billborn.
Tränaren har gett Heintz en roll där han skapar både egna och andras chanser. Utfallet efter passningarna har varit spelarnas ansvar.
Sebastian Clemmensen ger en annan del av samma bild.
Han har gjort två mål och tre assist på 522 minuter. Det motsvarar 0,86 målpoäng per 90 minuter, vilket är bäst i IFK Göteborg.
När spelarna har haft normal eller hög utdelning har det också synts direkt i poängproduktionen.
Inte ens inhopparna har fått betalt
Noll mål från bänken ser först ut som ett tydligt bevis på dålig matchcoachning.
Underliggande siffrorna gör bilden mer komplicerad.
IFK:s inhoppare har tillsammans tagit 22 avslut och kommit till 15 målchanser. Dessa möjligheter motsvarar omkring 2,6 förväntade mål. Utdelningen är fortfarande noll.
Det går att diskutera vilka spelare som har bytts in och när förändringarna har gjorts. Men siffrorna visar inte en bänk som varit helt utan påverkan.
Inhopparna har kommit till tillräckligt många och tillräckligt bra möjligheter för att normalt göra två eller tre mål. De har inte gjort det. Återigen finns skillnaden främst mellan skapad möjlighet och faktiskt resultat.
Försvaret och målvaktsspelet har kostat för mycket
IFK Göteborg har släppt in 28 mål på chanser värda drygt 20. Det är närmare åtta fler insläppta mål än vad kvaliteten på motståndarnas möjligheter normalt borde ge.
Underlaget visar att Elis Bishesari har ställts inför 64 avslut på mål. Han har släppt in 28 av dem och räddat 36, vilket ger en räddningsprocent på 56,3.
Måttet för förhindrade mål ligger dessutom på minus 5,38. Det innebär att Bishesari har släppt in drygt fem mål fler än vad avsluten mot honom normalt borde ha resulterat i.
Målvaktsspelet bär därför en betydande del av ansvaret för den svaga defensiva utdelningen.
Men hela förklaringen finns inte hos Bishesari.
Underlaget visar fem misstag som direkt har lett till mål. Ytterligare fyra misstag har lett till avslut. Det innebär att en betydande del av de insläppta målen har kommit efter situationer där Blåvitt själva har gett motståndarna möjligheten.
Försvarsspelarna har alltså flera gånger försatt laget och målvakten i onödigt svåra situationer. När individuella fel kombineras med en räddningsprocent på 56,3 blir kostnaden mycket hög.
Billborn ansvarar för laguttagningen och för vilka spelare som får fortsatt förtroende. Men siffrorna visar inte främst ett lag som släpper till chanser värda 28 mål.
De visar ett försvar som har gjort för många kostsamma misstag och en målvakt som har räddat för få av avsluten han har fått på sig.
Bishesari kan inte beskyllas för samtliga insläppta mål. Men med 56,3 i räddningsprocent och minus 5,38 förhindrade mål går det inte heller att komma runt att målvaktsspelet har varit en viktig del av problemet.
Tio ramträffar visar hur små marginalerna har varit
IFK Göteborg har träffat stolpen eller ribban tio gånger på tolv matcher. Det är en ovanligt hög siffra och visar hur nära laget vid flera tillfällen har varit en helt annan utdelning.
En ramträff är inte automatiskt en missad stor målchans. Men när det händer nästan en gång per match blir det en relevant del av helhetsbilden.
Om några av dessa avslut hade gått några centimeter annorlunda hade Blåvitt kunnat ha fler mål och poäng. Prestationerna och tränaren hade varit desamma, men diskussionen kring Stefan Billborn hade sannolikt varit betydligt lugnare.
Ramträffarna kan inte användas som en ursäkt för allt. De visar däremot att skillnaden mellan IFK skapade chanser och faktiska utdelning inte bara beror på att laget har producerat ofarliga avslut.
63 hörnor utan mål är ett tydligt misslyckande
IFK Göteborg har slagit 63 hörnor utan att göra ett enda mål.
Här räcker det inte att hänvisa till otur eller små marginaler. När ett lag får så många möjligheter från samma typ av situation måste utdelningen vara bättre.
Hörnorna är också ett område där tränarstaben har ett tydligt ansvar. Varianterna, leveranserna och spelarnas uppgifter går att förbereda och träna på.
Att Blåvitt fortfarande står på noll hörnmål efter 63 försök är därför en av de tydligaste punkterna i kritiken mot Billborn och hans stab.
Det förändrar inte helhetsbilden av lagets prestationer. Men det är ett konkret område där tränarna måste leverera en förbättring.
Den rättvisa kritiken
Billborn ska inte försvaras med varje siffra.
Hörnspelet är för svagt. Noll mål på 63 försök är ett misslyckande för både spelare och tränarstab.
Hemmaresultaten är också oacceptabla. Två poäng på fem matcher är sämst i serien.
Tränarstaben måste dessutom hitta sätt att få fler spelare att bidra med mål. Heintz har gjort sex av lagets 14. Clemmensen har producerat bra under begränsad speltid, men bakom dem är utdelningen låg.
Det finns alltså områden där Billborn måste leverera förbättring.
Men ett tränarbyte bör göras när arbetet saknar riktning, när prestationerna kollapsar eller när laget konsekvent skapar mindre än sina motståndare.
Det är inte den bild siffrorna ger.
Kvällens match blir ännu ett test på Blåvitts utdelning
I kväll väntar Brommapojkarna på Gamla Ullevi.
På pappret skiljer det sex poäng mellan lagen. BP har tagit 16 poäng, medan IFK Göteborg står på tio. De underliggande siffrorna visar däremot en betydligt mindre skillnad.
Båda lagen ligger på omkring 14 förväntade poäng.
Skillnaden finns framför allt i hur chanserna har förvaltats. BP har gjort 17 mål på 127 avslut. Blåvitt har gjort 14 på 168.
Göteborg har alltså avslutat 41 gånger fler men ändå gjort tre mål färre.
Samma skillnad syns i hemma- och bortaspelet. BP har tagit elva poäng på sju bortamatcher. IFK har bara fått ihop två poäng på fem matcher på Gamla Ullevi.
Det gör kvällens möte viktigt. Blåvitt behöver inte bara en prestation som ser bra ut i underlaget. Laget behöver mål och poäng.
Billborn kan inte hänvisa till förväntade siffror hur länge som helst. Förr eller senare måste chanserna också förvandlas till resultat.
Men matchen mot BP är samtidigt ännu ett exempel på varför tränarfrågan inte bör avgöras enbart av tabellen. IFK har skapat tillräckligt mycket för att ligga högre. Det har inte varit ett lag utan möjligheter, utan ett lag som fått ovanligt lite betalt för dem.
Ansvaret stannar inte vid tränarbänken
Spelarna måste också bära sin del av ansvaret. Billborn kan välja laget, förbereda matcherna och skapa förutsättningar för att lyckas. Han kan däremot inte utföra de avgörande aktionerna i de båda straffområdena.
När chanser inte förvaltas och kostsamma misstag avgör matcher går det inte att lägga hela förklaringen på tränaren. Det är spelarna som måste se till att prestationerna till slut blir mål och poäng.
Sam Larsson och Hjörtur Hermannsson har dessutom precis anslutit. Billborn och hans tränarteam bör få arbeta vidare med en förstärkt trupp och möjligheten att få resultaten närmare prestationerna.
IFK Göteborg har tydliga problem. Hörnspelet har inte gett något, de individuella misstagen har blivit dyrbara, målvaktsspelet har varit för svagt och avsluten har gett för lite.
Siffrorna pekar däremot inte ut tränarstaben som den avgörande orsaken.
I kväll kan Blåvitt återigen skapa tillräckligt utan att få betalt. Laget kan också få den utdelning som har saknats under stora delar av säsongen.
När bollarna väl börjar sitta kommer diskussionen att förändras snabbt. Då kommer fler att inse att Stefan Billborn och hans tränarteam aldrig var IFK Göteborgs huvudproblem.
