Skulle vi idag få en liten fingervisning om det positiva AIK kunde fortsätta på den bana som egentligen började mot Häcken i cupen? Något tydligt sådant svar blev det ändå inte. Det syntes direkt att BP hade gjort läxan. Ett ganska lågt och kompakt 4-4-2 med en tydlig ambition att inte ge AIK utrymme att spela nära det egna straffområdet. Man hade utöver det ständigt två man på rubrikernas man Zadok Yohanna. När AIK satte hög press såg BP till att spela enkelt och inte låta AIK:s presspel betala sig.

Bollinnehavet i första halvlek var i stort sett helt och hållet AIK:s men med HBK-matchen färskt i minnet var det svårt att inte göra jämförelser. Förra söndagen kunde AIK mycket väl haft både 4 och 5-0 i paus, ikväll dröjde det till minut 35 innan vi såg något som ens liknade en AIK-målchans - Charlie Pavey sköt men Cavallius i BP-målet räddade ganska enkelt. Dessförinnan hade faktiskt Nordfeldt fått göra ett par fina räddningar på skott från först Hansen och sedan Isso.

Vi gick till pausvila med något av en jaha-känsla. AIK ägde som sagt bollen men nästan alla anfall självdog p g a ett bolltempo som nästan påminde om förra säsongen. Trots det spelmässiga övertaget var det motståndarna som skapade det som i alla fall liknade målchanser. Utöver de nämnda Nordfeldträddningarna så hade Ex-Bajaren Obilor Okeke ett skott utanför efter en stark egenprestation.

Andra halvleken började på samma sätt som den första slutade. AIK med bollen men BP var inte ofarliga när de stack upp. Tio minuter in i halvleken missade BP:s David Isso ett helt öppet mål efter att Nordfeldt och Pavey kolliderat p g a bristande kommunikation.

AIK fick sin första riktigt fina målchans när Yohanna visade prov på sitt häng i luften och nickade Csongvais hörna strax över. AIK såg ändå mer framåtlutat ut efter pausen då Charlie Pavey intog ett betydligt högre utgångsläge och mer liknade en yttermittfältare eller en offensiv wingback än en klassisk ytterback.

Det brukar heta att ett mål förändrar en matchbild. Ikväll var det två mål som satte lite fart på tillställningen. AIK gjorde det första efter att BP:s målvakt bjudit ut bollen till Taha Ayari, denne lade fram bollen till Yohanna som spelade i sidled till Celina som satte ledningsmålet.

En minut senare stod det 1-1. Efter ett inlägg från Pascals Simpsons son nickade Isso i stolpen och BP:s bäste spelare Kristian Hansen placerade enkelt in kvitteringen i öppet mål. Därefter växlade matchen upp. Lagen turades om att sätta tryck även om det mestadels var AIK som tryckte på.

Riveiro bytte spelare för att ytterligare få upp tempot. Ali och Ayari fick lämna plats åt Filling och Kouame. AIK trycket ökade och det var nära ledning efter en dubbelchans signerad Charlie Pavey och Johan Hove. Med kvarten kvar kom bytena som kunde - eller borde - ha avgjort matchen. Skadeförföljde Viktor Andersson och nyförvärvet Lukas Bergquist ersatte Bersant Celina och Charlie Pavey.

Viktor Andersson visade prov på ett sjukt häng i luften när han - med sin andra bolltouch - nickade in Hoves perfekta inlägg. Nu skulle väl matchens tio sista minuter bara spelas av. Nej, tiden då AIK säkert som Amen i kyrkan bevakade en ledning är förbi. Man försökte dock verkligen då Sotte byttes in mot Yohanna men det var Sotte - eller möjligen Lukas Bergquist - som olyckligt fick bollen på sig i matchens sista övertidsminut så att den styrdes och helt ställde Kribba i målet.

2-2 kändes i det läget långt ifrån logiskt. Trots att AIK inte visade upp sin bästa sida ver det ändå Gnaget som styrde och ställde under en klar majoritet av de 95 minuterna som spelades. Att tappa ledningen på övertid är i och för sig alltid surt och det kan lätt konstateras att ikväll förlorade AIK två poäng.

Spelarprestationer då? Bäst i AIK ikväll var tveklöst Dino Besirovic. Killen är överallt. Han är med där framme när laget anfaller men hinner alltid tillbaka för att agera städgumma framför den egna backlinjen när man utsätts för motattacker. Vi åskådare har en benägenhet att förföras av tekniska finesser i det offensiva spelet och det är därför viktigt att höja en spelare som alltid sätter laget för jaget och inte har några problem med att verka i det tysta.

Vidare vill jag lyfta Stanley Wilson som på några månader vuxit ut till en modern ytterback. Kenyanen är bara 19 år men agerar som om han spelat fotboll på hög nivå i ett årtionde. Han kommer rätt i defensiven, följer med och deltar i offensiven och räds inte att ta klivet in i banan och bli något av en extra central mittfältare när AIK anfaller.

Zadok Yohanna då? Vi har nog alla förförts av hans briljans den senaste månaden. Idag var Zadok bra - en assist och en andra assist skvallrar om det - även om han fick en svårare match än han haft sedan genombrottet. Bevakning av två - ibland tre - man krympte hans ytor och han tilläts sällan att komma in i offensivt läge med fart.

Det här är en verklighet som Yohanna får vänja sig vid. Inga allsvenska försvar kommer att anse sig ha råd att bjuda honom på en millimeter. Klarar han av att bemästra de svårigheter han står inför de kommande omgångarna - ja, så har vi en blivande storspelare i vårt AIK. Samtidigt måste AIK bli bättre på att utnyttja de ytor man får när motståndarna offrar så många ben på att följa Yohanna.

Fyra poäng på de två första omgångarna är okej sett till vad vi har mött. För betyget bra hade jag krävt sex. Nu väntar Kalmar och Degerfors. Vinner AIK de två har säsongen startat mycket bra. Det är först efter fyra omgångar det ska bekännas färg på riktigt då vi inom en månad ställs mot lag som Malmö, Hammarby och Djurgården - med bortamatcher mot Elfborg och Västerås insprängda emellan.

Fråga: Varför spelade inte Mujanic? Känslan är att han hade behövts för att ännu mer lyckas dyrka upp ett under långa stunder lågt stående BP-förvar.