Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider |
Formation: 4-3-3
Målvakt
- Emiliano Martinez: Unai Simon i det spanska målet hade i princip ingenting att göra, men ”Dibu” Martínez fick svettas. Flera svettiga räddningar höll Argentina kvar i matchen längre än de förtjänade . Kan inte heller lastas för målet som Ferran Torres bombar in från tre meter.
Försvarare
- Pedro Porro: Ständigt ett offensivt hot genom hela matchen och slår flera vassa inlägg. Ett av dem är det som leder fram till målet, via Nico Williams panna. Defensivt är han också stabil.
- Pau Cubarsí: Tillsammans med sin mittbackskollega är han hur stabil som helst bakåt. Rullar boll sakta men säkert för att till slut lirka upp det blåvita laget. Prövar dessutom med ett distansskott som är en av Spaniens första riktigt heta målchanser i matchen.
- Aymeric Laporte: Det är en viss överlägsenhet när man bara släppt in ett mål i hela turneringen och fortsätter på den nivån i självaste finalen. Inget att snacka om egentligen, Spaniens backlinje är fullständigt urstabil och leds av Aymeric Laporte.
- Nicolas Tagliafico: Har god kontroll på Lamine Yamal och är kanske hela Argentinas bästa spelare i den första halvleken. Kommer ofta framåt på sin vänsterkant och är den som ligger till grund för mycket av Argentinas, förvisso skrala, anfallsspel.
Tagliaficos insats lovade mer.
Mittfältare
- Rodri: Välförtjänt utsedd till turneringens bästa spelare, trots att flera världsstjärnor sprutade in mål . Men Rodri spelar med ett självklart lugn och en total kontroll, finalen är inget undantag. En fantastisk ledare och fotbollsspelare – jag blev förvånad att Luis De La Fuente bytte ut honom överhuvudtaget.
- Dani Olmo: Likt Rodri en fantastisk fotbollsspelare och en av de mest kreativa spanska spelarna offensivt. I den första halvleken är han riktigt bra, med flera vassa skarvar och framspelningar som förtjänar ett bättre öde. Drunknar lite i den andra halvleken innan han byts ut, men över 120 minuter ändå en av de bästa och mest tongivande spelarna på plan.
- Marc Cucurella: Inte lika bra som mot Frankrike, och även om han inte spelat på ett mittfält i finalen hör han hemma i final-elvan. Det är en otrolig spelare som rör sig i rätt ytor hela tiden och som är svår att komma förbi. Sett över hela turneringen en av Spaniens ljusglimtar.
Välförtjänt? Det tyckte inte VM-skribenten Robert Linde .
Anfallare
- Lamine Yamal: Poängen uteblir fortsatt för Spaniens 19-årige stjärna, men prestationerna är genomgående bra ändå. Yamal är kreativ matchen igenom och förtjänar att hyllas även fast poängen inte kommer. Bara hans blotta närvaro gör att Argentina ständigt fruktar att något oväntat ska hända. Sådant påverkar hur ett lag formerar sitt försvarsspel och ger ytor till andra skickliga spelare.
- Ferran Torres: Matchhjälte, VM-kung och målgörare . Det är klart att Spaniens stora hjälte får en plats i elvan efter finalen. Dessutom står han för ett inhopp där han tydligt visar att något är på gång. Mikel Oyarzabal kom inte alls ut till sin rätt i New Jersey, Ferran Torres desto mer.
- Nico Williams: Kanske skillnaden mellan VM-guld för Spanien och straffläggning? Det känns som att det var först när Nico Williams kom in som spanjorerna kom riktigt nära att göra mål. Ett fantastiskt inhopp och aktionen som leder fram till Torres avgörande är helt fantastisk. Svårare, viktigare och snyggare än själva målet som Ferran Torres skjuter in. Den riktiga hjälten?
Vem tycker du förtjänade en plats? Kommentera!
