Spanien vann med 1-0. Fernando Torres mål i början av den andra förläningshalvleken var inte bara snyggt, utan oerhört välförtjänt.
Att spanjorerna skulle styra och ställa i den här finalen var även argentinarna säkra på. Och så blev det. Statistiken efter 90 minuter blev en smått förnedrande indikator på var den kommande förlängningen skulle sluta i.
Hopper överger aldrig
Det vackra med fotboll är, att även på dödsbädden, kan hoppet hjälpa än.
Det hjälpte inte Argentina
Efter 90 + 15 minuter kom verkligheten ikapp. Torres strut i nättaket var lika rättvist som vackert. Spanien hade, som man säger, skrapat ihop de här chanserna. Argentinas försök att hålla nollan intakt räcke inte.
Nej, Enzos röda hjälpte inte. Men, den avgjorde inte. Spanien hade högst troligt korats till vinnare oavsett.
En okej forcering från Argentina räckte inte. Inte i närheten. Spanien är världsmästare för andra gången någonsin. Argentina missade att bli tvåfaldiga mästare i rad för tredje gången sedan 1930.
Men vad hjälper det, när Spaniens vinst var oundviklig?
