Två stjärnspäckade lag på varje position, precis som den moderna fotbollen ser ut nu för tiden.
Båda lagen har tagit sig till semifinal på liknande sätt: utan att imponera enormt, och utan att ha mött några enormt kraftfulla motståndare. Dock har Englands slutspel, med bland annat Mexiko och Norge, förstås varit tuffare.
Samtidigt har såväl Argentina som England haft höga högastanivåer, men varit ojämna och släppt in förväntasvärt få mål.
Messi vs Bellingham?
Messi, som gjort minst ett mål i varje match än så länge, utom i kvartsfinalen mot Schweiz, har varit - ännu en gång - en av argentinarnas viktigaste. Jude Bellingham, snittar själv ett mål per match, ganska exakt. Det finns därmed en väldigt viktigt duell mellan dessa spelare att beräkna in.
Men även mittfältet. Spelare för spelare kan det gå att anta viss fördel England? Kanske. Men det argentinska mittfältet, med inte minst Enzo och Mac Allister, kommer behöva sätta tempot i den här matchet. Ett England som styr tempot och bollinnehavet kommer inte hålla i 90 minuter för Albiceleste.
Kommer Julian Alvarez användas mer som en renodlad mittfälts-nia? Inte säkert, men det vore bra för Scalonis gäng. Alvarez har varit mycket effekt i sin förstapress defensivt, samt de diagonala löpningarna mellan ytterbackar och centrala försvarare.
Samtidigt kommer den cyniska delen i det argentinska landslaget passa perfekt. Det finns en felaktig bild av att det bara är klackspark och glamour från sydamerikanska landslag. Kanske inte minst tack våre decennierna av det braslilianska Jogo Bonito. Men, den bilden stämmer sällan in på Argentina. Visst, det finns absolut anfallsspel i världsklass. Men cynitet, vilja och riktigt grisspel kommer komma till nytta i en VM-semifinal. Inte minst med en spelare som Cristian Romero.
