I med- och motgång, enade står vi
Det har nog inte undgått någon i Söderort att damlagets sportchef Hammarby-legenden Arnór Smárason tvingats pausa sitt uppdrag av personliga skäl. Vad det handlar om är oklart och vi skall respektera att det inte kommuniceras utåt. I sådana här fall har det djuptliggande orsaker som inte har med sportsliga sammanhang att göra, så vi kan bara önska Arnór all välgång; tids nog kommer han säkert själv att berätta.
Hans roll tillförordnas nu Magnus Bodsgård från den fantastiska flickakademin – varav ett lag var det enda grönvita i år som gick segrande i Gothia Cup – så det finns stor kompetens. Det hela är givetvis tråkigt, men skall inte betyda något för prestationen på planen. Willam Strömberg och hans stab kommer från ett lyckat läger i småländska Kosta och lär ha finslipat behövliga detaljer inför hösten. Hammarbys nygifte tekniske chef Adrian von Heijne, nu med det tidstypiska tilläggsefternamnet Båge, deklarerar också att läget är under kontroll.
Motståndet
Återstarten går alltså av stapeln i Norrköping, staden med den södra promenad som Ulf Lundell gjorde odödlig med sin John Mayall-cover redan på 1970-talet och som Per ”Plura” Jonsson tillsammans med bandkollegerna i Eldkvarn fäst in i svensk musikhistoria. Fotbollsmässigt är traditionen sett till resultaten blytung – själv tänker jag väl mest på mina farföräldrars trädgårdsmästare i Hörnefors disponentvilla, Gunnar Nordahl – men det finns tyngd så att det räcker.
Men då talar vi herrlaget. Jag skall inte analysera deras damers vare sig historia eller prestationer hittills, men kan konstatera att våren var bedrövlig. Nu är det bottenstrid som gäller, och desperation.
Jag var ihop med en älskling från Norrköping en gång, skrev till och med en roman om henne, ”Sorgens öga”. Tove. Ibland händer det att jag fortfarande drömmer om henne. Hon gick på konstskola, var en otrolig oljemålare; jag känner fortfarande doften från paletten i hennes ateljé i Midsommarkransen. Nåväl, vi bilade dit en gång på väg till Öland, gick på just på Promenaden, tog en kaffe på Broadway. Katten Petrus var med, även han omskriven i nämnda roman. På den tiden hade Norrköping damer, men knappast ett damlag på elitnivå.
Ingenting kommer gratis
Det kommer göra ont för många lag att möta Hammarby under återstoden av säsongen, både fysiskt och mentalt, men omvänt kommer det svida i grönvita spelare att i match efter match behöva stångas mot lågt liggande försvar och samtidigt vara vaksamma för omställningar.
Det kan enkelt konstateras att vi på papperet inte har ett lika formidabelt slagkraftigt lag som för två-tre-fyra år sedan. Fattas bara annat eftersom vi – som jag har konstaterat tidigare – har tappat minst ett helt landslag (inräknat olika nationaliteter). Men vi skall också ha i minne att vi HAR gått till en Europa-final, HAR kommit två i serien och HAR tagit hem Svenska Cupen. Vi i Hammarby har blivit bortskämda; vi måste skärpa oss. Jag tycker nämligen att hösten ser ut som en godispåse all inclusive.
Någon som klagar på ”tufft spelschema”? Icke. Hammarby skall dominera bollinnehavet och se till så att vilka vi än möter får slita för brödfödans skull. Att Vilde Hasund inte är i full träning ännu skall inte spela någon som helst roll. Här skall intern revansch utkrävas efter halvdebaclet mot Piteå före uppehållet.
Förutsättningarna, vad som hänt under uppehållet
Lägret i Kosta bjöd på tropisk hetta och en förlust mot FC Nordsjaelland, och respektingivande vinst mot danska mästarna HB Köge. Resultaten är inte mycket att säga om, träning är träning, men att i en numera välbekant miljö samlas och finputsa inte bara spel utan lika mycket personliga relationer är oerhört betydelsefullt, inte minst för nyförvärv.
Hammarby har tappat Bea Sprung, vilket var väntat sett till speltid, och det återstår att se vad tappen av Vivienne Lia och framför allt målvakten Melina Loeck kommer att få för betydelse. Å andra sidan finns det bra backup på burväktarsidan i form av såväl Cajsa Andersson och Emma Holmgren, och så har vi en dam in.
På herrsidan har det i veckan som gått varit en hel del snack om rekordvärvningen av Amin Boudri, med rätta. Men i skymundan har då kommit att damerna fått ett formidabelt nyförvärv i form av Anna Walter från nämnda Nordsjaelland. Jag har inte sett startelvan för dagens match och det är väl något oklart om är med från start redan i eftermiddag, men jag har studerat henne och sticker ut min grekiska Doktor Dröm-tatuering på överarmen och hävdar att hon kommer att göra mer direkt skillnad i en guldstrid än Boudri redan i år. Oerhört starkt och smart jobbat av den sportsliga ledningen.
Platsansökan
Om ingen annan söker den utlysta tjänsten som damlagets nya materialförvaltare så gör jag det själv.
FORZA BAJEN!
