Ordförande Stefan Söderlund har klivit fram ur skuggan. Det aktiva ledarskap som så desperat har saknats på NP3 Arena har materialiserat sig i en av de mest spektakulära och meriterade tränarlösningar som fotbolls-Sverige skådat på länge. In kommer Per Joar Hansen som huvudtränare. Vid hans sida: Lars Lagerbäck, en av Nordens absolut tyngsta fotbollshjärnor genom tiderna, som kliver in som rådgivare och adjungerad i styrelsen.
För oss GIF-kremlologer är signalerna lika tydliga som de är nödvändiga. Det här är en tyst, men extremt resolut maktförskjutning.
När Per Joar Hansen i en intervju avslöjar att det var Lagerbäck – inte sportchefen Joel Cedergren – som ringde upp honom, då förstår vi. När varken sportchefen eller klubbchefen Karl Ståhl syns till vid presentationen i sociala medier, då förstår vi. Och när laget kliver ut på sin första träning under den nya eran, och sportchefen lyser med sin frånvaro medan den gamla legendariska sportchefen Urban Hagblom står vid sidlinjen – då vet vi.
Maktbalansen har skiftat. Den ifrågasatta fembackslinje som Joel Cedergren byggt hela sin fotbollsmässiga identitet kring skrotades också symboliskt nog i samma sekund som den nya tränarduon träffade spelartruppen.
Men det viktigaste beslutet som fattats under denna turbulenta vecka är ändå att skjuta den slutgiltiga utvärderingen av Joel Cedergren och Karl Ståhl på framtiden. Och jag ställer mig helt och fullt bakom det beslutet.
Varför? Därför att vi inte har tid med interna strider längre. Med futtiga nio poäng efter fjorton matcher befinner sig GIF Sundsvall i ett akut, existentiellt kristillstånd. Att fortsätta slåss om vem som bär skulden för hur vi hamnade här är en lyx vi inte har råd med. Frågan om Joel och Kalle måste bli en icke-fråga de kommande månaderna. Vi måste låta dammet lägga sig på kansliet, lägga alla personliga konflikter åt sidan och kanalisera varenda gnutta energi på en enda sak: att rädda den här föreningen.
Det ordförande Stefan Söderlund har gjort, och den kraftsamling klubben nu genomför, är det absolut bästa man kunde göra givet den brutala situationen. Nu finns det inga ursäkter kvar. Inte för spelarna på planen, inte för sponsorerna, och definitivt inte för oss supportrar.
Vi har ett berg att bestiga. Avståndet upp till säker mark känns hisnande, men med den erfarenhet, rutin och pragmatism som nu har satts i rullning på NP3 Arena är det definitivt inte omöjligt. Per Joar Hansen och Lars Lagerbäck vet hur man organiserar ett fotbollslag. De vet hur man vinner matcher under press.
Nu handlar det om oss. Det handlar om att sluta leden. Det handlar om att visa att när vår förening är hotad, då spelar vi inte harpa medan stan brinner – då tar vi tag i hinken tillsammans.
Förut frågade jag vem som har GIF Sundsvalls rygg. Svaret måste bli unisont från och med idag: Det har vi. Allihop. Spelare, ledare, sponsorer och supportrar.
Nu mobiliserar vi. Nu enas vi. Nu räddar vi Giffarna.
