Sverige är vidare till sextondelsfinal i VM. Motståndet: Frankrike.
Det räcker nästan att skriva namnen för att förstå uppgiften. Mbappé. Dembélé. Olise. Tchouaméni. Saliba. Maignan. Ett lag byggt på internationell toppkvalitet i nästan varje lagdel, med en offensiv bredd få nationer i turneringen kan matcha.
Men Frankrike är mer än en samling världsstjärnor. Det är ett lag med tydliga spelprinciper, ett lag som under gruppspelet successivt hittat fler offensiva kopplingar, och ett lag som i sina bästa stunder kan avgöra matcher på väldigt korta sekvenser.
Efter tre gruppspelsmatcher vann Frankrike sin grupp på nio poäng, tio gjorda mål och två insläppta. De har besegrat Senegal med 3–1, Irak med 3–0 och Norge med 4–1. Mot Norge exploderade Ousmane Dembélé med ett hattrick i första halvlek. Kylian Mbappé har redan varit direkt avgörande i alla deras matcher.
Känsligt läge
Frankrike kommer till mötet med Sverige som klar favorit.
Samtidigt finns ett annat besked från Frankrike-lägret som sätter matchen i ett annat ljus. Förbundskaptenen Didier Deschamps är tillbaka hos truppen efter att ha lämnat VM-lägret i samband med sin mammas bortgång, vilket gjorde att han missade 4–1-segern mot Norge.
På pressträffen var Deschamps tydlig med att frånvaron varit nödvändig både för honom personligen och för landslaget. Han beskrev situationen som mycket svår, men betonade samtidigt att han nu är tillbaka i sin roll och att det hjälper att ha huvudet upptaget av fotbollen.
Frankrike vann ändå, men inför Sverige handlar frågorna runt Les Bleus inte bara om form, kvalitet och offensiv kraft. Det handlar också om ett lag som går in i utslagsfasen med sin förbundskapten tillbaka i ett känsligt läge – och med frågan om situationen påverkar gruppen, stärker sammanhållningen eller gör ett redan fokuserat Frankrike ännu mer samlat.
Men det intressanta är inte bara att Frankrike är bra. Det intressanta är hur de är bra.
För att Sverige ska ha en chans måste man förstå vad Frankrike vill göra, var de är som farligast och vilka situationer de helst vill skapa.
Senaste lagnyheterna/trolig elva
Det finns några frågetecken runt Frankrike inför Sverige-matchen, men inget som i nuläget förändrar bilden av ett lag som väntas komma med sin starkaste stomme. Marcus Thuram har enligt Didier Deschamps ett mindre muskulärt problem och är ett osäkert kort. N’Golo Kantés situation beskrevs däremot inte som muskulär, men Deschamps öppnade för att hans belastning kan behöva anpassas inför matchen.
William Saliba är den viktigaste punkten i backlinjen. Deschamps bekräftade att mittbacken har ett ryggproblem som funnits sedan tidigare, men också att det finns ett tydligt upplägg runt honom för att minska belastningen. Saliba vilades mot Norge, tränar delvis anpassat och uppges inte vara helt hundraprocentig – men enligt Deschamps mår han bra, är kvar fullt ut i gruppen och problemet ska inte hindra honom från att spela fritt. Därför talar mycket fortfarande för att han startar i mittlåset.
Den största konkurrensen finns snarare på vänsterkanten och vänsterbacksplatsen. Bradley Barcola ser ut att ligga något före Désiré Doué i den offensiva rollen till vänster, medan Theo Hernández och Lucas Digne konkurrerar om platsen bakom honom. Centralt lutar det åt att Deschamps väljer tryggheten i Tchouaméni och Rabiot framför Manu Koné från start.
Den mest troliga elvan mot Sverige:
Maignan
Koundé – Upamecano – Saliba – Theo Hernández/Digne
Tchouaméni – Rabiot/Koné
Dembélé – Olise – Barcola/Doué
Mbappé
Frankrike har under turneringen utgått från ett 4–2–3–1 men med fria roller. På pappret är det enkelt. I praktiken är det mer flytande.
Koundé är högerback men spelar ofta mer återhållsamt än vänsterbacken även om han också gillar och har en tendens att följa med upp i anfallen när tillfällen ges. Theo Hernández, om han startar, har en betydligt mer offensiv roll. Tchouaméni är balansspelaren framför backlinjen. Bredvid honom kan Frankrike välja mer erfarenhet och positionsspel med Rabiot, eller mer löpkraft och duellspel med Manu Koné.
Framför dem finns läskigt farliga alternativ
Dembélé börjar till höger men spelar inte som en traditionell kant. Han vill kunna utmana både utåt och inåt, komma in i vänsterfotsavslut, kombinera med Olise och attackera ytan bakom ytterbacken. Olise är tia, men rör sig ofta som en fri playmaker i höger halvyta. Mbappé är nia, men dras naturligt mot vänster och söker ofta diagonala löpningar från insida till utsida.
Det gör Frankrike svårt att plocka upp. De är inte ett statiskt 4–2–3–1 där spelarna står kvar i sina zoner. De skapar oreda genom rotationer, fartväxlingar och individuella överlägen.
Med boll: Frankrike vill inte bara ha kontroll – de vill skapa isoleringar
Frankrike har haft 55,3 procent bollinnehav i snitt under VM. Det gör dem inte till ett extremt bollinnehavslag, men de har kontroll nog för att styra matchbilder. De snittar över 500 passningar per match och har 88 procents passningssäkerhet.
Det säger en del om lagets profil.
Frankrike är inte Spanien. De vill inte nödvändigtvis kväva motståndaren med långa, monotona bollinnehav. De vill flytta motståndaren tillräckligt mycket för att hitta rätt spelare i rätt yta.
Ofta handlar det om tre syften med boll:
- Få Olise rättvänd mellan linjerna.
- Isolera Dembélé eller Mbappé i en-mot-en-lägen.
- Locka upp motståndaren och sedan attackera ytan bakom.
När Frankrike bygger upp spelet börjar det ofta tryggt. Maignan är bekväm med fötterna. Saliba och Upamecano kan båda bära boll framåt. Koundé ger en stabil passningspunkt till höger. På andra sidan kan Theo Hernández trycka högre, vilket gör att Frankrike ofta får en lätt asymmetri: mer kontroll höger bak, mer hot vänster fram.
Tchouaméni håller laget ihop
Tchouaméni är central i första fasen. Han kan droppa ner mellan mittbackarna, men framför allt är han spelaren som håller laget ihop när andra spelare går framåt. Han är inte bara en bollvinnare. Han är också den som gör att Frankrike kan anfalla med många spelare utan att helt tappa sin struktur.
När bollen väl kommer högre upp på planen förändras tempot.
Då söker Frankrike gärna Olise i ytan mellan mittfält och backlinje. Om han får vända upp blir matchen farlig direkt. Han behöver inte många touch. En mottagning, en kroppsfint, en passning ut till Dembélé eller in bakom till Mbappé – och motståndaren är plötsligt i löpduell mot några av turneringens snabbaste spelare.
Det är därför ytan framför Sveriges backlinje blir så avgörande.
Högerkanten: Dembélé och Koundé
Frankrikes högerkant är kanske lagets mest intressanta spelmässiga område.
Dembélé är den stora formspelaren efter hattricket mot Norge. Hans styrka är inte bara fart. Det är oförutsägbarhet. Han kan gå både höger och vänster. Han kan attackera ytterbacken utvändigt, men också gå in i banan och avsluta. Han kan slå sista passningen, men också själv vara slutstation.
Bakom honom finns Koundé, som inte alltid bombar framåt på samma sätt som Theo Hernández. Det gör att Dembélé ofta får större frihet att stå högt och brett. Koundé fungerar mer som en säkring och en återcirkuleringspunkt.
Franska triangeln
Olise dras ofta mot samma sida. Det skapar små trianglar: Koundé bakom, Olise i halvyta, Dembélé brett. Mot lag som försvarar lågt kan Frankrike använda den triangeln för att locka ut en mittfältare eller ytterback, och sedan spela in bakom.
För Sverige är det här en av de farligaste zonerna. Om svensk vänstersida blir för passiv får Dembélé isoleringar. Om man kliver för hårt på honom öppnas yta bakom. Om man överkompenserar med centralt understöd kan Olise få fri yta.
Frankrike vill tvinga fram just den typen av beslut.
Vänstersidan: Mbappés naturliga korridor
På pappret spelar Mbappé som central forward. Men hans naturliga område är fortfarande vänster innerkanal.
Det betyder att Frankrike ofta hotar med en rörelse där vänsteryttern, vänsterbacken och Mbappé roterar runt varandra.
Om Barcola startar får Frankrike mer ren fart och djup i vänsterkorridoren. Om Doué startar får de mer kombinationsspel och mer förmåga att komma in centralt. Theo Hernández, om han spelar, ger ytterligare ett hot i överlapp och tidiga inlägg.
Det här gör Frankrikes vänstersida svår att läsa.
Mbappé har en fri roll
Ibland står Mbappé centralt och binder mittbackarna. Ibland droppar han lite och öppnar ytan bakom. Ibland drar han ut mot vänster, vilket tvingar en mittback att följa med eller lämna över till ytterbacken. Det är i de ögonblicken Frankrike blir som farligast: när motståndaren inte längre vet vem som har ansvar för vilken löpning.
Sverige måste därför försvara ytor snarare än bara spelare. Att “ta Mbappé” är ingen plan. Det går inte. Planen måste vara att stänga de ytor där han helst får bollen: vänster innerkanal, ytan bakom ytterbacken och straffområdets vänstra del där han kan avsluta med högerfoten.
Centralt: Olise som länk mellan mitten och anfallet
Michael Olise är kanske den spelare som bäst förklarar varför Frankrike ser annorlunda ut än tidigare upplagor.
Frankrike har ofta haft fart, fysik och individuell kvalitet. Med Olise får de också en tydlig kreativ länk centralt. Han kan spela som tia, men han är inte låst där. Han rör sig mot höger, droppar ibland lägre och söker ytan bakom motståndarens centrala mittfält.
Hans roll är avgörande eftersom han förbinder Frankrikes två världar: kontrollen bakom honom och explosionen framför honom.
När Olise får bollen rättvänd händer ofta en av tre saker
Antingen spelar han snabbt ut till Dembélé och skapar isolering. Eller så hittar han Mbappé i djupled. Eller så driver han själv framåt och tvingar en mittback att kliva, vilket öppnar ytan bakom.
Det gör honom till en nyckelspelare för Sverige att hantera.
Om Sverige startar i ett 5–2–3 finns risken att Olise hamnar fri bakom de två svenska mittfältarna. Därför talar mycket för att Sverige behöver tre centrala mittfältare i den defensiva strukturen. Inte för att stänga Frankrike helt, utan för att åtminstone minska antalet fria mottagningar centralt.
Frankrike kan acceptera att spela runt. Men får de spela igenom centralt blir matchen väldigt svår.
Hur Frankrike anfaller sista tredjedelen
Frankrike är inte beroende av ett enda anfallsmönster. Det är en del av problemet för motståndaren.
De kan attackera lågt försvar genom kombinationer runt straffområdet. De kan anfalla snabbt efter bollvinst. De kan spela direkt bakom backlinjen. De kan slå inlägg från vänster. De kan få Dembélé att skapa något ur nästan ingenting. Och de har Mbappé, vilket alltid förändrar hur högt en backlinje vågar stå.
I sista tredjedelen finns några återkommande mönster.
Det första är att Olise söker bollen i halvyta och spelar vidare mot kant. Det gör att Frankrike kan flytta motståndaren från centrum till sida och sedan attackera luckan som uppstår.
Byter kant snabbt
Det andra är diagonalboll mot bortre sida. Eftersom motståndare ofta överbelastar mot Dembélé eller Mbappé kan Frankrike byta kant snabbt. Deras långbollssiffror är starka: 18,7 lyckade långbollar per match med 55,4 procents träff. Det visar att de inte bara rullar kort. De kan också flytta spelet över längre avstånd med kvalitet.
Det tredje är cutbacks. Frankrike vill gärna komma ner bakom ytterbacken och spela snett bakåt, snarare än att bara slå höga inlägg. Det passar spelare som Mbappé, Olise, Dembélé och Barcola/Doué, som alla kan attackera ytor runt straffpunkten och straffområdeskanten.
Det fjärde är en individuell aktion. Det låter banalt, men mot Frankrike är det en taktisk faktor. Även när själva spelet inte leder till nått klart läge kan Dembélé eller Mbappé göra det själva.
Utan boll: inte bara offensiva stjärnor – Frankrike kan också försvara
Det är lätt att prata om Frankrike som ett offensivt lag, men defensivt har de också varit starka i gruppspelet. Två insläppta mål på tre matcher, en hållen nolla och bara 0,7 insläppta mål per match.
Grunden utan boll är oftast ett 4–4–2-liknande försvar.
Mbappé ligger kvar högre, medan Olise ofta kliver upp bredvid eller nära honom för att stänga centrala passningar. Dembélé och vänsteryttern faller ner i bredare positioner, medan Tchouaméni och Rabiot/Koné skyddar mitten.
Exploderar i rätt ögonblick
Frankrike pressar inte alltid maximalt högt under långa perioder. De kan göra det, men deras försvarsspel handlar ofta om att styra motståndaren dit de vill och sedan explodera i rätt ögonblick.
När bollen spelas ut mot kanten kan närmaste ytter, ytterback och central mittfältare låsa fast motståndaren. Då kommer pressen snabbt. Tchouaméni är viktig i andravågen. Han läser passningar, täcker ytan bakom första pressen och vinner bollar som gör att Frankrike direkt kan anfalla igen.
Det är där Sverige måste vara försiktigt.
Att spela sig ur Frankrikes kantpress kräver precision. Om Sverige tappar boll i egen uppbyggnad mot Frankrike kan matchen vända på några sekunder.
Återerövringen: Frankrikes dolda vapen
En av de viktigaste delarna i Frankrikes spel är vad som händer direkt efter bolltapp.
Eftersom laget anfaller med många tekniska spelare högt upp blir återerövringen central. Tappar Dembélé, Olise eller Barcola bollen nära straffområdet försöker Frankrike ofta vinna tillbaka den omedelbart. Då kliver Tchouaméni upp, ytterbacken trycker fram och närmaste offensiva spelare stänger passningsvägar.
Viktigt av två skäl
För det första håller Frankrike trycket. Motståndaren får svårt att andas. En rensning blir ofta bara en ny fransk attack.
För det andra skapar det bra lägen. När bollen vinns tillbaka högt är motståndaren oorganiserad. Då behöver Frankrike inte spela igenom ett samlat försvar. De kan attackera direkt.
Det är också därför Sverige måste vara extremt tydligt i första passningen efter bollvinst. Det räcker inte att “vinna bollen”. Man måste vinna bollen och sedan ta sig ur första franska trycket.
Om Sverige fastnar med felvänd spelare, eller försöker spela kort utan rätt vinklar, kommer Frankrike återvinna och skapa nya attacker.
Omställningar: Livsfarligt på tre sekunder
Frankrike är inte bara ett lag som kan dominera boll. De är också ett av världens farligaste omställningslag.
Mbappé hotar djupet direkt. Dembélé kan bära bollen 40 meter. Barcola och Doué kan attackera ytor i fart. Olise kan slå den första passningen innan försvararen hunnit ställa om kroppen.
Det här gör att även ett svenskt anfall kan bli farligt för Sverige.
Om Sverige fyller på med för många spelare och tappar boll centralt behöver Frankrike inte mycket mer än en passning för att sätta Mbappé eller Dembélé i löpning. Därför måste Sveriges offensiva balans vara bättre än den varit i vissa perioder under gruppspelet.
Frankrike vill gärna få motståndaren att tro att de har tid. Sedan byter de rytm.
Det är just rytmväxlingen som gör laget så svårt att möta. De kan spela fem ganska lugna passningar och sedan plötsligt accelerera med två spelare som springer snabbare än nästan alla andra på planen.
Svagheterna: balans, ytor bakom ytterback och perioder av bekvämlighet
Frankrike är starkt, men inte osårbart.
Det är också något Deschamps själv var inne på inför Sverige-matchen. Frankrike har gjort tio mål och kunde enligt förbundskaptenen ha gjort ännu fler, men han medgav samtidigt att laget släppt till lite för många situationer. Det är där svenskarnas hopp finns: inte i att Frankrike saknar kvalitet, utan i att deras offensiva kraft ibland kan lämna ytor bakom sig.
Den största taktiska svagheten kommer från samma sak som gör dem farliga och det är att de anfaller med många spelare och mycket fart.
När ytterbackarna kliver, när Olise rör sig högt, när Dembélé och vänsteryttern står brett och Mbappé söker djup, blir Tchouaméni och hans mittfältspartner väldigt viktiga. Om de inte hinner täcka bakom första vågen kan det uppstå stora ytor centralt och bakom ytterbackarna.
Det är framför allt bakom fransk vänsterback Sverige kan hitta något. Om Theo Hernández startar kommer han ge Frankrike mer offensiv kraft, men också lämna en korridor bakom sig. Den ytan måste Sverige kunna attackera snabbt.
Kan ibland bli nonchalanta
En annan svaghet är att Frankrike ibland kan bli för bekvämt. Mot Norge hade de perioder där matchen redan kändes avgjord, men där Norge ändå hittade ytor. Det är ingen enorm svaghet, men det visar att Frankrike inte är ett lag som försvarar varje minut med samma låga riskprofil som exempelvis ett mer cyniskt lag.
De vill framåt. De vill avgöra. De vill spela med stjärnornas frihet. Det ger motståndaren vissa möjligheter.
Men det kräver att motståndaren är tillräckligt snabb och noggrann när lägena väl kommer. Då kan Frankrike straffas för de sekunder av okoncentration och viss nonchalans som ibland dyker upp.
Deschamps mer försiktig än franska medier
Mot Sverige lär Frankrike vilja ta initiativ direkt.
De kommer sannolikt försöka trycka ner Sverige, flytta bollen från sida till sida och tidigt testa Sveriges backlinje med löpningar bakom. Utan Isak Hien tappar Sverige en viktig försvarsspelare, vilket gör den franska djupledshotet ännu mer relevant. Frankrike kommer troligen se Sveriges offensiv som farlig men hanterbar.
Till skillnad från den mer självsäkra tonen i delar av fransk media var Deschamps mer försiktig. Han lyfte Sveriges atletiska profil, farten längst fram och hotet från fasta situationer och långa inkast. Det är en påminnelse om att Frankrike må vara klar favorit, men att deras egen förbundskapten inte vill att spelarna behandlar matchen som en formalitet.
"Bör vara en formalitet"
Tonen från franskt mediehåll är dock annorlunda. I franska medier och tv-paneler främst i tidningen L'Équipe framställs Sverige som en mer gynnsam lottning än som ett motstånd som skrämmer Les Bleus, med särskilt fokus på Sveriges defensiva problem.
De säger att Sverige har den svagaste defensiven bland lagen som tagit sig vidare, med sju insläppta mål. De nämner också Hien-tappet och att det inte förbättrar Sveriges läge. Frankrike ska enligt tidningsjätten L'Équipe inte behöva darra inför matchen. Les Bleus förväntas “köra över” Sverige och att matchen bör vara en formalitet.
L'Équipe: Isak och Gyökeres ser starka ut “på pappret”
Samt diskuteras frågetecknen kring hur Alexander Isak och Viktor Gyökeres egentligen ska fungera tillsammans. De säger att Isak och Gyökeres ser starka ut “på pappret”, men att duon inte riktigt fungerar tillsammans på planen. De hänvisar också till att Potter fortfarande verkar leta efter rätt sätt att använda dem med och utan boll.
Elanga lyfts som den svenska spelare som kanske kan oroa Frankrike mest, framför allt med sin fart på kanten.
Det är relevant för matchbilden. Inte för att Frankrike saknar respekt, utan för att det förstärker en möjlig fallgrop. För om Frankrike börjar se matchen som en formalitet, finns också risken att de lämnar den där lilla öppningen som utslagsmatcher ibland lever på. Deras största fiende kan just vara om det går in i matchen med att underskatta svenskarna på tok för mycket.
Frankrike kommer att ställa många olika frågor till den svenska backlinjen
Därför är det troligt att Frankrike kommer försöka attackera just de svenska beslutsytorna.
Kan man dra ut en svensk mittback? Kan man få wingbacken att kliva för tidigt? Kan man få Sveriges centrala mittfält att tappa Olise? Kan man skapa en löpduell mellan Mbappé och en svensk försvarare i felvänd position?
Det är sådana frågor Frankrike kommer ställa på planen om och om igen.
Vad Sverige måste förstå
Sverige kommer inte kunna neutralisera Frankrike genom att bara “jobba hårt”. Det krävs mer än så.
Man måste förstå rytmen i Frankrikes spel. När de rullar tryggt i backlinjen är det inte alltid läge att pressa. När bollen går in till Olise är det däremot kris om han får vända upp. När Dembélé får bollen brett måste understödet vara rätt, men inte så aggressivt att han kan spela förbi två spelare. När Mbappé drar ut vänster får mittbacken inte följa med huvudlöst och öppna centralt.
Sverige måste försvara med struktur, inte bara intensitet
Med boll måste Sverige vara mer direkt. Frankrike är för bra i återerövringen för att Sverige ska kunna tveka i första passningen. Det svenska hoppet ligger i snabba attacker bakom franska ytterbackar, fasta situationer och sekvenser där Isak eller Gyökeres kan hålla undan sin försvarare tillräckligt länge för att få upp laget.
Men huvud uppgiften är tydlig , för ska Sverige chocka världen och slå ut Frankrike måste de först och främst hitta ett sätt att hantera fransmännens offensiva vapen.
Analysrummet säger: Frankrike 2–1 Sverige
Frankrike är ett av VM:s mest kompletta lag.
De har kontroll i uppbyggnaden, fart på kanterna, kreativa spelare centralt, världens kanske mest skrämmande djupledshot längst fram och tillräckligt mycket fysisk kvalitet bakom bollen för att inte bara bli ett rent showlag.
Sveriges chans ligger inte i att vara bättre än Frankrike över 90 minuter. Sveriges chans ligger i att göra Frankrike obekvämt. Få dem i obalans och frustrerade. Stänga centralt. Ta bort Olise. Inte ge Mbappé djup. Inte låta Dembélé spela en-mot-en för ofta. Och när bollen väl vinns, spela framåt direkt.
Det är mycket som måste sitta. Frankrike är favorit av en anledning.
Men det finns alltid ett MEN i utslagsmatcher. Och Sveriges MEN finns i ytorna bakom Frankrikes offensiva ytterbackar, i de korta perioderna av fransk bekvämlighet och i den svenska spetsen längst fram.
Analysrummet säger därför : Frankrike 2–1 Sverige
Frankrike–Sverige spelas ikväll klockan 23.00
