Från kvalsuccé till osäkerhet
I samband med lottningen till VM 1970, när Brasilien ställdes mot Tjeckoslovakien,Rumänien samt de regerande världsmästarna England så uttalade sig en allt mer pressad Joao Saldanha om att de med de största kunskaperna inom brottning och boxning hade störst chans att gå vidare. Denna farhåga hade fått Saldanha att frångå delar av det lag som hade tagit Brasilien till VM. Bland annat så testades den unge målvakten Emerson Leao istället för den målvakt som tagit Brasilien genom kvalet, nämligen Felix. Den robuste försvararen Marco Antonio var en annan som kallades in månaderna före VM.
Vetenskapens intåg i Seleção
CBD hade tidigare haft för vana att luta sig mot gamla hjältar för att lösa problem och det blev så även denna gång. Mario Zagallo, världsmästare 1958 och 1962 fick budet och den gamle vänsteryttern tackade ja.
Det andra problemet, nämligen brassarnas fysiska status och kapacitet att stå emot hårdföra europeiska försvarare hade man redan under slutet av Saldanhas tid adresserat. Mannen som hade fått uppdraget var Claudio Coutinho, kapten i det brasilianska artilleriet och utbildad fysiolog. Coutinho hade tillbringat delar av 1968 i USA. Han hade först rest som brasiliansk representant till en världskongress i fysiologi. Han blev där närmare bekant med professor Kenneth H Cooper som var upphovsmannen till det världsberömda Coopertestet. Det innebar att man skulle löpa i 12 minuter och se hur långt man kom. Man skulle sen underkasta sig hård fysisk träning för att successivt förbättra sig på testet. Coutinho bjöds av Cooper in till NASA Human Stress Laboratory där han fick ta del av fysiska träningsprogrammen som astronauter fick genomgå.
Myter möter fysiologi
Tillbaka i Brasilien så fick Coutinho, nu under Zagallos ledning, fria händer att ansvara för lagets fysiska träning in mot VM. Detta möttes inledningsvis av stor skepsis och det var framförallt de mest rutinerade spelarna som Pelé, Gerson och Carlos Alberto som klagade. Mittfältsgeniet Gerson var den som protesterade högst. Denne Gerson rökte ett paket cigaretter om dagen och såg framför sig att han kanske skulle tappa sin plats om han inte klarade av dessa tester. Oron handlade utöver detta om att man befarade att all den hårda träningen skulle gå ut över smidighet och kreativitet.
Flykten till Guanajuato
När det politiska kaoset hade lagt sig och tränarbytet var implementerat så var det då dags att ge sig av mot Mexiko. Man anlände den 1 maj, ganska precis en månad före premiären och man bosatte sig i den lilla staden Guanajuato, som låg på ca 2000 meters höjd. Målet var att slippa undan hysterisk brasiliansk press samt yttre påverkan från militärjuntan.
Tillsammans med Coutinho förvandlade Zagallo hotellet i Guanajuato till något som påminde om en korsning mellan militärförläggning, forskningslaboratorium och elitidrottsakademi. Man mätte spelarna in i minsta detalj och man såg till att designa om kragarna på matchtröjorna så att de inte skulle samla upp svett och tynga ner spelarna. Utöver den materiella delen så såg man till att införa extrem diet och hygien. Man flög in all mat och till och med dricksvatten för att minska risken för den beryktade mexikanska magsjukan “Montezumas hämnd”
Mannen som rökte under Coopertestet
Sakta men säkert skulle Coutinho och hans team vinna över spelarna. Med hårda bevis på hur syreupptagningsförmågan ökade samt hur de själva, när de anlände till Mexiko, kände skillnaden i sin egen fysiska ork på den höga höjden, ökade acceptansen. Den som blev avgörande för omsvängningen var Gerson. Det taktiska mittfältsgeniet hade inte bara visat skepsis utan även rent förakt mot Coutinho, då han mitt under ett Coopertest stannat och rökt en cigarett för att demonstrera mot “Nasa-metoderna”. Istället för att straffa Gerson valde Coutinho att visa siffror på att träningen gav resultat och på så sätt vinna över honom. Det som blev den direkt avgörande faktorn för att Gersón vände var att hans kroniska muskelskador som han dragits med under våren avhjälptes med hjälp av ett fysiologiskt rehabprogram,konstruerat av Coutinho och hans team.
Framme i maj 1970 var Gersons muskelskador ett minne blott. Inte nog med detta, han insåg nu att han med hjälp av Coutinhos intervallträning kunde springa 90 minuter på 2000 meters höjd-trots sina rökvanor. Han skulle, mot slutet, av lägret bli en av dem som såg till att de yngre skötte den hårda träningen.
Redo för Mexiko
När juni månad närmade sig hade mycket förändrats. Det brasilianska landslag som hade lämnat England 1966 som ett stukat och ifrågasatt mästarlag var nu något helt annat. De politiska striderna kring João Saldanha var över. Pelé hade återvänt. Mario Zagallo hade tagit över rodret och Claudio Coutinhos vetenskapliga metoder hade förvandlat ett skeptiskt spelarkollektiv till ett av de bäst förberedda landslagen i turneringen.
Det fanns fortfarande frågetecken. Kunde Pelé fortfarande dominera på den allra högsta nivån? Hade brassarna verkligen hittat ett svar på Europas fysik och cynism? Och skulle alla de offensiva stjärnorna kunna samsas i samma lag?
Men en sak stod klar. Brasilien anlände inte till Mexiko som favoriter därför att de hade vunnit VM tidigare. De anlände som favoriter därför att de under fyra år hade tvingats ompröva nästan allt de trodde sig veta om fotboll.
Nu återstod bara att se om teorierna fungerade i praktiken.
Nästa anhalt: Guadalajara, den 3 juni 1970. Där väntade Tjeckoslovakien och början på ett av fotbollshistoriens mest omtalade världsmästerskap.
