Allt om VM 2026: | Alla grupper | Spelschema | TV-tider |
Nederländerna går in i mötet med Sverige med både kvalitet och frågetecken. Förbundskaptenen Ronald Koemans lag har ett av Grupp F:s mest namnstarka lag, men 2–2 mot Japan visade att Nederländerna fortfarande har problem att kontrollera en match över 90 minuter. De ledde två gånger, skapade tillräckligt för att vinna, men tappade ändå poäng efter att ha blivit för passiva i avgörande skeden.
Inför Sverige handlar därför Nederländernas match inte bara om att ta tre poäng. Det handlar om att bevisa att de kan omsätta spelmässig kontroll i faktisk matchkontroll. Sverige kommer med självförtroende efter 5–1 mot Tunisien, medan Nederländerna redan har press på sig i gruppen. Det gör mötet i Houston till ett taktiskt test av Koemans idé, spelarnas disciplin och lagets förmåga att hantera ett fysiskt starkt svenskt anfall.
Läget i Grupp F
Sverige toppar Grupp F med tre poäng efter 5–1-segern mot Tunisien. Nederländerna står på en poäng efter 2–2 mot Japan, samma poäng som Japan, medan Tunisien är utan poäng.
För Nederländerna är läget pressat, men inte desperat. En seger mot Sverige skulle ge Koemans lag kontroll inför avslutningen mot Tunisien den 26 juni. Ett kryss håller dem kvar i racet, men lämnar dem mer beroende av sista omgången. En förlust skulle däremot göra gruppen betydligt mer obekväm, särskilt om Japan samtidigt gör jobbet mot Tunisien.
Det är därför Sverige-matchen blir ett test av Nederländernas balans. De behöver ta initiativ och spela för tre poäng, men utan att bli naiva och ge Sverige omställningsytor. Samtidigt får de inte hamna i samma försiktighet som mot Japan, där de föll för lågt när matchen skulle stängas.
Den bilden bekräftades också av Cody Gakpo på pressträffen igår. Han var tydlig med att Nederländerna går in för att vinna, men också med att laget måste fokusera på sitt eget spel och de detaljer som behöver förbättras. Sveriges storseger mot Tunisien respekteras, men den förändrar inte utgångspunkten att Nederländerna måste höja nivån själva.
Historisk bakgrund
Nederländerna är ett av världsfotbollens mest meriterade landslag utan att ha vunnit VM. De har varit finalister tre gånger, bland annat 2010, slutade trea 2014 och åkte ut i kvartsfinal 2022. Deras identitet bygger på teknisk kvalitet, starka mittfältare och taktisk flexibilitet, men deras historia innehåller också matcher där kontroll inte blivit resultat.
Mot Sverige har Nederländerna historiskt övertag. På 25 tidigare möten har Nederländerna vunnit 12 gånger och förlorat 8. Det här blir bara andra VM-mötet mellan nationerna. Det första kom 1974 och slutade 0–0, innan Nederländerna senare nådde final.
Historiken säger att Nederländerna ofta har haft högre individuell kvalitet, men också att Sverige sällan är en enkel motståndare. Sverige är traditionellt känt för att kunna göra matcher fysiska, disciplinerade och obekväma för lag som vill dominera bollen i mästerskap.
Senaste lagnyheterna
Nederländerna kommer till matchen med ett rapporterat avbräck. Quinten Timber missar gruppspelsmötet med Sverige efter att ha ådragit sig en lätt hjärnskakning på träning under torsdagen. Det förändrar framför allt Koemans alternativ från bänken, snarare än den förväntade startelvan, eftersom Timber var inhoppare i premiären mot Japan.
Memphis Depay är fortsatt ett frågetecken i startelvan. Nederländernas främste målskytt genom tiderna har haft lårproblem och fick börja på bänken i 2–2-matchen mot Japan. Koeman har beskrivit honom som nära full matchform, men mycket talar fortfarande för att Donyell Malen får förtroendet centralt i anfallet, med Depay som ett möjligt offensivt vapen senare i matchen.
I övrigt väntas Nederländerna inte göra några större förändringar. Bart Verbruggen bör fortsätta i mål, med Virgil van Dijk som ledare i backlinjen. Frenkie de Jong, Ryan Gravenberch och Tijjani Reijnders väntas bära mittfältet, medan Crysencio Summervilles mål mot Japan stärker hans chans att behålla platsen till höger i anfallet. Cody Gakpo väntas starta till vänster.
Trolig nederländsk startelva:
Verbruggen
Van de Ven, Van Dijk, Van Hecke, Dumfries
Reijnders, De Jong, Gravenberch
Gakpo, Malen, Summerville
Grundsystemet: 4-3-3 som förändras i matchens olika faser
Nederländerna utgår från 4-3-3. I grundformationen finns en backfyra, ett tremannamittfält och en fronttrio. Men Nederländerna är inte ett statiskt 4-3-3-lag. Deras struktur ändras beroende på om de har boll, försvarar eller befinner sig i omställning.
I grundläget har Dumfries högerbacksrollen, Van Dijk och Van Hecke spelar centralt, och Van de Ven finns till vänster. På mittfältet är De Jong den centrala referenspunkten, med Reijnders och Gravenberch runt honom. Framåt håller Gakpo vänsterkanten, Summerville högerkanten och Malen den centrala anfallsrollen.
Med boll kan formen bli mer asymmetrisk. Dumfries kan gå högt på högerkanten, Summerville kan flytta in eller hålla bredd, Gakpo kan komma in från vänster, och De Jong kan droppa nära backlinjen för att starta uppspelen. I vissa sekvenser kan Nederländerna se ut som ett 2-3-5, 3-2-5 eller en mer flytande 2-1-4-3-struktur beroende på hur högt ytterbackarna kliver.
Utan boll kan De Jong falla ned och skapa en fembackslinje. Mot Japan användes detta för att neutralisera Japans spelare mellan linjerna. Mot Sverige kan samma idé bli aktuell om Koeman vill få fler kroppar centralt mot Isak och Gyökeres.
Med boll: hur Nederländerna vill skapa övertag
Nederländernas bollinnehav handlar inte bara om att hålla bollen. Syftet är att flytta motståndaren, skapa rättvända mottagningar centralt och sedan accelerera genom kanterna eller halvrummen.
Den viktigaste spelaren i första fasen är De Jong. Han erbjuder mittbackarna en trygg passningsväg och kan styra spelet med små justeringar i kroppsställning, tempo och passningsval. Om Sverige låter honom ta emot ostört kan han hitta rätt sida av planen innan svensk press hinner sätta sig.
Framför honom blir Gravenberch och Reijnders centrala på olika sätt. Gravenberch är mer explosiv i progressionen. Han kan bära boll, hitta sista eller näst sista passningen och förändra anfallstempot. Reijnders ger rörelse, stöd och förmåga att dyka upp i ytor bakom motståndarens mittfält.
Högerkanten är en tydlig anfallsväg
Den nederländska högerkanten är en tydlig anfallsväg. Summerville kan stå högt och brett, medan Dumfries kan fylla på bakom eller runt honom. Detta skapar ett beslut för Sveriges vänstersida: kliver man på Summerville riskerar man ytan bakom, men sjunker man får han möjlighet att vända inåt och avsluta.
På vänstersidan fungerar Gakpo annorlunda. Han kan hålla bredd, men är farligast när han rör sig in i banan och blir avslutare eller kombinationsspelare. Bakom honom kan Van de Ven ge understöd, även om hans offensiva roll inte är lika naturligt aggressiv som Dumfries på högerkanten.
Den centrala anfallaren Malen behöver inte dominera fysiskt för att vara farlig. Hans värde ligger i rörelse, tajming och förmågan att attackera luckor när mittbackar blir upptagna av andra löpningar. Mot Japan hotade han tidigt och tvingade fram räddningar, vilket visar att han kan skapa problem även utan långa perioder av bollkontakt.
Gakpo betonade själv på presskonferensen att Nederländerna behöver bli bättre på att skapa ytor mot låga försvar. Mot Japan tyckte han att laget kunde ha stått bättre positionellt för att öppna upp fler ytor, och mot Sverige kan samma detalj bli viktig. Sverige spelade med fem backar mot Tunisien, något Gakpo själv lyfte fram, och om Potter väljer en liknande struktur igen måste Nederländerna hitta bättre positioner mellan och bakom Sveriges linjer.
Utan boll: kompakt form men risk för passivitet
Utan boll vill Nederländerna skydda centrala ytor. Mot Japan kunde de falla in i en 5-4-1-liknande struktur, där De Jong sjönk ned i backlinjen. Tanken var att få fler spelare i sista linjen och bättre kontroll på motståndarnas rörelser mellan mittbackarna.
Problemet är att Nederländerna ibland blir för passiva när de försvarar lägre. De kan ha många spelare nära eget straffområde, men om pressen på bollhållaren saknas får motståndaren tid att slå inlägg, hitta andrabollar eller flytta bollen till bättre vinkel.
Det var exakt vad som hände mot Japan i slutet. Nederländerna ledde med 2–1, försökte stänga matchen, men tappade territorium. Japan fick tryck, vann hörna och kvitterade. Det var inte ett problem med individuell kvalitet, utan med kollektiv matchkontroll.
Mot Sverige kan detta bli ännu farligare. Sverige har mer tydlig boxkraft än Japan. Isak och Gyökeres kan attackera olika ytor, mittbackarna kan fylla på vid fasta situationer och laget kan skapa tryck genom inlägg och andrabollar. Om Nederländerna sjunker för lågt riskerar de att hamna i en matchbild som passar Sverige.
De Jong: spelaren som avgör rytmen
Frenkie de Jong är Nederländernas viktigaste strukturella spelare. Han är inte alltid den som får rubrikerna, men han styr hur laget rör sig. När han är rättvänd får Nederländerna lugn, riktning och kontroll.
Mot Sverige blir frågan hur mycket frihet han får. Om Sverige pressar honom direkt kan han spela sig ur pressen om vinklarna runt honom är öppna. Om Sverige istället skär av passningsvägarna mot Gravenberch och Reijnders kan De Jong tvingas spela sidled eller bakåt.
Koeman måste också balansera hans roll. Om De Jong faller för lågt för ofta får Nederländerna stabilitet i uppbyggnaden, men kan tappa närvaro centralt högre upp. Om han stannar för högt kan backlinjen bli mer utsatt när Sverige pressar eller ställer om.
Det bästa Nederländerna kan få är De Jong framför mittbackarna, med tillräcklig tid att vända och tillräckligt många spelare framför sig i rörelse. Då blir han motorn i allt.
Gravenberch: tempoväxlaren
Ryan Gravenberch var Nederländernas mest avgörande spelare mot Japan. Han stod för båda assisten och visade varför han är så viktig i Koemans mittfält. Hans främsta egenskap i det här laget är inte bara teknik eller fysik, utan förmågan att öka tempot i rätt sekund.
Vid Van Dijks mål kom hans kvalitet i andrafasen efter en fast situation. Vid Summervilles mål hittade han rätt passning i en snabbare sekvens där Japan inte hann återställa sitt block.
Mot Sverige behöver Nederländerna samma typ av acceleration. Svensk defensiv kan vara stark när den får stå samlad, men svårare att hantera när bolltempo och löpningar kommer samtidigt. Gravenberch blir därför nyckeln mellan kontrollerat possession-spel och verkligt genombrottshot.
Om Sverige lyckas låsa honom blir Nederländerna mer beroende av långsam bollcirkulation. Om han får vända upp mellan linjerna kan han ge Nederländerna den fart som krävs för att skapa chanser.
Reijnders: spelaren mellan ytorna
Tijjani Reijnders har en mer subtil roll än De Jong och Gravenberch, men han är viktig för balansen. Han kan röra sig mellan linjerna, erbjuda stöd centralt och dyka upp bakom motståndarens mittfält.
I ett med-boll-scenario kan han hamna närmare Malen, som en spelare i ytan bakom Sveriges mittfält. Det ger Nederländerna en extra mottagare centralt och kan tvinga svenska mittbackar att välja mellan att kliva eller stanna.
Samtidigt måste Reijnders ta defensivt ansvar. Om han kliver högt samtidigt som Dumfries och Van de Ven går upp på kanterna kan Nederländerna bli sårbara vid bolltapp. Hans match handlar därför om balans: vara tillräckligt offensiv för att ge Nederländerna hot, men tillräckligt disciplinerad för att skydda De Jong och backlinjen.
Dumfries och Summerville: högerkanten som kan avgöra matchen
Nederländernas högerkant är kanske lagets tydligaste offensiva vapen. Dumfries och Summerville kan skapa flera typer av överlägen.
Summerville är farlig när han får bollen högt på kanten och kan utmana en mot en. Hans mål mot Japan visade att han inte behöver ett jätteläge. Han behöver bara en meter, en försvarare som backar och en vinkel för vänsterfoten.
Dumfries ger en annan dimension. Han kan komma bakom Summerville, fylla på i halvrummet eller attackera bortre ytan som en extra forward. När Nederländerna flyttar bollen från vänster till höger kan Dumfries plötsligt bli ett målhot i boxen.
För Sverige blir det här en svår försvarsfråga. Om vänsterbacken kliver på Summerville öppnas ytan bakom. Om yttern inte följer Dumfries riskerar Nederländerna att skapa två-mot-en. Om mittfältet hjälper ut för mycket kan ytan centralt öppnas för Gravenberch eller Reijnders.
Det är därför Nederländerna sannolikt kommer söka mycket av sin spets på den sidan.
Gakpo och Van de Ven: vänstersidan som balans och hot
På motsatt kant ger Gakpo Nederländerna en annan typ av hot. Han kan vara bred, men är farligast när han går in i banan och attackerar ytan mellan ytterback och mittback. Han kan avsluta, kombinera och dra försvarare ur position.
Frågan är om han kan göra det med tillräcklig variation. Kritiken efter Japan-matchen handlade delvis om att Gakpo kan bli för förutsägbar när han hela tiden söker samma mönster: komma in från vänster och avsluta. När det fungerar är han ett tydligt hot, men när motståndaren läser rörelsen tidigt kan han styras bort från centrala ytor.
Behöver blanda sitt spel mer
Mot Sverige behöver han därför blanda sitt spel mer. Ibland måste han hålla bredd, ibland attackera bakom ytterbacken och ibland kombinera kortare med Reijnders eller Van de Ven. Om han bara blir en spelare som skär in och skjuter gör han Sveriges försvarsarbete enklare. Om han varierar sin positionering kan han bli den motvikt som hindrar Nederländerna från att bli för beroende av högerkanten.
Van de Ven bakom honom ger mer defensiv säkerhet än ren kreativitet. Hans fart gör att Nederländerna kan våga stå högre, eftersom han kan täcka stora ytor vid omställningar. Samtidigt kan han flytta upp för att ge Gakpo stöd och hålla Sveriges högersida upptagen.
Den här kanten är inte lika explosiv i kombinationsspelet som Dumfries/Summerville, men den är viktig för att Nederländerna inte ska bli för ensidigt. Om Sverige överbelastar mot Nederländerna högerkant måste Gakpo vara redo att straffa spelvändningar.
Van Dijk och Van Hecke: två mittbackar med stort ansvar
Virgil van Dijk är fortfarande Nederländernas defensiva ledare. Han är stark i luften, lugn i positionsspelet och ett stort hot på fasta situationer. Hans nickmål mot Japan visade hur farlig han är när han får attackera bollen med fart.
Bredvid honom ger Van Hecke duellspel och aggressivitet. Tillsammans måste de hantera Sveriges anfallspar, vilket kan bli matchens mest avgörande kamp. Isak och Gyökeres rör sig inte på samma sätt. Isak kan droppa, kombinera och hitta ytor mellan linjerna. Gyökeres kan attackera direkt, bära boll och skapa kraftdueller.
Nederländernas mittbackar måste undvika att bli för man-man orienterade. Om en av dem följer en svensk forward för långt öppnas luckan bakom. Om de faller för tidigt kan Sverige få rättvända spelare framför backlinjen. Lösningen ligger i överlämningar, kommunikation och stöd från De Jong.
Verbruggen: viktigare än bara sista utpost
Bart Verbruggen kommer att behöva hantera en annan typ av hot mot Sverige än mot Japan. Japan skapade genom rörelse, kombinationer och tekniskt finurliga situationer. Sverige kan skapa mer direkt genom inlägg, nickdueller och tryck i boxen.
Det betyder att Verbruggen måste vara tydlig i luftrummet. Han behöver kommunicera, styra backlinjen och agera beslutsamt när bollen kommer in mellan målvakt och försvar.
Vid Japans sena kvittering fanns frågetecken kring hans agerande. Mot Sverige får Nederländerna inte bjuda på samma osäkerhet. Om Sverige märker att Verbruggen tvekar kommer de fylla boxen och söka bollar mot ytor där han måste fatta snabba beslut.
Fasta situationer: största vapnet och största varningen
Fasta situationer kan bli avgörande åt båda håll.
Det finns dessutom en svensk detalj som Nederländerna lär titta på. Sverige gjorde mycket rätt mot Tunisien, men släppte ändå in ett mål på fast situation precis före paus. För Koeman är det en tydlig signal: även om Sverige är fysiskt starkt finns det något att attackera i markeringsspelet och i ytorna runt första och andra bollen.
Offensivt är Nederländerna mycket farliga. Van Dijk är huvudhotet, men även Van Hecke, Dumfries och Van de Ven ger längd och kraft. Gravenberch visade mot Japan att Nederländerna också kan vara farliga i andrafasen, när första bollen rensas men laget får en ny chans att leverera.
Defensivt finns däremot en varning. Trots flera stora spelare på planen släppte Nederländerna in Japans kvittering på hörna. Problemet var inte fysisk kapacitet, utan reaktion. När första duellen inte vanns stannade för många upp.
Mot Sverige kan ett sådant misstag bli ännu dyrare. Sverige har spelare som kan attackera första boll, andra boll och bortre ytan. Därför måste Nederländerna vara lika fokuserat efter första kontakten som före den.
Matchcoachningen är Koemans viktigaste test
Ronald Koemans största utmaning är inte nödvändigtvis startelvan, utan hur han styr matchen när den förändras.
Mot Japan blev hans defensiva justeringar omdiskuterade. När Nederländerna ledde med 2–1 försökte de stänga matchen, men effekten blev att Japan fick mer tryck. Att sätta in extra defensiv kraft hjälper inte om laget samtidigt tappar press på bollhållaren.
Det var inte bara den defensiva intentionen som väckte frågor, utan också vilka spelare som togs av. Summerville hade precis gjort mål och varit ett av lagets tydligaste hot, men byttes ändå ut kort därefter. Gravenberch, som stod för två assist och gav Nederländerna acceleration i anfallsspelet, plockades också av när Koeman ville skydda ledningen.
Blev passiva efter bytena
Det skapade en tydlig effekt: Nederländerna tappade inte bara spelare, de tappade framåtdriv. Japan kunde kliva högre, vinna territorium och till slut skapa den sena situationen som gav 2–2. Mot Sverige blir samma beslut ännu känsligare, eftersom Isak och Gyökeres kan straffa ett lågt och passivt försvar snabbare och mer fysiskt än Japan gjorde.
Frågorna om slutskedet mot Japan lever dessutom vidare i det nederländska lägret. På presskonferensen pekade Gakpo också på att spelarna står bakom Koemans beslut, men själva diskussionen säger något om läget. När Nederländerna föll lägre, tappade initiativet och inte lyckades stänga matchen blev matchcoachningen en naturlig del av eftersnacket. Mot Sverige kommer därför Koemans beslut från bänken att hamna under ännu större granskning.
Mot Sverige måste Koeman undvika att låta laget bli för lågt vid ledning. Ett passivt Nederländerna ger Sverige precis det de vill ha: inlägg, dueller, fasta situationer och andra bollar.
Depay kan bli ett viktigt offensivt vapen från bänken. Koopmeiners kan ge energi och kontroll centralt. Aké kan ge defensiv trygghet. Men bytena måste förstärka lagets balans, inte bara skydda ett resultat.
Den största frågan är därför inte elvan, utan matchcoachningen. Hur länge väntar Koeman med Depay? När använder han Koopmeiners? Vågar han hålla offensiv balans om Nederländerna leder? Eller väljer han återigen en mer defensiv justering?
Sveriges största hotbild = Alexander Isak och Viktor Gyökeres
Det som gör Sverige extra intressant för Nederländerna är inte bara 5–1-segern mot Tunisien, utan hur hotet såg ut. Graham Potters lag har en tydlig offensiv struktur med Alexander Isak och Viktor Gyökeres som fronttvåa. I modern landslagsfotboll är det relativt ovanligt att se två så tydliga centrala anfallare tillsammans, och just därför blir Sverige ett annorlunda test för Nederländerna.
Isak kan droppa ned, kombinera och hitta ytor mellan linjerna. Gyökeres kan attackera direkt, hålla i bollen, dra med sig mittbackar och skapa kraftdueller. Tillsammans tvingar de Van Dijk och Van Hecke att fatta svåra beslut. Om en mittback kliver efter Isak kan ytan bakom öppnas. Om backlinjen faller för tidigt kan Sverige få rättvända spelare framför den.
Det här skiljer sig från Japan-matchen. Japan prövade Nederländerna med rörlighet, rotationer och tekniska mellanrumspositioner. Sverige kommer i större utsträckning pröva dem med kraft, direkthet och två forwards som kan attackera samma backlinje från olika vinklar.
En annan detalj är Yasin Ayari. Efter två mål mot Tunisien kan Nederländerna inte bara fokusera på Isak och Gyökeres. Om De Jong, Gravenberch och Reijnders tappar kontroll över ytan framför backlinjen kan Ayari bli den tredje vågen i Sveriges anfallsspel. Det gör den centrala ytan framför Van Dijk och Van Hecke till en av matchens viktigaste zoner.
Hur Sverige kan störa Nederländerna
Sverige kan skada Nederländerna på flera sätt.
Det första är att låsa De Jong. Det betyder inte att alltid pressa honom hårt, utan att ta bort hans framåtvinklar. Om han tvingas spela sidled minskar Nederländerna tempo.
Det andra är att attackera ytorna bakom ytterbackarna. Dumfries och Van de Ven kan båda gå högt, och om Nederländerna tappar boll i fel läge kan Sverige spela direkt mot kanalerna.
Det tredje är att göra matchen fysisk. Nederländerna vill kontrollera rytmen. Sverige vill gärna skapa moment där dueller, andrabollar och inlägg blir viktiga. Ju mer matchen liknar en strukturerad possession-match, desto bättre för Nederländerna. Ju mer den blir öppen och fysisk, desto bättre för Sverige.
Det fjärde är fasta situationer. Nederländerna är starka där, men Japan visade att de kan tappa markering och reaktion efter första bollen. Sverige bör se varje hörna och frispark som en verklig chans.
Hur Nederländerna kan straffa Sverige
Nederländerna har flera vägar till mål.
De kan skapa från högerkanten genom Summerville och Dumfries. De kan hitta Gakpo på motsatt sida om Sverige överbelastar. De kan använda Gravenberch för att höja tempot centralt. De kan hota med Van Dijk på fasta situationer. De kan också använda Depay från bänken om matchen behöver mer kreativitet.
Den viktigaste vägen är ändå kontrollen centralt. Om De Jong får styra och Gravenberch får accelerera blir Nederländerna svårt att stoppa. Då kan Sverige hamna i en situation där de tvingas försvara långa anfall, förflyttas sida till sida och till slut öppnar en yta.
Prognos
Nederländerna har tillräckligt mycket kvalitet för att vinna den här matchen. De har bättre teknisk kontroll centralt, fler etablerade internationella toppspelare och tydliga offensiva vapen. Men de har ännu inte visat att de kan stänga en match utan att bli passiva.
Sverige är ett obekvämt motstånd just därför. De kommer med momentum, fysisk kraft och anfallare som kan straffa varje osäkerhet i backlinjen. Om Nederländerna låter matchen bli direkt, fysisk och sen med mycket boxtryck kan de hamna i samma typ av problem som mot Japan.
Om De Jong och Gravenberch får kontrollera tempot talar mycket för Nederländerna. Om Sverige gör matchen intensiv och tvingar Nederländerna att försvara sitt straffområde under längre perioder blir det betydligt jämnare.
Analysrummet säger: Nederländerna 2–2 Sverige
Nederländerna bör skapa chanser och har kvalitet nog att göra mål. Men efter 2–2 mot Japan finns fortfarande frågetecken kring lagets defensiva stabilitet, matchcoachning och koncentration i slutskedet.
Ett nytt kryss känns därför rimligt. Nederländerna kan vinna om deras mittfält får styra, men Sverige har tillräckligt med styrka, form och offensiv spets för att straffa dem om Koemans lag återigen tappar kontrollen när matchen ska avgöras.
För Nederländerna riktas därför strålkastarljuset mot Ronald Koeman. Spelarna har kvaliteten, men efter tappet mot Japan är det matchcoachningen som hamnar i centrum. Kan han styra matchen när Sverige trycker på, när bytena ska sitta och när allt börjar väga som tyngst?
Nederländerna–Sverige spelas ikväll klockan 19.00
