Det finns matcher som handlar om en plats i semifinaler.
Sedan finns det matcher som handlar om historia.
När Marocko och Frankrike återigen ställs mot varandra i ett VM-slutspel går tankarna oundvikligen tillbaka till semifinalen i Qatar 2022. Den kvällen tog drömmen slut, men samtidigt föddes något mycket större. Atlaslejonen lämnade planen besegrade, men med huvudet högt. Ett helt land, en hel kontinent och miljontals marockaner runt om i världen hade fått uppleva något ingen tidigare trott var möjligt.
Fyra år senare är scenen densamma.
Men Marocko är inte detsamma.
Det här landslaget kommer inte längre till ett VM som en outsider eller turneringens stora överraskning. Sedan framgångarna i Qatar har marockansk fotboll fortsatt att utvecklas. En lyckad generationsväxling har genomförts, en ny förbundskapten har satt sin prägel på laget och en av turneringens yngsta trupper har tagit sig hela vägen till ännu en kvartsfinal.
Det är inte längre ett mirakel.
Det är resultatet av ett långsiktigt arbete. Marocko är idag en världsnation i fotboll.
Vägen hit har också visat vilket självförtroende det här laget besitter. Kryss med mersmak mot Brasilien i premiären, straffdramat mot Nederländerna följdes upp av en 3-0 seger mot Kanada. Marocko spelar med lugn, disciplin och en tydlig identitet. Laget försvarar tillsammans, anfaller tillsammans och framför allt – spelar utan rädsla.
När Kanada försökte flytta fram sina positioner i åttondelsfinalen tappade Atlaslejonen aldrig kontrollen. Tvärtom växte laget in i matchen, höjde tempot i andra halvlek och visade varför man idag tillhör världens absoluta toppnationer.
På onsdagens presskonferens ville förbundskapten Mohamed Ouahbi inte prata om revansch. Han blickade inte tillbaka mot 2022 utan framåt. Fokus ligger helt på nästa uppgift – att ta Marocko till ännu en semifinal.
Samtidigt betonade han något som blivit ett signum för det här landslaget.
Att hålla ihop.
Att fortsätta tro på varandra även när matcherna svänger.
Att aldrig glömma vilka man representerar när man kliver ut på planen.
Det är kanske just där den största förändringen finns jämfört med 2022.
Då spelade Marocko utan några förväntningar.
Nu spelar laget med ett helt lands drömmar på sina axlar.
Och de verkar trivas med det.
Läget i truppen
Mohamed Ouahbi får glädjande nog tillbaka i princip hela sin ordinarie trupp. Den enda bekräftade frånvaron är Ismael Saibari, som missar kvartsfinalen på grund av skada.
Ett stort avbräck såklart, men samtidigt ett som Marocko har goda möjligheter att hantera.
Mycket talar för att Soufiane Rahimi tar plats i startelvan. Den marockanska anfallaren har bidragit med mål, löpvilja och ett ständigt hot i djupled. Hans fart och arbetskapacitet gör honom till ett naturligt val i en match där varje omställning kan bli avgörande.
I övrigt väntas Ouahbi ställa upp med samma stomme som tagit Marocko hela vägen till kvartsfinal. Bono mellan stolparna. Riad-Diop i mittlåset. Hakimi- Mazraoui tar varsin kant. Och sen den fantastiska mittfältstrion med El Aynaoui-Bouaddi och Ounahi. Kontinuiteten har varit en av Marockos största styrkor under hela mästerskapet. Khannous- Rahimi–Diaz längst fram. Att mittbacken Chadi Riad som missade åttondelsfinalen mot Kanada är tillbaka är ett stort plustecken för Marocko. Riad är oerhört viktig med sin fina uppspelsfot.
Förväntad matchbild
Precis som semifinalen 2022 väntas det bli en taktiskt präglad tillställning.
Frankrike kommer tillskillnad från förra gången sannolikt att tillåtas ha ett större bollinnehav medan Marocko lär falla ner i ett välorganiserat försvarsspel och invänta rätt tillfällen att ställa om.
Det är en matchbild som passar Atlaslejonen. Marocko vill inte göra samma taktiska misstag som från semifinalen 2022 där Marocko ägde boll och fransmännen tilläts att kontra.
Under de senaste fyra åren har Marocko blivit ett ännu skickligare spelförande lag, vilket detta VM visar med ett förkrosande bollinnehav mot Holland till Marockos favör(70% vs 30%). Däremot är det viktigt att man inte faller i Frankrikes fälla där fransmännen gärna vill åt snabba omställningar genom Mbappe, Dembele och Barcola. Marocko kommer nog medvetet att försvara lite lägre än vanligt samt medvetet tillåta fransmännen att föra spelet.
Hakimis offensiva räder, Ounahis kreativitet mellan lagdelarna och Rahimis snabbhet kan bli avgörande vapen.
Ju längre matchen lever, desto större kan pressen bli på Frankrike.
Mer än en kvartsfinal
Nyckeln mot Frankrike blir återigen det kollektiva arbetet.
Defensiven har varit en av turneringens allra bästa samtidigt som unga mittfältsduon med Bouaddi och El Aynaoui gett laget mer dynamik, spelskicklighet och kraft än tidigare. Dessa två i kombination och tillsammans med Diaz, Khannous och Ounahi klarar av att dominera vilket motstånd som helst.
Men den spelare som allra mest måste kliva fram är lagkaptenen Achraf Hakimi.
I de största matcherna krävs de största spelarna.
Hans ledarskap, erfarenhet och förmåga att avgöra matcher kan mycket väl bli skillnaden mellan semifinal och hemresa.
Det här landslaget representerar idag något betydligt större än fotboll.
Från Tanger till Lagouira. Casablanca till Marrakech.
Från Stockholm och Amsterdam till Bryssel, Paris, Boston och New York.
Miljontals marockaner kommer att leva varje sekund tillsammans med Atlaslejonen.
Landslaget har blivit en symbol för hopp, stolthet och gemenskap. För många unga marockaner är spelarna inte bara förebilder – de är levande bevis på att drömmar faktiskt går att förverkliga.
Oavsett vad som händer mot Frankrike har Marocko redan visat att vi hör hemma bland världens bästa.
Men känslan är att den här berättelsen ännu inte är färdigskriven.
Det är något speciellt med det här laget.
Lugnet.
Disciplinen.
Ödmjukheten.
El professor Mohamed Ouahbi.
Självförtroendet.
Och den orubbliga tron på den egna idén.
De spelar inte som ett lag som är nöjt med att ha nått en kvartsfinal.
De spelar som ett lag som tror att de kan bli världsmästare.
Kanske är det därför den här kvartsfinalen känns större än en vanlig kvartsfinal.
För många marockaner känns det som den verkliga finalen.
Tar Atlaslejonen sig förbi Frankrike öppnar sig inte bara dörren till en semifinal.
Då öppnar sig dörren mot något som för bara några år sedan kändes omöjligt.
Känslan är att klarar Marocko den här prövningen finns det inget lag kvar att frukta. Då handlar det inte längre om att skriva historia – då handlar det om att vinna den.
För fyra år sedan tog drömmen slut mot Frankrike.
Den här gången hoppas ett helt folk och 40 miljoner marockaner att samma motståndare blir början på den största fotbollshistorien Marocko någonsin har skrivit.
Mot semifinalen!!
Dima Dima Maghreb.
