Japan kliver in i den sista gruppomgången med avancemanget i egna händer. Efter 2–2 mot Nederländerna och 4–0 mot Tunisien står förbundskaptenen Hajime Moriyasus landslag på fyra poäng, men matchen mot Sverige handlar inte bara om att gå vidare.
Den handlar också om vägen efter gruppspelet.
Japan har redan visat två sidor av sitt lag. Mot Nederländerna kom de tillbaka två gånger och fixade en pinne sent i matchen. Mot Tunisien skrev Japan historia på två sätt. 4–0-segern var första gången landet gjorde fyra mål i en VM-match, och samtidigt första gången sedan 2014 som landslaget höll nollan i VM.
Nu väntar ett annat test nämligen ett Sverige med mer längd, mer kraft och större hot i boxen.
Inför matchen
Japan står på fyra poäng inför sista omgången. Nederländerna har också fyra, Sverige har tre och Tunisien är redan utslaget.
En seger mot Sverige säkrar avancemang. Ett kryss räcker långt, eftersom Sverige då hålls bakom Japan. Vid förlust blir läget mer osäkert, även om fyra poäng fortfarande kan räcka som grupptrea.
Placeringen är däremot minst lika viktig. Om Japan vinner gruppen väntar tvåan i Grupp C, där Marocko ser ut som ett möjligt motstånd. Om Japan slutar tvåa väntar i stället vinnaren av Grupp C, där Brasilien är det stora namnet. Blir Japan trea kan vägen bli ännu mer oviss, med en möjlig match mot en gruppvinnare som Frankrike.
Det är därför Sverige-matchen har så mycket tyngd. Japan spelar för avancemang, men också för att undvika ett betydligt svårare slutspelsspår.
Moriyasu vill inte spekulera
På presskonferensen inför matchen var Hajime Moriyasu tydlig med att Japan inte tänker göra Sverige-matchen till ett taktiskt räkneproblem. Han betonade att Japan kan gå vidare som etta, tvåa eller trea, men att grundinställningen är densamma: laget ska spela för att vinna.
Det är en viktig detalj inför den sista gruppomgången. Japan vet att placeringen kan förändra hela slutspelsträdet, men Moriyasu vill inte att laget tappar sin identitet genom att börja jaga olika scenarier. Han sa också att det korta avståndet till nästa match, med tre vilodagar, inte ska styra laguttagningen mer än själva Sverige-matchen. Japan ska enligt honom ställa upp med den bästa möjliga elvan för att vinna här och nu.
Japans form
Japan öppnade VM med 2–2 mot Nederländerna. Det var ingen full kontrollmatch, men det var ett styrkebesked. Japan låg under två gånger och kom tillbaka båda gångerna, först genom Keito Nakamura och sedan genom Daichi Kamada i slutminuterna.
Mot Tunisien blev matchbilden helt annorlunda. Japan vann med 4–0, hade 62 procent bollinnehav, skapade fyra stora chanser och höll motståndaren utan skott på mål. Ayase Ueda gjorde två mål och en assist, medan Kamada gjorde mål för andra matchen i rad.
Det gör Japan svårläst. De kan hantera en match där de måste försvara längre perioder. De kan också dominera när de får spela på egna villkor.
Lagnyheter
Japan har fått hantera flera tunga avbräck. Mitoma, Minamino och Wataru Endo saknas. Takefusa Kubo skadades mot Nederländerna och missade matchen mot Tunisien. Shuto Machino är också ett frågetecken.
Trots det har Japan behållit sin struktur. Moriyasus lag är byggt på roller snarare än enskilda stjärnor, vilket gör att spelare kan flyttas utan att hela systemet faller.
Det var också något Moriyasu själv lyfte inför matchen. Han menade att Japan under lång tid har byggt laget för att kunna fungera oavsett vilka spelare som startar. Budskapet till truppen har varit att “vem som än spelar” ska laget kunna vinna, och att spelarna ska kunna fungera oavsett vilka de spelar tillsammans med.
Japan är byggt på ett kollektiv
Det gör skadeproblemen mindre förödande än de hade varit i ett mer individberoende lag. Japan saknar tunga namn, men Moriyasu har byggt ett kollektiv där roller, relationer och spelprinciper är viktigare än en fast startelva.
Den största frågan inför Sverige är balansen i elvan. Mot Tunisien spelade Sano och Tanaka centralt, med Kamada högre upp. Mot Nederländerna användes Kamada djupare bredvid Sano. Daizen Maeda kan också vara aktuell från start för att ge mer press och löpningar mot ett mer fysiskt Sverige.
I backlinjen väntas Ko Itakura starta som ledare. Hiroki Ito ger balans till vänster, medan Tomiyasu och Watanabe slåss om den sista platsen i trebackslinjen.
Japans troliga startelva
Suzuki
Itakura, Watanabe, Hiroki Ito
Doan, Sano, Kamada, Nakamura
Junya Ito, Maeda
Ueda
Alternativ om Moriyasu vill behålla mer av laget från Tunisien:
Suzuki
Tomiyasu, Itakura, Hiroki Ito
Doan, Sano, Tanaka, Nakamura
Junya Ito, Kamada
Ueda
Skillnaden mellan de två elvorna är viktig. Med Kamada djupare och Maeda högre får Japan mer press, mer löpstyrka och mer likhet med Nederländerna-matchen. Med Tanaka centralt och Kamada högre får Japan mer kontinuitet från Tunisien och en tydligare kreativ spelare nära Ueda.
Taktisk uppställning
Japan spelar 3-4-2-1 på papperet, men formen ändras mycket beroende på matchbild.
Mot Nederländerna var Japan som mest flytande. Ueda droppade mycket djupare än sin startposition. Maeda flyttade in centralt. Kamada tog en högre och mer offensiv roll. Nakamura blev väldigt bred till vänster. Doan blev väldigt bred till höger. Sano sjönk ned bredvid eller framför backlinjen i uppspelsfasen.
Det gjorde att Japan ofta såg ut som ett 3-2-4-1 i bollinnehav. I vissa faser kunde de även likna 3-1-6, särskilt när Kamada rörde sig djupare, en mittback eller wingback kunde flytta upp och flera spelare placerade sig mellan Nederländernas linjer.
Offensivare Japan mot Tunisien
Mot Tunisien var Japan mindre kaotiskt och mer kontrollerande. Ueda låg kvar högst upp och höll sin nia-position. Itakura blev ensam djup balansspelare. Tanaka flyttade upp från mittfältet och spelade högre. Sano gled ut åt höger och högre upp. Doan blev extremt bred på högerkanten. Hiroki Ito stannade lågt och brett till vänster.
Det gjorde att Japan ofta såg ut som 3-1-4-2 eller 3-1-5-1 i bollinnehav. De hade en tydligare ankarspelare bakom anfallen, bättre bredd på högerkanten och mer konstant boxhot genom Ueda.
Japan är taktiskt rörliga
Det är här analysen blir viktig. Japan är inte bara ett lag med en formation. De är ett lag med olika lösningar beroende på motstånd. Det viktiga är att Japan inte spelar exakt som pappersformationen antyder.
Deras 3-4-2-1 är mer en ram än en fast struktur. Wingbackarna kan bli yttrar. En mittfältare kan falla ner nära mittbackarna. En ytter mittback kan kliva upp. En offensiv mittfältare kan bli tia, åtta eller nästan andraforward. Ueda kan droppa, men kan också ligga kvar som ren boxforward.
Det gör Japan taktiskt rörligt, men också svårt att pressa. Sverige kan förbereda sig på en formation – men måste vara redo för flera matchbilder.
Offensiv profil
Japans bollinnehav handlar inte bara om att hålla bollen. De vill flytta motståndaren, skapa breda passningsvägar och sedan hitta Kamada, Ito eller Ueda i ytor där motståndaren tvingas välja mellan att kliva eller falla.
Bredden är central. Nakamura och Doan kan stå väldigt brett, vilket drar isär motståndarens sista linje. När de håller bredd kan Kamada få mer plats centralt, och Ueda kan antingen komma ned för att länka eller stanna högst för att binda mittbackar.
Mot Nederländerna var Japan mer relationsbaserat. Spelare bytte ytor, Ueda droppade och Kamada kunde flytta sig högre. Mot Tunisien var strukturen tydligare: Ueda längst fram, Kamada som kreativ länk, Itakura som balanspunkt och Sano/Tanaka som rörliga mittfältare bakom anfallen.
Förbundskapten Moriyasu är en taktiker
Det gör Japan farliga på två sätt. De kan spela sig in centralt genom Kamada, men de kan också använda bredden för att skapa inlägg, inspel och andra bollar. Sverige måste därför försvara både mitten och kanterna samtidigt.
Om Sverige överbelastar centralt kan Japan hitta Doan eller Nakamura. Om Sverige följer wingbackarna för aggressivt kan Kamada få mer yta mellan linjerna. Om Sverige faller för djupt kan Japan flytta upp Itakura, Sano och Tanaka och skapa ett längre tryck.
Det här är Moriyasus styrka: Japan attackerar inte bara en yta. De testar hur motståndaren prioriterar – och spelar sedan mot den yta som lämnas fri.
Skottkarta
Japans skottmönster säger mycket om deras identitet. Mot Tunisien tog de elva avslut, varav åtta kom innanför straffområdet. De skapade fyra stora chanser och fem skott på mål. Det visar att Japan inte bara skjuter för att skjuta – de försöker spela sig fram till ytor där avsluten har högre kvalitet.
Mot Nederländerna var matchbilden annorlunda, men Japan visade ändå att de kan få utdelning från mindre perfekta lägen. Nakamuras mål kom efter att han fick bollen i en yta där avslutet krävde teknisk kvalitet, medan Kamadas sena kvittering kom från fast situation.
Defensivt är mönstret också viktigt. Tunisien skapade bara två skott och inget skott på mål. Det visar hur effektivt Japan kan stänga centrala ytor när de får matchen dit de vill. Mot Nederländerna släppte de till mer tryck, men även där handlade mycket om fasta situationer, andrabollar och individuell kvalitet från Nederländerna.
Viktigt att Sverige inte låter Japan få första målet
För Sverige betyder det att skottkvaliteten blir viktigare än skottvolymen. Att skjuta utifrån mot Japan räcker inte. Sverige behöver komma in bakom wingbackarna, hitta Isak mellan linjerna eller skapa tryck i boxen via Gyökeres och fasta situationer.
Det är också viktigt att Sverige inte låter Japan få första målet enkelt. Mot Tunisien gjorde Kamada 1–0 redan efter fyra minuter. Då kunde Japan spela med kontroll, tålamod och trygghet. Om Sverige hamnar i underläge riskerar matchen att glida in i precis den rytm Japan vill ha.
Utan boll: kompakt, intelligent och svårt att spela igenom
Det mest imponerande med Japan mot Nederländerna var inte bara att de kom tillbaka. Det var hur organiserade de var utan boll. De kunde försvara i en kompakt 5-3-2 eller 5-4-1-liknande struktur, men samtidigt kliva aggressivt när rätt trigger kom. J apan pressar inte alltid högt, men när de gör det är det samordnat.
Backlinjen spelade proaktivt. Mittbackarna var beredda att kliva ut i rygg på mottagare. När Nederländerna försökte hitta spelare centralt sprintade två eller tre japanska spelare snabbt runt bollhållaren. Japan kunde också växla mellan ett mer konservativt mellanblock och en aggressivare press där fronten nästan agerade som en egen femmannalinje.
Japans defensiva flexibilitet
Ett tydligt exempel på Japans flexibilitet kom mot Nederländerna genom Keito Nakamura. I Japans 3-4-2-1 är han vänster wingback. När Japan försvarar lågt sjunker han normalt ned bredvid backlinjen, vilket gör att laget blir ett 5-3-2.
Men mot Nederländerna anpassade Japan sig efter hotet på den kanten. När Nederländerna försökte hitta Crysencio Summerville på högerkanten fick Nakamura kliva högre upp och möta honom tidigare, i stället för att bara falla hem. Då blev Japans form inte alltid en ren backfemma. I vissa sekvenser såg det mer ut som ett 4-4-2, eftersom Nakamura flyttade upp i pressen och en spelare bakom honom täckte ytan.
Det är just det som gör Japan svårläst. Samma spelare kan vara wingback i backlinjen, breddspelare framåt och presspelare utan boll. Mot Sverige kan samma idé bli viktig om Japan behöver stoppa fart på kanten, till exempel om Elanga attackerar ytan bakom Nakamura.
Japan är svåra att spela igenom
Mot Sverige blir den här kompaktheten avgörande. Japan kommer försöka stänga ytan framför sin backlinje, särskilt ytorna där Isak / Gyökeres vill droppa och där svenska mittfältare kan komma rättvända.
Japan försvarar inte med rå fysik i första hand. De försvarar med avstånd, vinklar och kollektiv rörelse. Det gör dem svåra att spela igenom – men det betyder också att ytorna bakom wingbackarna kan bli viktiga om Sverige vinner bollen i rätt lägen.
Fysisk skillnad
Mot Sverige blir den fysiska skillnaden viktig. Japans trupp har en medianlängd runt 183 centimeter. Sveriges trupp ligger runt 186. I troliga startelvor blir skillnaden ännu tydligare: Japan runt 182 centimeter, Sverige runt 187.
Det gör fasta situationer, inlägg, bortre stolpen och andrabollar till en central del av matchen. Japan måste vara kompakt utan att bli för lågt. Om de hamnar för nära eget mål blir matchen mer till svensk fördel.
Sverige som motståndare: varför Japan får ett annat test
Sverige kommer inte testa Japan på samma sätt som Nederländerna eller Tunisien gjorde. Nederländerna testade Japans kompakthet, positionsdisciplin och förmåga att försvara mot bollskickliga mittfältare. Tunisien testade knappt Japan defensivt alls, eftersom Japan tog kontroll tidigt och styrde matchen.
Intressant nog verkar Japan inte lägga störst vikt vid Sveriges 5–1-förlust mot Nederländerna. När Moriyasu fick frågan på pressträffen igår om Japan hade lärt sig mest av Sveriges 5–1-seger mot Tunisien eller 5–1-förlust mot Nederländerna svarade han att Tunisien-matchen var den viktigaste referensen.
Det säger mycket om hur Japan ser på Sverige. De förbereder sig inte på ett skakat lag efter nederlaget mot Nederländerna, utan på den version av Sverige där den offensiva kraften, farten framåt och den fysiska styrkan i duellspelet fick fullt genomslag.
Sverige kommer med en annan typ av hot. Alexander Isak och Viktor Gyökeres ger Sverige en fronttvåa som kan attackera Japan på flera sätt. Isak kan droppa ned, kombinera och skapa ytor mellan linjerna. Gyökeres kan attackera djupet, vinna dueller och dra med sig mittbackar. Eller tvärtom där Gyökeres droppar ner och Isak går i djupet
Det betyder att Japans trebackslinje måste vara extremt synkroniserad. Om en mittback kliver efter Isak måste någon täcka ytan bakom. Om Japan sjunker för lågt kan Sverige fylla boxen. Om Japan pressar för högt kan Sverige spela direkt mot Gyökeres.
Moriyasu: "Sverige har anfallare på världsnivå"
Moriyasu nämnde på pressträffen också Alexander Isak och Viktor Gyökeres specifikt som anfallare på världsnivå. Han pratade om dem som en utmaning för Japans försvarare, men också som en möjlighet för spelarna att mäta sig med toppkvalitet och växa av duellerna.
Det förstärker bilden av matchens största japanska problem: trebackslinjen måste hantera två forwards som kan hota på olika sätt. Isak kan droppa och länka spelet, Gyökeres kan attackera djupled och dueller, men båda kan också byta roller under matchen. Det kräver att Japan försvarar både ytan framför backlinjen och ytan bakom den.
Sverige är inte bara Isak och Gyökeres
Men Japan kan inte bara rikta sin plan mot Isak och Gyökeres. Sverige har fler hot. Yasin Ayari är särskilt viktig som tredje våg från central position. Han är skjutvillig, söker ytor utanför och runt straffområdet och kan bli farlig om Japans mittfält sjunker för djupt mot Sveriges anfallspar. Om Japan bara fokuserar på att kontrollera Isak mellan linjerna och Gyökeres i djupled kan Ayari få de fria andrabollarna och skottlägena som uppstår bakom första duellen.
Anthony Elanga är en annan faktor. Om han startar, eller kommer in från bänken, ger han Sverige ett mer renodlat hot på högerkanten. Hans fart kan bli viktig mot Japans vänstersida, särskilt om Nakamura står högt och Hiroki Ito blir isolerad bakom honom. Där kan Sverige hitta en tydlig väg framåt: snabb boll ut mot Elanga, attackera ytan bakom wingbacken och tvinga Japans trebackslinje att förflytta sig i sidled.
Hur mår Sverige psykologiskt efter 1-5 senast?
Det gör Sveriges hotbild bredare än bara fronttvåan. Isak och Gyökeres är huvudnumret, men Ayari och Elanga kan bli spelarna som gör att Japan inte kan försvara för smalt eller för centralt.
Sverige har dessutom ett psykologiskt läge att hantera. Efter 5–1-förlusten mot Nederländerna behöver Graham Potters lag återställa både struktur och självförtroende. Japan kommer veta det. De kommer försöka testa Sveriges organisation tidigt, dra isär laget och se om samma defensiva osäkerhet dyker upp igen.
Hur Sverige kan skada Japan
Sverige kan skapa problem för Japan på flera sätt.
Det första är att spela förbi Japans första pressvåg. Japan är starka när de får styra bollen mot kanten och pressa med flera spelare. Men om Sverige hittar en snabb tredjemanslösning kan ytan bakom pressen öppnas.
Det andra är att attackera bakom wingbackarna. Nakamura och Doan kan stå väldigt högt och brett. Om Sverige vinner boll när de är högt uppe kan ytorna bakom dem bli farliga.
Det tredje är att använda Isak mellan linjerna. Japan vill försvara kompakt, men om Isak hittar fickan mellan mittfält och backlinje kan han tvinga en mittback att kliva. Då kan Gyökeres attackera ytan som öppnas.
Det fjärde är att använda Ayari som tredje våg. Om Isak droppar och Gyökeres binder mittbackarna kan Ayari attackera ytan bakom Japans mittfält. Japan är starka när de får försvara kompakt framför egen backlinje, men om deras centrala mittfältare blir för låga kan Ayari få tid att skjuta från distans eller ta emot andrabollar utanför boxen.
Elanga svenska jokern?
Det femte är att använda Elanga mot Japans vänstersida. Om Elanga får yta mot Nakamura och Hiroki Ito kan Sverige skapa en snabbare, mer direkt högerkant än Japan vill hantera. Det är särskilt farligt i omställningar, när Japans wingbackar står högt och trebackslinjen måste försvara stora sidledsytor.
Det sjätte är fasta situationer och andra bollen. Japan är organiserade, men Sverige har fysisk närvaro nog att skapa problem om serven är bra och löpningarna är aggressiva.
Det sjunde är tempot efter bollvinst. Sverige får inte låta Japan återställa sin form. De farligaste svenska lägena kan komma inom tre–fyra sekunder efter att bollen vinns.
Hur Japan kan straffa Sverige
Japan kan skada Sverige genom sin rörlighet, sin bredd och sin förmåga att ändra matchbild.
Om Sverige pressar högt kan Japan använda Sano, Itakura eller Kamada för att spela sig ur första pressen. Om Sverige faller lågt kan Nakamura och Doan hålla bredden, medan Kamada, Tanaka eller Ito fyller mellanrummen.
Japan kan också straffa Sverige på övergångar. De behöver inte alltid många passningar. En återerövring, en passning in till Kamada eller Ito, och sedan en löpning från Ueda, Nakamura eller Doan kan räcka.
Den stora faran är att Japan kan spela på flera sätt. De kan vara kompakta och reaktiva som mot Nederländerna. De kan vara kontrollerande och aggressiva som mot Tunisien. Sverige måste därför läsa matchen snabbt och inte fastna i en förutbestämd bild av Japan.
Japan kommer också titta på Sveriges defensiva reaktioner efter den stora förlusten mot Nederländerna. Om Sverige blir försiktigt kan Japan ta territorium. Om Sverige blir för aggressivt kan Japan spela bakom. Det är den typen av dilemma förbundskaptenen Moriyasu vill skapa.
Matchens nyckelzoner
Den första nyckelzonen är bakom Japans wingbacks. Om Doan och Nakamura står högt måste Sverige kunna spela snabbt in i ytorna bakom dem. Här kan Elanga bli särskilt viktig om han används på högerkanten, eftersom hans fart kan tvinga Japans vänstersida att försvara bakåt snarare än att kliva framåt.
Den andra nyckelzonen är framför Japans trebackslinje. Det är där Isak kan droppa, där Kamada kan försvara eller attackera, och där matchen kan öppna sig. Om en japansk mittback kliver efter Isak måste resten av backlinjen täcka ytan bakom.
Den tredje nyckelzonen är ytan utanför Japans straffområde. Där kan Ayari bli Sveriges tredje våg. Om Gyökeres binder mittbackarna och Isak drar med sig en mittfältare eller försvarare kan Ayari få yta för skott, inspel eller andrabollar.
Måste se upp för Ueda och Kamada
Den fjärde nyckelzonen är Japans högerkant. Doan, Sano och eventuellt Ito kan skapa kombinationer där. Om Sverige blir för passivt kan Japan bygga tryck därifrån.
Den femte nyckelzonen är sjävklart straffområdet. Japan har Ueda, Kamada och smarta skarvar på fasta situationer. Sverige har Isak, Gyökeres och fysisk kraft. Båda lagen kan vinna matchen där.
Den sjätte nyckelzonen är Uedas rörelse. Om han droppar blir han en länkspelare som kan dra isär Sveriges mittbackar. Om han stannar högst blir han en boxforward som binder backlinjen. Sverige måste läsa den rollen tidigt.
Trolig matchbild
Japan kommer sannolikt börja med sin 3-4-2-1-struktur, men frågan är hur aggressiva de blir med wingbackarna. Om de vill kontrollera matchen kan Itakura eller Sano få en djupare balansroll, Ueda ligga kvar högst och Kamada spela som offensiv länk. Om de vill vara mer flexibla kan Ueda droppa, Kamada flytta sig mellan roller och wingbackarna användas för att skapa konstant bredd.
Sverige lär försöka göra matchen mer fysisk än Japan vill. De kommer vilja använda fronttvåan, attackera ytor bakom Japans wingbacks och skapa tryck genom inlägg och fasta situationer. Men de behöver också använda Ayari och potentiellt Elanga rätt. Ayari kan bli spelaren som straffar Japan om de sjunker för lågt centralt. Elanga kan bli spelaren som tvingar Nakamura och Hiroki Ito bakåt.
Japan vill däremot göra matchen mer taktisk, mer rörlig och mer kontrollerad. De vill dra Sverige ur position, skapa överlägen på kanten och hitta ögonblick där Kamada eller Ito kan spela fram Ueda.
Vill vinna gruppen men...
Samtidigt finns en gräns för hur mycket Japan kommer att jaga. Förbundskaptenen Moriyasu var tydlig på pressträffen igår med att han vill vinna gruppen, men också med att det vore en risk att jaga stora siffror och tappa balansen i laget. För Japan handlar Sverige-matchen därför inte om att kasta fram allt, utan om att vinna utan att förlora strukturen.
Det är precis där matchens fälla ligger. Japan har chansen att påverka sin slutspelsväg, men om laget blir för resultatfixerat kan det öppna ytor för Sveriges omställningar, fronttvåa och fasta situationer.
Det gör matchen väldigt intressant: Sverige har kraften och farten, Japan har strukturen och rytmen.
Om Sverige får första målet kan matchen öppnas och bli mer direkt. Om Japan får första målet kan de styra tempot, vila med bollen och tvinga Sverige att jaga. Då blir det exakt den typ av match Japan har visat att de kan kontrollera.
Ett skadedrabbat Japan har imponerat
Japan har imponerat mer än många förväntade sig. De tog poäng mot Nederländerna och slog Tunisien med 4–0. De har dessutom gjort det trots skadeproblem och förändringar i laget. Det säger mycket om Moriyasus system och spelartruppens taktiska mognad.
Sverige har däremot en offensiv spets som Japan ännu inte riktigt har mött i turneringen. Nederländerna hade individuell kvalitet, men inte samma direkta fronttvåa. Tunisien hade inte kapaciteten att testa Japan på allvar.
Men sett över två matcher har Japan varit stabilare. De har haft tydligare kollektiv identitet, bättre balans mellan anfall och försvar och fler fungerande vägar till mål. Sverige har högre individuell spets längst fram, men behöver få ihop helheten efter nederlaget mot Nederländerna.
Analysrummet säger: Japan 2–1 Sverige
Det här är ingen match där Japan behöver köra över Sverige. De behöver bara vara smartare i de avgörande stunderna.
Sverige har vapnen för att göra skada man har sina fördelar i bland annat längden, kraften, Isak, Gyökeres och hotet på fasta situationer. Men det räcker inte om matchen blir för öppen bakåt igen.
Japan känns mer samlat. De har fler sätt att ändra matchen utan att tappa sin idé. De kan försvara lågt, trycka upp när läget kommer och använda bredden för att dra isär Sverige.
Sverige kommer få sina chanser. Men över 90 minuter känns Japan mer redo att kontrollera de små detaljerna som avgör.
Därför säger Analysrummet: Japan 2–1 Sverige
Japan och Sverige möts klockan 01.00 på fredag svensk tid.
