För bara två omgångar sedan såg Varberg ut att ha kopplat greppet om Superettan. Nu ser verkligheten annorlunda ut. Efter omgång 13 är det i stället IFK Norrköping som sitter i förarsätet efter ännu en stark insats, den här gången borta mot Östersund. Peking har hittat en stabilitet som få andra lag i serien kan matcha just nu – och toppar nu tabellen.
Bakom serieledaren fortsätter Falkenberg att imponera. Medan flera konkurrenter har tappat poäng de senaste veckorna fortsätter hallänningarna att plocka segrar och sätta press. Landskrona är också ett av lagen som börjar röra sig på allvar. Skåningarna åkte till Påskbergsvallen och tog en av omgångens tyngsta segrar.
Samtidigt tappade Nordic United mark efter ett mållöst möte mot Norrby, ett resultat som ingen av klubbarna egentligen blev särskilt mycket klokare av. För boråsarna fortsätter kryssen att vara en av säsongens märkligaste följetonger. Poängen trillar in, men det går fortfarande för långsamt för att lämna bottenskiktet.
SHOW PÅ OLYMPIA
Längre ner i tabellen fortsätter mörka moln att samlas över Värnamo. Smålänningarna åkte på ännu en tung förlust och krisen blir allt djupare för varje omgång som går. Även Sundsvall fick lämna planen utan poäng efter en målrik eftermiddag på Olympia där Helsingborg bjöd publiken på en riktig offensiv show.
Annars var det en omgång där flera lag tog små men viktiga steg framåt. Brage fick äntligen utdelning och tog sin första hemma seger, Sandviken fortsätter att plocka poäng under Elias Gärdh och Oddevold höll liv i sin jakt på den övre halvan.
Toppen har skiftat ansikte, bottenstriden lever i allra högsta grad och avstånden är fortfarande små. Precis som vanligt i Superettan alltså.
Nu är det dags att rikta fokus mot spelarna och tränaren som stack ut allra mest i omgång 13. Här är Analysrummets lag från den trettonde omgången.
MÅLVAKT
Sebastian Banožić – Norrby IF
Sebastian Banožić såg till att Norrby fick med sig en poäng när Nordic United tryckte på som mest. Gästerna skapade ett xG på 2,33 och hade sju skott på mål, men gång på gång stod Banozic i vägen. Framför allt var räddningarna inne i straffområdet avgörande – sex sådana säger mycket om hur utsatt han var.
Han satte tonen redan tidigt med pareringen på Swedis nick och växte sedan in i rollen som matchens stora trygghet. I slutminuterna blev det nästan en egen liten målvaktsshow: först Aphrems skott, sedan Shhabs retur och till sist Behnans nick på tilläggstid. Norrby hade svårt att freda sig hela vägen, men Banožić höll ihop matchen åt dem.
Det här var inte bara en målvakt som “räddade några skott”. Det var en prestation som förändrade resultatet. När Nordic United borde ha fått utdelning var han lugn, reaktionssnabb och rätt placerad. Norrby får tacka honom för att hans insats såg till att en poäng stannade i Borås.
FÖRSVAR
Anton Eriksson – IFK Norrköping
Anton Eriksson var den där typen av mittback som inte bara försvarar sin egen zon, utan flyttar hela lagets trygghet framåt i planen. Från sin vänstersida i backlinjen klev han ofta upp och stängde ytorna framför försvarslinjen innan Östersund hann etablera tryck. Det syntes i siffrorna: 13 defensiva bidrag, 10 rensningar, 15 återvinningar och hade 79 bollkontakter.
Samtidigt var han nästan felfri med bollen, 60 av 61 passningar rätt, och slog dessutom fram Ryan Nelson till 1–0. Det var en komplett mittbacksprestation där han både tog ansvar i uppspelsfasen och vann de små, osynliga duellerna som gjorde att Norrköping kunde kontrollera matchen.
Aleksander Opsahl – IFK Norrköping
Aleksander Opsahl spelade med en enorm defensiv intelligens. Han stod inte stilla i en klassisk mittbacksroll, utan läste hela tiden när han behövde täcka höger innerzon, när han skulle falla in centralt och när han skulle glida ut för att skydda ytan bakom kanten. Just det gjorde Norrköpings högersida så stabil. Med Ture Sandberg som kunde ta offensiva löpningar och Ryan Nelson som fick fokusera mer framåt behövdes en mittback som förstod balansen bakom dem, och Opsahl gjorde det nästan felfritt. Ingen i Superettan försvarar så bra som han.
Han hade 14 återvinningar, 8 defensiva bidrag, 4 rensningar och vann 5 av 7 luftdueller. Dessutom spelade han tryggt framåt med 48/54 passningar och 6/9 långbollar. Han såg hela tiden faran tidigt och placerade sig därefter. Just nu är det svårt att hitta en mer komplett mittback i denna ligan. Är Superettans bästa mittback med marginal !!!
Issaka Seidu - Ljungskile SK
Issaka Seidu gav Ljungskile något som den här matchen annars saknade: fart och mod från kanten. Som offensiv wingback på vänstersidan tog han ansvar varje gång han fick yta. Han vågade driva framåt, utmana sin spelare och försöka bryta upp en ganska låst derbymatch. Aktionen i andra halvlek, när han kom in från kanten och tvingade fram en bra räddning, visade exakt vad han bidrog med.
Bakåt slarvade han inte heller. Han hade 9 återvinningar, 5 rensningar och blev inte dribblad förbi en enda gång. Det är därför insatsen sticker ut. Seidu spelade med energi framåt, men tappade inte kontrollen över sin kant.
MITTFÄLT
Noel Sernelius – IFK Norrköping
Noel Sernelius började centralt, men hans match handlade om betydligt mer än en fast mittfältsposition. Han rörde sig över stora ytor, hjälpte till i uppbyggnaden, fyllde på mellan linjerna och dök upp i avgörande lägen runt straffområdet. Att han sprang mest på planen (12,7km) säger mycket om arbetsvolymen, men det var kvaliteten i löpningarna som stack ut. Han assisterade till 2–0, skapade två nyckelpassningar, hade 93 procent passningssäkerhet och slog 2 av 2 lyckade krossbollar.
Samtidigt hotade han själv med två avslut, en träff i målramen och ett xG på 0,94. Med sin nionde assist för säsongen visar han varför han är Superettans assistkung – inte bara genom sista passningen, utan genom hur ofta han hittar rätt yta före alla andra.
Alvin Nordin – Helsingborgs IF
18 årige Alvin Nordin var ett konstant problem för Sundsvall från sin högerkant. Han höll bredd när HIF behövde sträcka ut spelet, men det som gjorde honom riktigt farlig var hur ofta han gled in centralt och hittade ytor mellan Sundsvalls lagdelar. Där blev han svår att få grepp om.
Han assisterade till kvitteringen före paus och satte sedan själv 5–1 med ett fantastiskt distansskott. Med 75 bollkontakter, 51 av 58 passningar rätt, 2 av 2 lyckade dribblingar och 6 vunna markdueller av 7 var det en väldigt komplett offensiv insats. Nordin spelade med både lugn och mod – han tog ansvar i uppbyggnaden, men var också direkt när läget kom.
Constantino Capotondi – Landskrona BoIS
Constantino Capotondi var spelaren Varberg aldrig riktigt fick tag på. Han började ute till vänster, men det var när han fick kliva in i banan som han blev som farligast. Redan vid 0–1 visade han känslan i fötterna när han spelade fram Adam Egnell, och efter paus kom aktionen som avgjorde toppmötet.
Mottagningen före 2–3 var iskall, nästan nonchalant på ett bra sätt, och sedan vek han in och placerade bollen i bortre hörnet. Med 1 mål, 1 assist, 4 av 4 lyckade dribblingar och 2 nyckelpassningar gav han Landskrona både spets och personlighet. Det här var inte bara en bra insats , det var verkligen en matchavgörande prestation med pondus.
Ervin Gigović – Helsingborgs IF
Ervin Gigović ser mer och mer ut som en spelare som hittat rätt i sin friare offensiva roll under HIF:s skotske tränare. Mot Sundsvall var han inte låst som en klassisk tia, utan rörde sig över stora ytor och dök ofta upp där bortalaget inte ville ha honom. Ibland kom han centralt, ibland gled han ut mot kanten när Helsingborg överbelastade, och just den rörligheten skapade stora problem.
Två mål på tre avslut visar effektiviteten, men hans match var mer än avsluten. Han hade 51 bollkontakter, 3 lyckade dribblingar av 4 och två nyckelpassningar. Med totalt fem mål och en assist på 13 matcher börjar han verkligen växa ut till en av HIF:s viktigaste offensiva pjäser.
ANFALL
Gustav Nordh – IK Brage
Gustav Nordh spelade med ett självförtroende som hela Värnamo fick känna av. Från vänsterkanten var han aldrig fastlåst vid linjen, utan rörde sig hela tiden in i ytor där han kunde skada motståndet. Det var också där matchen öppnade sig för honom. Först placerade han in 1–0 i bortre hörnet, sedan kom han rätt igen direkt efter paus och gjorde 3–1. När han sedan dundrade in frisparken till 4–1 var hattricket komplett.
Tre mål på tre skott på mål, dessutom en assist och sex lyckade dribblingar av sex, säger allt om vilken kväll han hade. Han var inte bara effektiv – han spelade med en lätthet som gjorde att Brage såg farliga ut varje gång han fick bollen.
Albin Andersson – Falkenbergs FF
Albin Andersson fortsätter att vara en av Superettans hetaste spelare. Mot Öster visade han direkt varför när han var först på en retur och satte 0–1 redan efter tre minuter. Innan paus slog han till igen och gjorde 0–2 efter att ha hittat rätt yta i straffområdet. Men hans insats handlade om mer än målen. Andersson jobbade hårt i presspelet, tog många löpningar och gav Falkenberg ett ständigt hot när laget ställde om.
Med 2 mål, 3 nyckelpassningar, 5 återvinningar och 2 brytningargjorde han en komplett insats från sin anfallsposition. Han står nu på 9 mål och 3 assist på 13 matcher, och fortsätter att vara en av de spelare som betyder mest för sitt lag i Superettan.
Filip Trpčevski – IK Brage
Filip Trpčevski gjorde ingen match där han behövde ha bollen hela tiden för att vara viktig. Han var mer som en störning för Värnamos backlinje: ibland mötte han, ibland stack han, ibland dök han upp i boxen. Det var han som hittade Nordh till 1–0, och efter Värnamos kvittering klev han själv fram med ett tungt mål precis före paus. Den nicken till 2–1 gav Brage tillbaka kontrollen direkt.
Med ett mål och en assist på bara 15 bollkontakter var han extremt effektiv. Det är lätt att missa hans insats om man bara letar efter stora siffror, men hans rörelser och tajming gjorde Brages anfall mycket svårare att läsa.
OMGÅNGENS TRÄNARE
Robin Asterhed – Landskrona BoIS
Robin Asterhed tar platsen som omgångens tränare efter att Landskrona BoIS åkt till Påskbergsvallen och besegrat ett av seriens mest formstarka lag. Det var inte bara en seger i tabellen, utan också en taktisk prestation som stack ut ur ett analytiskt perspektiv.
Mot Varbergs 4-3-3 valde Landskrona att försvara i ett kompakt 4-1-4-1 där Adam Egnell och Kevin Jensen arbetade extremt disciplinerat i presspelet. Syftet var att stänga de centrala uppspelsvägarna mot Albin Winbo och Isak Vidjeskog, vilket tvingade Varberg att spela mer via ytterzonerna än de normalt vill. Där kunde Bruzelius och Westström kliva aggressivt samtidigt som Alvarez Perez skyddade ytan framför backlinjen.
Offensivt var matchplanen lika tydlig. Landskrona sökte tidigt spelvändningar och direkta attacker mot ytan bakom Varbergs ytterbackar. Capotondi och Sylisufaj startade ofta brett men sökte sig in i halvrummen när bollen vanns. Redan vid 0-1 syns det tydligt. Landskrona vinner bollen högt, spelar genom första pressen och kommer centralt mot en obalanserad Varbergsstruktur. Ett anfall som speglar hela matchplanen.
Det mest imponerande var dock hur Asterhed hanterade matchens svängningar. Trots att Landskrona gick från ledning till underläge fortsatte laget att attackera samma ytor i stället för att förändra sin identitet. Efter paus såg man tydliga justeringar. Kota Sakurai och Alvarez Perez började hitta fler mottagningar mellan Varbergs mittfält och backlinje, vilket gav Landskrona längre anfall och bättre kontroll på tempot.
BLEV RÅNADE PÅ ETT MÅL
Statistiken stödjer också matchbilden. Landskrona hade marginellt mer bollinnehav (51 procent), lika många avslut som Varberg (13), fler skott på mål (6 mot 4). Framför allt skapade man kontinuerligt situationer där Varbergs backlinje fick försvara löpande mot eget mål, något som tydligt syntes på både Sylisufajs och Capotondis mål.
Defensivt förtjänar Asterhed också beröm för valet att starta Emmanuel Moungam centralt i backlinjen. Mot Varbergs fysiskt starka anfallare Shanyder Borgelin fick Landskrona en mittback som kunde vinna dueller och samtidigt försvara stora ytor bakom laget. Det gav Tobias Karlsson möjligheten att fokusera mer på positionsspelet och uppspelen.
När Landskrona dessutom borde ha fått ett godkänt 4-2-mål efter den missade domarbedömningen blir det tydligt att segern var mer kontrollerad än slutresultatet antyder. Att vinna borta mot ett topplag är imponerande i sig. Att göra det genom en tydlig spelidé, väl avvägda justeringar och en matchplan som fungerar i både presspel, återerövring och etablerat anfallsspel är det som gör att Robin Asterhed förtjänar utmärkelsen som omgångens tränare.
