Äventyret fortsätter
” Det stora äventyret på fastlandet började ta slut. Toppbestigning av Kilimandjaro, våldsam massage av bastanta damer, djur av alla de slag i Lake Manyara. Dagen efter besökte vi också nationalparken Tarangire, men djurspektaklet var liknande. Fåglar, vattenbufflar, apor, lejon, elefanter och gaseller.
Nu väntade långsamt nästa äventyr på denna resa. Solsemester med äventyr på Zanzibar. En paradisö utanför Tanzanias kust, som mer och mer utnyttjas för fotbollsmatcher. Just det skulle vi inte ta denna gång. Men lite annat. Vi tog oss till Arusha och flygplatsen Kilimandjaro och hoppade in i ett propellerplan för transport i ett allt mörkare Tanzania. Vi såg ljusen från det väldiga Dar es Salaam nedanför oss. Jag fascineras alltid i Afrika av det faktum att mängden ljus på landsbygden är så utspridda och koncentrationen kring städerna är så enorm. 30 minuter senare landade vi på södra delen av Zanzibar. Nu kör vi ..”
++++
Del tre av en analys följer
SENEGAL
- Laget slog Irak med 5-0 och tog sig till en sextondelsfinal bara för att falla på målsnöret mot Belgien. Lagets målbild var högre och de ser sig själva som Afrikas bästa lag och kom med stark ambition.
- Om man ser på det positiva, så visade laget en fantastisk moral att lyfta sig efter två förluster i gruppen och pressa Belgien ordentligt.
- Vad mer intressant är framväxandet av ett nytt ungt Senegal med Habib Diarra, Ibrahim Mbaye, Pape Matar Sarr och Lamine Camara. De två förstnämnda tillsammans med Ismaila Sarr och Pape Gueye stod ut.
- Negativt var stjärnglansen som försvann från Sadio Mané, som inte alls klev fram som förväntat och även Koulibaly som skulle leda backlinjen. Deras tid känns förbi. Det som skulle vara en stark centrallinje längst bak höll inte och laget släppte in för mycket mål.
- Ledarskapet från Pape Thiaw visade på många ändringar under resans gång, skapade osäkerhet och efter turneringen aviserade just Pape Gueye att han inte spelar mer under Thiaw.
Spelare som ändå stack ut var de ovan nämnda samt målvakten Mendy och mittbacken Seck.
SYDAFRIKA
- Jag fick känslan av att Sydafrika var väldigt överraskade av att ta sig vidare. Et sextondelsfinal och sen förlust mot Canada är en makalös fjäder i hatten för ett Bafana Bafana på språng. Hugo Broos hyllas för sin coachning och sitt sätt att lyfta laget efter den snöpliga och bedrövliga inledande förlusten.
- Just moralen och omställningen från första matchen, då laget sågades rejält, är väldigt starkt.Det finns att bygga på.
- Framväxten av Mbokazi, Appollis och Mofokeng banar för en intressant fortsättning. Lägg till Mokoena på mitten, Audrey Modiba på kanten och en stark målvaktsposition och Sydafrika har något spännande på gång.
- Det som saknas är anfallsspelet och en riktigt vass anfallare. Det är få av dem i den inhemska ligan där de flesta positionerna med offensiv kraft ofta beläggs av sydamerikaner eller spelare från närliggande länder.
- Vad som också måste nämnas är lagets bristande disciplin, där exempelvis motorn Zwanes utvisning tvingade laget att ställa om. Lägg till bristande erfarenhet från liknande turneringar och man hittar ett lag som vek sig efter åttio minuter mot Canada.
Bortsett från de ovan nämnda spelarena skall ändå Ime Okon i försvaret nämns. Hannover 96s mittback var säker tillsammans med Mbokazi större delen av turneringen.
TUNISIEN
- Det är svårt att undvika den stora motorsågen. Tunisien föll ihop som ett korthus och det började nog med tränarbytet från Trabelsi till Lamouchi. Den sistnämnde kom in sent med nya idéer, tog in lite nya spelare och hade kort tid på sig. Han föll direkt stort och laget bytte tränare igen. Skapas det då förtroende för laget eller ännu mer missnöje och osäkerhet? Ja ni förstår. Hervé Rénard gjorde vad han kunde med ett lag som var i underläge moraliskt.
- Laget saknade profilspelare och ledare. Spelare som Skhiri, Dahmen, Taibi - de klev inte fram och istället förväntade man sig att Hannibal Mejbti skulle veva något trollspö. Mejbri i all välmening, men han har plats i Burnley, ett bottenlag i Premier League. Jag tror laget hade behövt några andra spelare som klev fram.
- Självförtroendet fullständigt försvann efter förlusten mot Sverige. En match som man trodde sig kunna vinna blev storförlust. Det, tillsammans med avskedandet av tränaren och nystarten blev som en boja kring laget.Alla spände sig, ingen vågade något och de spelade nervöst och osäkert.
- Det positiva -om något- är att Tunisien får tid att tänka till. Göra om, göra rätt. Se över förbundets ansvar, fundera på man verka lokalt och undvika matcher som Club African-Esperance och börja från gräsrot med investering i akademier och tränare
- Kritiken från lokal media och även regering var total efter 2-12 i målskillnad. En katastrof. Nu försöker man dock se framåt.
Bland spelarna.. jag väljer nog inte att lyfta någon som stack ut
Det var del tre. Marocko får analysera sig själva.
