" Apor, Apor... men vad var det nu som hände.. Jo då dök de upp. Flodhästarna. Mäktiga, många, livsfarliga och på behörigt avstånd. Jag hade sett dessa i Sydafrika tidigare. I en nationalpark, på mycket längre avstånd, men nu låg det ett tiotal och surfade på vattenytan knappa 50-60 meter bort. I vattenbrynet bakom dem- vattenbufflar, på vattenytan en bit bort- fåglar, några flamingos knatade runt och såg ut som de diskuterade vilken mat de skulle äta på helgen. Mangroveträd hängde längs vattnet, solen sprack igenom och jag tror att man sällan varit så nära en skapelse av Afrika, som just nu. Flodhästar är ju ansvariga för de flesta dödsfallen bland turister i just djungeln, för att de är så ohyggligt oberäkneliga, alltid känner sig hotade och är fantastiskt starka. Deras käftar öppnar upp sig nästan en meter och har en kraft som inget annat. Just det tänkte man på när man satt där i fyrhjulingen och hoppades på att guiden hade rätt växel i om något skulle röra på sig i vattnet... "
+++
Anlaysen av lagen fortsätter
ELFENBENSKUSTEN
- Emersé Faé lyckades att vidmakthålla den bas han börjat bygga med AFCON2026 och höll den nivån och stilen hela vägen genom VM. Han fick med sig spelarna på den resan och lyckades att hålla ihop laget utan kontroverser eller problem i ledet, som varit ett signum för västafrikanska stater.
- Elefanterna lyckades också att integrera yngre spelare som Amad Diallo, Bazouama Touré, Yan Diomandé, Elye Wahi och Bonny in i laget på ett framgångsrikt sätt. Samtidigt fick han även igång Kessié och Pépé som ledarfigurer.
- Internationellt genombrott för Yan Diomandé noterades.
- Tyvärr hade inte laget kraft att hålla emot stark offensiv för länge. När Norge började spela långt, lyfta laget och fortsätta mata , så brast taktik och spelarna orkade inte. Det handlar om rutin, det handlar om djup i laget.
- Via sina anfallare blev de väldigt beroende av sina ytterspringare och saknade en "Drogba"-figur centralt som gör mål. Nu förlitar man sig på att Diomandé, Diallo, Pépe, Wahi skall snurra upp någon spelare och gå på mål.
Positiva intryck av målvakten Fofana, Yan Diomandé, Pépé, Inao Oulai och Guela Doué.
GHANA
- Den här gången sket sig inte allt för Ghana, men deras exit skapade en del negativ kritik på hemmaplan, eftersom de lämnade VM efter matchen mot Colombia efter en rätt skakig insats.
- Det positiva med Ghana var att Quieroz fick ihop ett lag som efter Addos avgång, stora förluster i Europa inför VM, faktiskt visade att det var en kompakt samling och agerade som ett lag. Det var bra defensivt, de höll sina strukturer och skapade en stabil grund där även nya yngre spelare integrerades.
- Förvisso var Thomas Parteys vara-eller-inte vara ett störmoment för Ghana. Hans anklagelser kring sexuellt våld störde hans visum och möjligheter till spel och det påverkade Ghanas mittfält.
- Ghana saknade även en offensiv kraft. Flera av de ledande spelarna klev inte fram. Semenyo och Ayew är lysande exempel. Jordan Ajew exempelvis hade inte ett enda skott på mål. Även hoppandet kring målvaktspositionen kan ha rört till det.
- Samtidigt som Quieroz integrerade ungdomen i laget, så var det till viss del som skapade orutinen kring hur mnan agerar i utslagsrundor. Kylan,stabilitet och beslut.
Positivt dock- Benjamin Asare i målet. Derrick Lukkassen var lysande turneringen igenom. Jonas Adjetey, Thomas Partey och backen Senaya- skall nog lyftas. Många ifrågasatte varför inte Brandon Thomas-Asante fick mer speltid. Hans inhopp var en vederkvickelse.
KAP VERDE
- Det är svårt att undvika en hyllningskör när det gäller detta enastående lag. Från ingenstans och charmar en hel värld.
- Fyra matcher till full tid och ingen förloras. Argentina avgör under förlängningen. De är regerande världsmästare. Svårt att inte göra en hyllningsvåg.
- Bubista har lyckats med något mirakulöst. han har byggt ett lag via disaporan på kort tid, fått ihop dem till ett spelande och taktiskt lag som byggt sitt spel på passion, kompakthet, minutiöst studerande av motståndarnas rörelsemönster, ett systembygge där varje spelare vet exakt vad som krävs.
- De har naturligtvis utnyttjat sin "underdog-status" och motståndarna har underskattat dem hela tiden. Detta har säkerligen gjort att de kunnat kontra, hitta ytor och attackera.
- Flera spelare har överträffat sig själva i euforin och passionen. Vozinha, Cabral, Borges, Pico Lopez, Ryan mendes, Kevin Pina, Duarte.. ja jag kan nämna hela laget...
Hatten av för Kap Verde, som inte bara visade upp sig för världen utan också visade andra afrkanska nationer att man kan drömma, man kan drömma lite till, man kan försöka och man kan lyckas. Om man inte försöker så lyckas man inte...
Del 2 av tre
