Det var kanske inte tillbaka fullt ut ännu. Men något var annorlunda i VSK under söndagens match...
Presspelet var tillbaka!
Inte perfekt. Inte konstant i 90 minuter. Men tillräckligt tydligt för att man skulle känna igen laget igen.
Det fanns fler aggressiva kliv framåt, fler försök att vinna boll högt och framför allt en annan energi i återerövringen. Och plötsligt såg VSK betydligt mer levande ut.
Det märks direkt när Västerås spelar med mod. Laget får kortare avstånd, publiken vaknar och motståndarna får mindre tid med boll. Det är då VSK känns som VSK.
Ett annat väldigt intressant besked kom från Mattias Hellisdal i hans allsvenska debut. Det syntes att det finns någonting där.
Några aktioner stack ut direkt:
modet med boll, viljan att driva framåt och lugnet i flera situationer trots den allsvenska debuten. Det här var ingen spelare som såg rädd ut för nivån.
Ingen ska dra för stora växlar efter en match, men känslan är ändå tydlig:
Hellisdal är inte bara här för att se och lära. Han är här för att konkurrera...
Och konkurrens är exakt vad VSK behöver.
Även offensivt såg det betydligt bättre ut den här gången. När Karl Gunnarsson och Jens Magnusson fick chansen från start blev anfallsspelet rakare, energirikare och mer svårstoppat.
Båda två tog verkligen möjligheten.
Det handlade kanske inte om mål eller statistik, utan mer om hur laget såg ut som helhet.
Det blev fler löpningar, bättre tryck mot backlinjen och fler situationer där motståndarna faktiskt tvingades försvara på riktigt.
Och på tal om löpningar måste även Diagne lyftas fram.
Det här kändes som hans klart bästa match för säsongen hittills. Det syntes en helt annan aggressivitet i spelet, både i pressen och i defensiven. Flera gånger kom han rätt i sina brytningar och hans löpvilja hjälpte laget att hålla ihop betydligt bättre än i vissa tidigare matcher.
Det är precis den typen av energi som behövs om VSK ska kunna spela det intensiva spel som gjort laget framgångsrikt tidigare.
Men det går såklart inte att skriva om matchen utan att nämna domarnivån.
Situationen på Freddy såg ut som ett solklart rött kort från läktarhåll och frustrationen blev knappast mindre av att VSK dessutom såg ut att bli blåsta på flera tydliga hörnor under matchen.
Visst kommer domare göra misstag. Det hör till fotbollen. Men när flera tveksamma beslut går åt samma håll under en och samma match och dessutom flera matcher i rad, så är det svårt att inte känna irritation.
Särskilt för ett lag som bygger mycket av sitt offensiva hot på just fasta situationer.
Och kanske är det just därför frustrationen blev så stor. För VSK såg faktiskt ut att vara på väg mot något bättre spelmässigt här.
Därtill verkar oerhört många vara emot VAR och andra liknande lösningar, vilket för mig är helt ofattbart när man ser hur domsluten mot oss fortgår.
Det är också på såna här matcher som man känner att VSK faktiskt har något väldigt spännande på gång!
Får Rubin och ledarstaben upp presspelet ännu några nivåer samtidigt som laget fortsätter utveckla offensiven, då kan hösten bli riktigt intressant.
Och lägger man dessutom till en renodlad anfallare i sommar som kan konkurrera med Mikkel Ladefoged och avlasta honom över tid, då börjar truppen plötsligt se betydligt mer komplett ut.
För även om Ladefoged gör mycket nyttigt ensam där uppe går det inte att bygga en hel allsvensk offensiv kring att en spelare ska slåss mot två mittbackar varje vecka.
Det behövs alternativ.
Det behövs konkurrens.
Och framför allt behövs möjligheten att förändra matcher från bänken.
Innan jag avslutar så måste vi återkomma till situationen med Freddy.... Jag hoppas verkligen att det inte handlar om någon allvarligare skada eller längre frånvaro för vår kapten!
Men även där kom ett styrkebesked.
För när Freddy försvann klev istället Bonde fram och tog över försvars-generalrollen utan större dramatik. Stabilt, lugnt och tryggt.
Och kanske sammanfattar det egentligen söndagens match ganska bra.
VSK såg inte färdiga ut.
Men VSK såg återigen ut att vara på väg åt rätt håll.
PS. Måste såklart skocka med ett stort GRATTIS till vår målvakt Elis Jäger, och som VSKare känner jag såklart stor stolthet över att han blivit uttagen till U21-landslaget.
-Kör hårt Elis! Snart A-landslaget.
