1. Vilken hörnvariant!
Vi börjar med det bästa – målet. I den 60:e minuten fick vi äntligen vår första hörna, och som vi förvaltade den. Bollen seglade över hela straffområdet till en helt ren Sead Hakšabanović som nöp till direkt. Bollen hittade nätet via en hemmaspelare och ställde Rinne helt. Att Sead får göra sitt första allsvenska mål för säsongen på det här sättet, framför vår egen kortsida, var precis vad vi behövde.
2. Ett cyniskt och grisigt MFF
Om det är så här vi ska trycka ner våra motståndare när vi leder, så inte mig emot. Jag älskar det. Det handlar om att vinna matcher, oavsett om det kräver skönspel eller ren och skär spelförstörelse. Det syntes framför allt på kapten Pontus Jansson – som han slet, täckte skott och eldade på laget. Han fullkomligt älskade att få stänga ner matchen och vara den där "grisen" som motståndarna hatar men vi älskar.
3. Intensiteten (och ljudkulissen)
Man måste ge det till Djurgårdens fans – de skapar ett brutalt tryck på Tele2, särskilt under "Hey Jude" innan avspark. Men intensiteten fanns i högsta grad även på planen. Det var en fysisk match med tunga smällar, hetsiga diskussioner och spelare som offrade sig i varje duell. När målet väl kom skiftade maktbalansen även på läktaren; helt plötsligt var det bara den himmelsblå sången som ekade under taket.
4. Det tappade mittfältet
Vi ska vara ärliga även i segerns sötma: vi tappade mittfältet nästan helt idag. Djurgården ägde den centrala ytan, pressade oss högt och tvingade oss till stressade hemåtpassningar och bolltapp. Vi hade förtvivlat svårt att bygga eget spel under långa stunder. Robin Olsen räddade oss med sin stabilitet när Djurgården sköljde över oss, och vi får tacka både stolpen och deras oskärpa för att nollan förblev intakt i första halvlek.
5. Vi gjorde jobbet
Trots spelmässiga svårigheter och motståndarnas tryck så gjorde vi jobbet. Som vi kämpade och slet mot ett tungt och tufft Djurgården. Det här var en kollektiv krigarinsats där Ramírez mannar visade att de kan vinna på fler sätt än genom snyggt positionsspel. Att se laget växla upp i aggressivitet efter målet och spela så cyniskt sista tjugo var en fröjd för ett supporterskap som värderar tre poäng högre än stilpoäng.
Bra ikväll: Spelförstörelsen sista 20 minuterna. Vi stängde butiken totalt.
Dåligt ikväll: Mittfältsspelet. Vi blev alldeles för små och tillbakapressade under stora delar av matchen.
Jag är helt slut efter att ha suttit på läktaren i "badkaret". Men, som vi brukar säga, det finns inga skönare segrar än 1–0.
Sarr vi!
PS1. Teodor Lundberg behöver nog byta dobbar till nästa match. Jag slutade räkna efter 20:e halkningen.
PS2. Orosmolnet: Ponnes skada på slutet.
PS3. Det sjöngs och skreks rejält i MFF:s omklädningsrum efter matchen :-)
