Njut av stunden (NY) Det har varit ett jobbigt år. Vi har lidit, oroat oss, varit ledsna och uppgivna och grubblat över vad som står på i vår älskade förening. Problem och frågeställningar som kommer att leva med oss länge, men i söndags fick vi ett otroligt välbehövligt andrum.
Vårt lag såg ut som MFF igen, vi spelade vägvinnande, smart och aggressivt och det kändes tidigt att det här vinner vi. Jag var ovanligt lycklig över segern och känslan hänger fortfarande kvar.
Vad framtiden ger oss vet vi inte, men gudarna skall veta att jag skall njuta av detta så länge det går.
Theo (NY) Theo Lundbergh blev syndabock på en obekväm position i premiären borta mot Örgryte. Definitivt något man skulle kunna drömma mardrömmar om som 17-åring i Sveriges mest kravtyngda förening och en anledning att rygga tillbaka och alibispela resten av säsongen. Fast då är man inte född med Theos psyke. Unge Lundbergh fick chansen från start på en central favoritposition och styrde och ställde som en Sergio Peña på steroider.
Han spelade snabbt, smart och offensivt med boll, han stod rätt och vann otaliga dueller där han kom in utan boll. Faktum är att Theo var så vass att MFF blev märkbart tamare när han till slut byttes ut efter en stunds kramp.
Den här unge mannen gick alltså från en ofattbart jobbig match mot ÖIS till att bli matchens lirare mot GAIS och nu hoppas jag att vi får se Theo från start på mittfältet varje vecka.
Oscar och Taha (NY) Oscar Sjöstrand gjorde ett toppenfint inhopp mot ÖIS i premiären och naturligtvis fick han starta mot GAIS hemma. Precis som i sitt inhopp var Oscar fräck, initivrik och gjorde dessutom ett smart mål och visade sin nya hemmapublik att vi äntligen har lyckats med en värvning igen.
Taha Ali som också var bra mot ÖIS fortsatte att imponera i hemmapremiären och att vi har två så kvicka och en-mot-en-skickliga yttrar kommer att betyda mycket för MFF i år.
På väg mot sitt gamla jag (4) Jag spinner vidare på kollega Åsas hyllning av Otto Rosengren här. Om Otto visade att visade att han var på gång i premiären, var han fenomenalt bra mot GAIS. Som sidekick till Theo Lundbergh var Otto en terrier och var dessutom bra på att komma i avslutslägen och med lite vassare tajming i skottögonblicken framöver kommer Otto också börja producera poäng. Åsa hade ett litet frågetecken efter sin rubrik i onsdags, det tog jag bort nu.
Goa Gubbar (NY) Jag har varit kritisk mot Robin Olsen sedan han kom hem, men de här två allsvenska matcherna som vi har spelat hittills har Robin åter sett ut som en klassmålvakt. Jag har längtat efter Stryger Larsen och Busanello som har dragits med skador och i söndags var de två veteranerna tillbaka på respektive ytterback och var oerhört gedigna. Jag har lidit med Pontus Jansson som har försökt hålla ihop en skadedrabbad och reservbetonad backlinje i många månader, men nu hade Ponne rätt manskap runt sig och kunde göra sig själv rättvisa, vilket innebar en nick i krysset och en klockren försvarsinsats. Måtte våra defensiva gubbar fortsätta så här.
Ett axplock av positivitet (NY) Efter en så skön seger som i söndags finns det mycket att må bra av och jag får försöka nämna några intryck till på sista punkten.
Miguel Angel Ramirez fick sitt lag att fungera rakt, snabbt, aggressivt och kreativt. Han var också mannen bakom Theos succé då han gav honom förnyat förtroende på en nyckelposition efter hans jobbiga premiär mot ÖIS. Det bådar gott.
Oscar Lewicki hyllades vackert och välförtjänt både på Stadion och på mff.se. Det är rörande att se en så lojal och fantastisk spelare, person, pappa och make översköljas av kärlek och det är få människor man unnar så mycket lycka som Oscar.
Stämningen och glädjen på läktaren var tillbaka. Det var en Malmöpublik som törstade efter något att fira och äntligen fick man det. Coach Ramirez återkom till det gång efter gång i intervjuerna efter matchen och det är tydligt hur mycket det betyder för truppen när vi alla lyfter tillsammans.
Skall man hitta något negativt just nu är det väl kanske att spelschemat för ett bräckligt MFF som sakta behöver växla upp är väldigt tufft. Vi möter formstarka Djurgården, Sirius och AIK i de kommande tre matcherna och därefter fjolårsmästarna och vårt boogeyteam Mjällby.
Det känns kanske inte som det perfekta upplägget för att rida på en positiv våg, men vi får hoppas att laget kan överträffa förväntningarna.
