Tillbaka i verkligheten (NY) Efter en vacker sommarförälskelse med tre raka segrar, först två med Guillermo Molins vid rodret och sedan Blåvittkrossen i Gaute Helstrups debut som MFF-coach, var det lätt att i tanken sväva iväg mot tankar om Europa.
Så kom Kalmar. Jag erkänner att mitt mindset var inställt på en vild jakt på tredje- och andraplatsen innan matchen på Guldfågeln i förrgår, men ett hemmastarkt Kalmar tog ner oss på jorden och påminde oss om att Malmö FF, i högsta grad, är ett ofärdigt lag under rekonstruktion. Det är inte nog inte helt fel att vi inför en prövningarnas höst bär med oss denna insikt, hur segt det än kan kännas.
Ljusglimtar utlovas (NY) Oavsett den tillnyktrande punkten ovan, kan vi ändå se hösten an med viss tillförsikt. Nyförvärv kommer att spelas in, ungdomarna mognar, vi kan nog räkna med att oron för kvalstreckets närmande är över och en och annan klang-och-jubelfest likt den mot Göteborg kan nog ändå lysa upp när dagarna blir kortare. Det blir kanske ingen toppstrid i år, men förhoppningsvis en stabilisering och en riktningsförändring framåt och uppåt som går att tro på.
Våra härliga ungdomar (6) Även om matchen mot Kalmar lämnade en del övrigt att önska var det häftigt att se hur många av våra unga spelare som tog för sig och vågade i matchen mot Kalmar. I en match där till slut en 20-åring som Skogmar var en av de mer rutinerade MFF:arna fick en hel drös unga pågar känna på den allsvenska hetluften. Det ser valpigt ut ibland och det kommer att göras misstag, men har Gaute Helstrup tålamod med det här gänget och fortsätter att ge dem förtroende kan vi nog se ljust på framtiden.
Ett vackert bortafölje (NY) I en tung bortamatch en regnig måndagkväll var det framförallt en sak man kunde glädjas åt, nämligen bortaföljet. I princip en hel kortsida på Guldfågeln Arena var fylld av ett himmelsblått, sjungande och gungande supporterhav. En säsong som denna, då laget behöver mer stöd än på många år, är ett sådant stöd på bortaplan helt ovärderligt. Tack alla inblandade!
Sead Haksabanovic (NY) Det känns relativt enkelt att peka ut vem i MFF som har varit bäst hittills i år. I alla fall för mig har Sead Haksabanovic varit skillnaden mellan kval- och bottenträsk och att åtminstone kunna snegla uppåt mot Europa 2027. Drivet, kreativiteten och osjälviskheten i Haksas spel gör att vi, trots stora problem i övrigt, fortsätter att göra mål i så gott som varje match. Må han få fortsätta vara hel och vara en förebild för alla unga spelare som är på väg in i startelvan.
Nyförvärv och förlängning (NY) I veckan som gick värvade MFF den rutinerade norske yttern Warren Kamanzi som bland annat har hundra matcher med Ligue 1-klubben Toulouse på sitt CV och dessutom förlängde vi unge Anton Höögs kontrakt så att det nu sträcker sig över säsongen 2030. Internationell erfarenhet och utvecklingsbar hemodlad ungdom är väl ungefär vad den här truppen behöver, så jag är glad för de senaste truppnyheterna.
Osäkerheten om var vi står är fortfarande stor. Oavsett optimistiska tankar och förhoppningar är truppen vad den är och i avsaknad av Sjöstrand och Ali har truppen snarare försvagats än förstärkts än så länge och vårt hopp står mycket till att våra nya tränare skall lyckas bättre med ett ganska ihåligt material än sina företrädare. Det kan mycket väl bli bra, men det är bara en from förhoppning och det är en svajig grund att stå på.
