Fem Snabba efter Kalmar FF - Malmö FF 2-2

Kallduschen
Efter en rätt pigg inledning av matchen stod plötsligt MFF-försvaret på hälarna i den trettonde minuten när Sagoe Jr snurrade upp högerförsvaret och serverade Karl Gustafsson en fin passning i halvmånen utanför straffområdet. Gustafsson bredsidade behärskat in 1-0 i fel hörn för Johan Dahlin och Malmö FF hade en tidig uppförsbacke.

Rörigt och hafsigt
MFF lyckades kvittera efter en knapp halvtimma genom Noah Åstrand John, men bara tre minuter senare slog Malte Frejd-Pålsson en riktig "indianare" och Kalmar kunde enkelt ta ledningen på nytt. Unge Malte var på inget sätt ensam om att slarva och intrycket i paus var att Malmö FF spelade hafsigt, slarvigt och med en högst rörig spelidé. Kalmar såg definitivt ut som ett bättre lag efter första fyrtiofem.

Ett projekt i sin linda
Mycket saknas fortfarande i Malmö FF. Vi måste komma ihåg att den truppen som visat sig vara för svag i snart två säsonger fortfarande inte blivit starkare. Taha Ali har lämnat och Oscar Sjöström är skadad och nyförvärven har knappt hunnit landa, vilket ytterligare understryker att Gaute Helstrup har minst lika stora utmaningar som sina företrädare. Det finns ingen logik i att förvänta sig att MFF skall vara ett topplag ännu, även om man givetvis alltid kan hoppas. Vårt projekt är ännu i sin linda och vi har en lång och jobbig väg kvar att vandra innan vi är där vi vill vara.

Sead Haksabanovic
I ett haltande MFF som har svårt att prestera kontinuerligt på en hög nivå är Sead Haksabanovic dock konsekvent bra.
I avsaknad av Anders Christiansen har Haksa vuxit in i en offensiv ledarroll och han pumpar med sitt driv, teknik och spelsinne liv i det himmelsblå anfallsspelet. Hade vi inte haft honom frisk och i form vågar jag inte tänka på hur det hade sett ut i år.

Ungdomarna och den gamle
Ingen jublar över en poäng mot Kalmar, men vill man hitta något som faktiskt på riktigt ger hopp om framtiden skall man tänka på namnen Höög, Skogmar, Busuladzic, Kurtulus, Frejd-Pålsson, Assibu och Lundbergh. Skogmar är tjugo år och alla de andra är under tjugo och de har alla kvalitet för att bli allsvenska stjärnor.
I den andra ändan av åldersspektrat finner vi Johan Dahlin, trettionio år, som med ett par riktigt bra räddningar såg till att vi i alla fall fick med oss den där poängen. Gubben kan än.