Det unga Malmö
Återigen en startelva med en mycket låg medelålder. Duric och Frejberg Pålsson i mittlåset, Åstrand John, Skogmar, Lundbergh och Höög fick alla chansen från start. En vacker sommareftermiddag och nästintill 20 000 personer på läktaren. Man började hoppas på det nya och pigga Malmö. Alerta, ettriga och framförallt påkopplade från början. Det visade sig vara en fåfäng förhoppning, redan efter fem minuter tog gästerna ledningen.
Det virriga Malmö
Nåja, lite slarv på mittfältet och en kontring med ett exceptionellt bra avslut av Zeneli borde väl gå att ruska av sig? Malmö såg ut att ha kontroll på åtminstone tempo och bollinnehav den kommande kvarten och i minut 22 sprang Stryger Larsen ifrån sin bevakare och kunde helt fri inne vid straffpunkten nicka in kvitteringen. Så många fler målchanser hade inte skapats men nu skulle det kanske lossna mot detta Elfsborg som kom till Skåne med tre raka förluster bakom sig? Men icke, tio minuter senare var det dags för ett nytt bolltapp på offensiv planhalva och två enkla passningar senare kunde Kamara lägga in ett nytt ledningsmål.
Det avklädda Malmö
Bara ett måls underläge i halvtid. Inte omöjligt, väl? Knappast i teorin, men i praktiken kändes det uppgivet. Varje gång boråsarna kom åt bollen var mittfältet vidöppet. Avsaknaden av individuell defensiv mognad är uppenbar och en tydlig ledargestalt saknas i försvaret. Framåt gick det långsamt och utan tydliga initiativ. Samtidigt gnagde en bitterhet över att motståndarlaget inte heller hade visat upp någon större kvalitet under de första 45 minuterna.
Det frustrerade Malmö
Andra halvlek blev en seg historia. Det var Elfsborg som tog kommandot, höll i bollen och pressade ner tempot. Helstrup lät Aasibu komma in i stället för Lundbergh som hade en tuff första halvlek. Även Garcia och Busanello fick speltid. Men det tog aldrig fart och frustrationen steg, både på läktaren och planen. Symptomatiskt så punkterades matchen med 15 minuter kvar då Malte Frejd Pålsson rev ner Leo Östman och fick syna domarens röda kort.
Vårt Malmö 2026
Normalt skulle man vilja avsluta den här rapporten med att lyfta fram något positivt, trots en förlust på hemmaplan. Något om att laget spelade upp sig med en man mindre, att det plötsligt visades upp en desperation och kampvilja för första gången den här eftermiddagen. Kanske också nämna att Garcia hade trots allt en nick i ribban och både Skogmar och Assibu var nära att få till en kvittering och rädda en poäng.
Men nej, detta var en bedrövlig insats och en medioker fotbollsmatch. Det finns ingen anledning att leta ljusglimtar när det står klart att det finns så mycket jobb kvar att göra. 2026 är fortfarande tålamodets år, men för Gaute Helstrup är smekmånaden över. Detta var helt enkelt inte bra.
